Rurik Thelin fyller 95 år den 11 januari
Rurik Thelin växte upp i Växjö men besökte Båstad första gången redan som treåring 1914. Sedan blev det många somrar där innan han flyttade dit för gott. Glädje är viktig för den före detta barnläkaren som på onsdag firar sin 95-årsdag.
Bildmaterial
MÅNGA ÅR. Rurik Thelin träffade sin hustru Ulla när han studerade i Lund.
"Jag stod på balkongen till gymnastikinstitutet och in på gården kom tre snygga bönor. Jag tänkte att den ska jag lägga beslag på och så blev det. Nu har vi varit gifta i 65 år och
GRATTIS Rurik Thelin
Aktuell: Fyller 95 år den 11 januari.
Bor: I Båstad.
Yrke: Pensionerad barnläkare.
Familj: Hustru, fyra döttrar, elva barnbarn, fjorton barnbarnsbarn.
Äter: All mat utom lutfisk.
Dricker: Gärna öl till maten. Tycker om ett glas vin och en whisky ibland.
Firar: Med barnen och deras familjer i gamla bostaden på Strandpromenaden i Båstad.
Familj.
Rurik Thelin blev Båstadsbo på heltid bara en vecka efter pensioneringen 1976. Först hade han tänkt bo kvar i Växjö men insåg att han i så fall aldrig hade slutat jobba.
— Jag tog hand om alla barn runt Växjö i 27 år. De sista åren jag arbetade kom föräldrar som hade varit mina patienter som spädbarn. Jag hade blivit nerringd om jag hade stannat, säger han.
Han och hustrun Ulla valde att flytta in i sommarbostaden, det gamla tvätteriet på Strandpromenaden i Båstad. Ett hus de köpte i slutet av 1960-talet eftersom familjen gärna ville vara vid havet om somrarna. Numera är det en av de fyra döttrarna som äger huset och Rurik och Ulla Thelin har flyttat till ett radhus. Tennis och golf sysslar han inte så mycket med nuförtiden. En amputerad arm sätter stopp för det.
— Jag hade en knuta på underarmen i flera år. I början på 1980-talet gick jag och undersökte mig. Läkaren ringde mig två dagar före julafton och sa att jag hade fått en rälig cancer.
Operationen bestämdes till den 11 januari, Rurik Thelins födelsedag, och när den var klar fanns bara överarmen kvar.
— Det var ju inte så roligt, men samtidigt var jag glad att jag fick överleva.
Det stora golvuret i vardagsrummet tickar, 60-årspresenten från hustrun Ulla. De träffades när Rurik Thelin studerade till läkare i Lund och gifte sig 1939. Det tog honom tio år att bli färdig med läkarexamen. Delvis därför att det ibland kunde vara svårt att komma in på de enskilda kurserna i utbildningen, men det var inte den enda anledningen.
— Jag hade annat att göra också. Jag skulle spexa och sjunga samtidigt och utbilda mig till människa, säger han och skrattar gott.
När han äntligen hade sin licentiat var det dags för nio års specialiststudier på barnkliniken i Lund. Under den här tiden föddes också de fyra döttrarna. År 1949 öppnade barnkliniken i Rurik Thelins hemstad Växjö. Han fick överläkartjänsten där, men hade ingen underläkare till hjälp.
— Under två år hade jag jour dag och natt och arbetade 80 timmar i veckan, berättar han.
— Men jag mådde nog bra av det för jag har ju blivit gammal.
Så småningom kom det dock ytterligare en läkare till kliniken och Rurik Thelin kunde träffa sina egna barn lite oftare än bara vid frukostgröten. Men hur mycket han än har jobbat så har han alltid trivts.
— Barn är så underbara. De ger tillbaka så mycket. När man är färdig med en patient så kommer de och kramar en. Då blir man rörd.
Inspiration att bli läkare fick han av mamma som i slutet av 1800-talet var herrgårdsfröken på Vallens herrgård i Halland. Hon hade, efter att hon själv drabbats av blodförgiftning, lärt sig viss sjukvård på sjukstugan i Laholm och gick sedan runt i stugorna för att hjälpa de fattiga. Att Rurik Thelin valde att arbeta med just barn berodde på att han tycker väldigt mycket om barn.
När han pensionerade sig hade barnkliniken i Växjö vuxit från 17 platser på avdelningen till 54 platser. Eftersom han alltid trivts så bra på jobbet funderade han på att fortsätta med egen praktik efter 65-årsdagen. Men när den dagen närmade sig kände han sig ändå färdig med yrkeslivet och tog gärna emot pensionärstillvaron i Båstad. Han och hustrun gick en runda på golfbanan nästan varje dag.
— Jag tycker om golf för man är tillsammans och alla kan spela mot alla tack vare handikappsystemet.
Nu spelar han inte golf längre. Men det finns ju annat man kan syssla med. Han har alltid varit konstintresserad och har många tavlor på väggarna hemma i radhuset. I vardagsrummet står också ett vitrinskåp med glasskålar. Kommer man från Småland och Glasriket så gör man.
Sin livsglädje är något han vill lämna över till senare generationer.
— Jag var på ett bröllop i Paris när ett av mina barnbarn gifte sig. Då höll jag ett tal om att det är viktigt att ta vara på glädjen och tacksamheten i livet. Det finns mycket att glädja sig åt.
