Dyrt att vara passiv elkund

Vad elkunden får betala för de dyraste avtalen på elmarknaden – tillsvidareavtalen – skiljer sig rejält åt, både regionalt och jämfört med andra avtalsformer. Det gör även vad du får betala till elnätsföretagen.

Elpriset är ett av vinterns stora samtalsämnen. Tidig vinter, kyla, dåliga nivåer i vattenmagasinen och en andra vinter med skyhöga elräkningar har fått intresset för elmarknaden att toppa.

Villaägaren med eluppvärmning kan vinna tusenlappar på att göra ett aktivt val av elleverantör. Om inte får du ett tillsvidareavtal och då blir det dyrt.

Intresseorganisationen Villaägarna har jämfört tillsvidareavtal från de olika elbolagen. Nästan var fjärde elkund, 23,8 procent, hade i december ett tillsvidareavtal. Ned från 40 procent 2008. Förra året kunde ett fast avtal för dem ha inneburit en besparing på upp till 6 000 kronor på ett halvår.

Det dyraste tillsvidareavtalet i landet kostade 13 000 mer på ett år än det billigaste, enligt genomgången.

– Det är olyckligt att så många inte gör ett aktivt val, säger Tommy Johansson, avdelningschef på Energimarknadsinspektionen (EI).

– Min uppfattning är att det framför allt är lägenhetskunder som har tillsvidareavtal.

Och lägenhetskundernas elförbrukning är förhållandevis låg och de har därför inte lika mycket att vinna på att byta avtal som villaägaren med eluppvärmt hus.

Det mest drastiska sättet att få alla att aktivt välja elleverantör och avtal vore förstås att agera som på andra marknader, det vill säga inget val – ingen el.

– Men med vårt klimat har det ansetts alltför viktigt att den som flyttar in i en villa eller lägenhet har tillgång till el från första dagen. Därför har vi systemet med anvisade avtal, säger Johansson.

Villaägarna är också kritiska till att elnätsföretagens priser skiljer stort beroende på var i landet man befinner sig. Men enligt EI är det naturligt. Det är dyrare att driva ett elnät i glesbygd än att driva ett litet stadsnät i tätort.

Och man håller kollen på nätföretagen:

– Vi granskar samtliga företag varje år. Det är inte fritt fram för företagen att sätta priserna. De företag som tagit ut för mycket får betala tillbaka, säger Tony Rosten, ställföreträdande generaldirektör på EI.

Företagen har rätt till kostnadstäckning och rimlig avkastning på insatt kapital.

Maria Victorin/TT