Skulle du vilja välja ut din egen gravsten?

...samtidigt som man avvecklar detta med kyrkogårdar och gravar. Det borde vara en självklarhet idag att man ska brännas för sedan ”hamna” i någon typ av minnes lund eller liknande. Minnena av den anhörige/käresta som nu dött har man kvar i form av minnen, foton osv så nej dags för ett nytänkande.

• MMI

Precis så tänkte min man och jag också! Som väl var tänkte jag om. Min man dog för ett par år sedan och frågan blev aktuell i högsta grad. Jag fick rådet att tänka efter en gång till, då jag framförde önskemålet om minneslund. Det blev en vanlig grav istället. Det har inneburit väldigt mycket för mig! Hur sen en gravplats ska se ut osv är en annan sak, men man har en "egen" plats att bearbeta sina tankar vid. För vår dotter har det också varit oerhört viktigt.

• Tänkte om

Vi instämmer till fullo ... som alltid

• MMI´s Fan Club

Både jag och Nej! Min make dog 2007 i april, 57 år gammal, Jag håller på och designar vår gravsten eftersom jag också ska placeras där efter detta livet. Jag vill ha en gravsten som man lägger märke till. Gravstenen kommer troligtvis att hålla längre än vad vi lever vårt liv här på jorden. Detta är min åsikt och eftersom vi lägger tusentals kronor på både kosmetika och dyra bilar så är det jämförelsevis billigt med en kostnad på en kravsten som håller minst 100 år.

• Birgitta

För en del är graven, kistan, blommorna och musiken så hört viktigt när en människa går bort. Man vill att det ska vara ett vackert farväl och så vill man ha en egen plats att gå till med sina tankar och minnen. För andra spelar det absolut ingen roll. Minnena av den döde bevarar man i sitt hjärta och man behöver inget särskilt ställe att gå till för att vara den nära. Det finns inte rätt eller fel. Personligen kan jag tycka att det är märkligt att man lägger så mycket pengar på en människa när den dör och inte kan uppskatta varken blommor eller stenar. Begravningsblommor/kransar kostar en vacker slant...hur ofta ger man en levande så dyra blomsteruppsättningar? Kistor som kostar som en mindre bil....som bara ska eldas upp eller grävas ner...? Lite märkligt i mina ögon men som sagt...var och en gör som den vill. När det kommer till designade gravstenar kan jag tycka att jag tusen gånger hellre skulle vilja ha ett vackert konstverk att njuta av medan jag lever istället för en gravsten som jag ändå inte kan se när jag väl trillat av pinnen. Mig får de lägga i en papplåda, elda upp mig och allra helst strö mig för vinden! Ge mig blommor nu och inte när jag inte kan känna doften av dem. Bjud mig på en god middag med champagne istället för begravningsmiddag när jag inte längre kan vara med vid bordet. Så tycker jag och jag har vidarebefordrat mina önskningar till de som är mig nära. Men...jag har också sagt att OM det är viktigt för DEM att hålla en begravning för mig eller ha en grav att gå till,så är det okej. Jag lär hur som helst inte kunna protestera!! Problem med gravar är ju att OM man inte bor där graven finns så är det svårt att sköta den ordentligt. För en del blir det ett krav och ett måste att besöka kyrkogården och en vanskött grav är en sorglig syn, eller hur?

• Skatan

Jag har klargjort för mina barn vad jag tycker. När jag har dött så vill jag att de organ som kan komma till nytta för andra kommer tillgodo. Det som blir över kan spolas ned i toaletten.

• Ateisten

Tack. Delar din uppfattning till 100% Mycket mycket bra skrivit.

• Pensionären

Jag var nyligen på ett par kyrkogårdar. Det var en bedrövlig syn. Många gravar hade rensats på allt och bara ren tom yta var kvar. Utvecklingen tycks vara minneslund eller spridning över havet. Ser man på ätteläggens spridning så är det en helt naturlig följd. Det är lättare att gå till en minnesplats, oavsett vilken typ det är, än att ta sej långa vägar till den gravplats och bara möts av en ovårdad sådan. Det blir nog inte så många besök där. Själv kan jag inte tänka mej en gammaldags gravplats. Däremot ger en minneslund en stilla ro och möjlighet till funderingar för dem som eventuellt kommer ihåg.

• Sten-Åke Holgersson

Jomen, jag kanske vill bli ihågkommen även efter min död.

• Birgitta

Jag förstår dej men tyvärr är jag realist. Den attityd och inriktning som var för 50 år sen eller mer finns inte i dag och förändras ständigt. -,,- Det som händer efter det vi har blivit maskamad är något som vi har en liten chans att styra över. En möjlighet är att du betalar en stor summa till kyrkan så att de vårdar graven åt dej/er under en lång tid framöver. -,,- Jag kan bara önska dej lycka till med dina önskningar.

• Sten-Åke Holgersson

Jag jobbar på kyrkogården i Perstorp. I minneslunden här har det satts upp en stor sten där man kan få en bronsplatta med namnet på den avlidna uppsatt. Så även om man väljer att hamna i en minneslund så behöver det inte bli helt anonymt. Dessutom finns det en askgravplats där rabatter m.m. sköts av kyrkan och och där man får namnet uppsatt. Fördelen med systemet är att man har en grav att gå till (ofta viktigt) men att man inte behöver (eller får) plantera m.m. själv där. Man kan däremot sätta blommor i vas där! Lättskött och bra!

• Eli

När jag lämnar in kan ni slänga mig på tippen eller mala ner mig till fiskfoder - jag lär inte bry mig.

Dessvärre lär jag dö av organsvikt i en eller annan form så sannolikt blir det inte mycket av värde till donation. Men visst - innan fiskarna får sitt så plocka åtminstone hornhinnorna.

Att folk kan finna större tröst i att maskarna krälar ut och in genom den avlidnes ögonhålor än att fiskarna blir mätta är obegripligt.

Mänskligt självbedrägeri. Understödd av religion - som vanligt.

• Dr Ståhl

Helt rätt plåtnicklas för så är det. Avdramatisera denna del av det ofrånkomliga så blir alla lyckligare, ja nu tänker jag närmast på de som känner ett tvång för arvets skull måste besöka en grav.

Nej med lite eftertanke så skulle jag nog kanske vela se mig som en staty i renaste guld och då på den bästa tänkbara plats i vårt land dit alla kunde vallfärda och hylla den gud jag ändå är för alla som lärt känna mig på hd:s debattsidor.

• MMI

Jag tycker att det är helt och hållet up till de efterlevande att bestämma detta när jag en gång dör. Vill de ha en tjusig gravsten att gå till så visst inte mig emot, vill de sprida mig för vinden någon annan stans så går jag med på det också. Jag är ju faktiskt den enda som inte märker av vad som händer.

När mina föräldrar, eller någon annan närstående, dör så vill iallafall jag ha en vacker gravplats att gå till för att minnas och reflektera över det som varit. Vissa människor mår bättre av att ha det så.

Hur man hanterar döden är upp till var och en, alla hanterar vi den på olika sätt och det är bara att respektera och förstå att vi människor är lika olika som vi är lika.

• Harry

Vill Dr ståhl bli fiskfoder?hm...fisk som är så gott!Skämt åsido.Själv håller jag med Harry att det är upp till var och en att välja hanteringen av anhörgas bortgång och sin egen och därmed respektera hur man ser på saken ifråga.Har bekanta som faktiskt saknar ngt att gå till,minnas och varva ner lite pga den avlidne valde att spridas i tex minneslunden.

• Krister

Kyrkoavgiften i Höganäs uppgår numera till respektingivande 1:43 vilket för vår familj hade inneburit knappt 14.000 kronor om året om vi inte varit kloka nog att ta konsekvenserna av att inte tro på Jesus.

Alltså 14.000 skattade pengar. Riktiga pengar. Typ 28 stycken femhundringar eller 140 stycken hundringar som ligger på bordet - redo att användas - och sen kommer prästen in och tar pengarna med sig.

Med detta följer ett enormt ansvar vad gäller kyrkans själavårdande uppgifter. För er som är så ängsliga vad gäller döden kan jag rekommendera att uppsöka er prälle och utkräva lite valuta för pengarna. Be honom berätta lite gamla sagor så kanske det känns bättre.

• Dr Ståhl

Carpe Diem!

Ursäkta, länge sedan jag skrev. visstär gravstenar mest till efterlevande. Men jag måste ju få välja. Titta på gravarna i de Estländska kyrkorna, stora guldförgyllda släktvapen. Bryr mig inte vad andra vill och vet att det är de efterlevande som någon gång när de har tid över besöker graven. Men i alla fall....

• Birgitta

Tack Eli för Ditt svar om attt Du arbetar på en kyrkogård.

Jag vet mycket väl att det finns olika möjligheter men jag vill ha en extremt påkostad gravsten. Frågan är vad Ditt syfte är? Jag vill ha en kunglig begravning med allt vad det innebär. Att jag sedan betalar för gravskötsel innebär väl att man sköter gravplatsen på det sätt såsom betalaren vill, d.v.s.

Jag blir bara irriterad när Du nämner r den s.k. ”fördelen”….Fördel för vem…mig eller den som sköter om gravplatsenn????? Är Ditt ressonemang lika om jag skulle diskutera hur jag ville bli behandlad av den som sköter om min grav? Vad skulle hända om jag skrev ett specifikt testamente där jag skrev direktiv hur jag vill ha MIN gravplats skött? Detta är en seriöst ställd fråga. Skulle uppskatta Ditt svar.

• Birgitta

Skatan! Du skriver... "Problem med gravar är ju att OM man inte bor där graven finns så är det svårt att sköta den ordentligt. För en del blir det ett krav och ett måste att besöka kyrkogården och en vanskött grav är en sorglig syn, eller hur"

MIN FRÅGA ÄR DÅ varför betalar man för något som misskötts. Kanske ett fall för KO. Vad sjutton ska Du annars betala för ett dåligt utfört arbete för???

• Birgitta