Ålintensiv odling
Ål är en lokal miljonindustri. Scandinavian silver eel producerar 150 ton ål per år och sätter även ut miljontals ålyngel i svenska vatten.
Bildmaterial
Miljontals ålar hanteras årligen i en anonym byggnad inne på Kemiras fabriksområde.Här är det Richard Fordham, ålodlare och vd för Scandinavian Silver Eel, engagerad i den sortering som sker var sjätte vecka för att fisken ska växa till sig.
Bengt Lindström gör en insats i det 24-gradiga vattnet.
Matdags. Det går åt 1,4 kilo foder, fiskmjöl och fiskolja, för att producera ett kilo ål.
Startades av Kemira
Scandinavian silver eel startades 1986 som ett spillvärmeprojekt i Kemiras regi och hotades 2004 av nedläggning eftersom det inte tillhörde kemijättens kärnverksamhet.
Efter en del turer fick företagets fem anställda köpa bolaget för var sin enkrona och ta över skulder på nio miljoner kronor. De äger fortfarande företaget, med undantag för 2,9 procent av aktierna som finns kvar hos tidigare ägaren Kemira.
2010 omsatte företaget drygt 16 miljoner kronor och redovisade en förlust på 2 miljoner kronor.
2011 års bokslut är inte klart men väntas landa på ett nollresultat.
Helsingborg. Det är en i högsta grad ålintensiv verksamhet som pågår i en anonym byggnad inne på Kemiras fabriksområde.
Här bedriver Scandinavian silver eel kommersiell odling i en av norra Europas största ålodlingar. Årligen hanteras miljontals ålar i en stor anläggning med 70 olika bassänger. Därmed sagt att man har ett styvt jobb framför sig när ålarna ska sorteras, eftersom större ålar tar för sig och glufsar i sig på de mindres bekostnad ...
– De är för dyra för att inte alla ska få chans att äta, säger ålodlare Hans Olsson.
– Därför sorterar vi dem var sjätte vecka. Precis som vi människor växer ålarna olika fort och alla ska ha samma chans till föda.
Fisken delas in i tre grupper, den här dagen väger de minsta 50 gram och de största 120 gram, och hälls sedan tillbaka i en egen bassäng. När dagen är slut har 4,6 ton ål eller närmare 52 000 slingrande varelser passerat sorteringsgallren.
Hans Olsson är styrelseordförande i det lilla aktiebolaget som brottas med en rejäl kostnadsstegring sedan de började med försöksodling på 1980-talet. Då låg kilopriset på 400 kronor, i dag ligger kilopriset på cirka 6 000 kronor för den lilla glasålen som tidigare importerats från England. De senaste två åren har myndigheterna även godkänt import från Frankrike, som har större tillgång på den rödlistade fisken.
– Priset har varit uppe på 850 euro kilot, säger Hans Olsson och pekar på att den största orsaken finns i öst.
– Det har varit en stor exportvara till Asien där japanerna konsumerar 100 000 ton ål om året. Deras egen ålart är näst intill utrotad och sedan har de dammsugit Europa på den europeiska ålarten. Men sedan 2011 har EU förbjudit export av europeisk ål utanför EU.
Importerade ålyngel väger 0,3 gram och står på tillväxt i 18 månader innan den väger 150 gram och kan säljas vidare. Det går åt en miljon ålar för att producera 150 ton ål, den årsproduktion som företaget har tillstånd för. Och matålsodling är huvudsysselsättning.
– 80-85 procent går på export till Holland där vi har en stor uppköpare som förädlar ålen och även säljer vidare till rökerier.
Resten går till den inhemska marknaden: fiskgrossister, fiskaffärer och rökerier.
I en bassäng simmar stora honålar, som efter tre-fem år i Helsingborg nått 1,3 kilos medelvikt och inbringar ett kilopris på knappt 120 kronor. Dessa ska levereras till Östermalmshallen i Stockholm, som lämnar ålarna till rökeri och sedan säljer till konsument för åtminstone 700 kronor kilot.
Men företaget sätter även ut miljontals ålar för att säkerställa ett ålbestånd i svenska vatten. I fjol blev det cirka tre miljoner ålyngel som beställdes av olika aktörer.
– Vi sätter till exempel ut ålyngel i Bolmen på uppdrag av sjöns yrkesfiskare. Där finns ingen uppvandring av ål eftersom det är för många kraftverk på vägen, förklarar Hans Olsson.
Det mesta sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, tidigare Fiskeriverket, som också står för notan.
– Den ål som sätts ut av staten ska vara i vatten som är fria för vandringshinder, så att ålen kan vandra vidare till Saragassohavet för att föröka sig.
Dessa har en snittvikt på ett gram och landar i svenska vatten efter tio veckors karantänsodling i den varma byggnaden.
– 24 grader är den optimala vattentemperaturen för ålodling, förklarar Hans Olsson.
Här krävs pumpar, blåsmaskiner och fläktar för att hålla i gång den elintensiva odlingen. Företaget har därför begärt att slippa årliga elkostnader på mer än 100 000 kronor enligt lagen om elcertifikat.
Men Statens energimyndighet säger nej. Odlingen ses inte som industriell tillverkning. Här använder man sig av Statistiska centralbyråns SNI-koder som vägledning och ger bara dispens i undantagsfall.
Scandinavian silver eel har överklagat, men fick nyligen avslag även i Förvaltningsrätten.
– Märkligt med tanke på att lagen ska underlätta för landets exportföretag. Och vi exporterar ju det mesta av vår produktion, säger Hans Olsson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus