Fotbollsprofilen Stig Fredriksson 50 år den 6 mars
Han har spelat 60 A-landskamper, vunnit två Uefa-cuper, tagit tre SM-guld, fört Västra Frölunda till allsvenskan och varit förbundskapten för U21-landslaget bland mycket annat. Men när det nu är dags för livets andra halvlek byter han fotbollen mot en dosa snus.
Bildmaterial
Det började med skidor i Sorsele. Men efter att Stig Fredriksson flyttat till Umeå tog fotbollsintresset över. Det ledde till en plats på elitnivå, sen blev han klubbdirektör och därefter tränare.
Grattis Stig Fredriksson
Yrke: Före detta fotbollsspelare och tränare, områdeschef.
Aktuell: Fyller 50 år den 6 mars.
Familj: Sambo Carina, två egna barn, två bonusbarn.
Bor: I Göteborg.
På gång: Fly födelsedagen.
Familj.
— Det känns rätt att göra något annat nu. Fast snusat har jag gjort sedan jag var fjorton år. Nästan lika länge som jag spelat fotboll, konstaterar med ett skratt den blivande 50-åringen, tillika nyblivne områdeschefen för Swedish Match Distribution i Göteborg och inte minst ärkeängeln — Stig "Stickan" Fredriksson.
I begynnelsen hemma i Sorsele handlade det mest om skidor. Men sommartid blev det också en del spontanfotboll som efter flytt till Umeå blev spel på allvar i Gimonäs. Även en fritidsledarutbildning hanns med innan det 1977 bar iväg söderöver till division 2-klubben Västerås SK.
— Första året jag var där gick vi upp i allsvenskan. Året därpå åkte vi ur igen, minns Stig med en suck.
Vänsterbacken från Västerbotten hann debutera i landslaget 1979 innan han ett år senare ställdes inför sitt livs val sedan han fått anbud från båda allsvenska storklubbarna IFK Göteborg och IFK Norrköping.
— Avgörande blev dels att jag tillfrågades personligen av tränaren Sven-Göran Eriksson. Dels att IFK Göteborg målmedvetet byggde ett lag för spel i Europa.
Att han valt rätt bekräftades om inte förr den 19 maj 1982 när blåvita IFK Göteborg, även kallat Änglarna, inför ögonen på 61 000 åskådare skrällbesegrade Hamburger SV i UEFA-cupfinalen med 3-0. Sista målet dunkade för övrigt Stig Fredriksson in på straff.
Fem år senare fick änglarna lyfta den tämligen anskrämliga Uefa-bucklan en gång till efter ännu en vunnen cupfinal. Gladast, i alla fall mest lättad var ärkeängeln som några månader tidigare på San Siro-stadion i Milano i kampen om en semifinalplats — högst ofrivilligt — var Stig Fredriksson.
Det hände i den 58:e matchminuten. Efter dittills heroiska försvarsinsatser stod det 0—0 mellan Inter och IFK Göteborg när lagkapten Stig Fredriksson fick till en märklig knorr med vänsterfoten och bollen gick stolpe in i eget mål!
I dag menar han att framgångarna som följde översköljde självmålsfadäsen.
— Vi kvitterade och det räckte för att gå vidare. Hade vi inte gjort det hade det varit — äh — värre.
Samma höst beslöt den 31-årige Stig Fredriksson att nu var det färdigspelat.
— Jag hade inte längre den motivation som krävs för att spela fotboll på elitnivå och då kändes det bättre att bestämma själv när jag skulle sluta än att någon annan talade om det för mig.
Detta betydde dock inte att Stig Fredriksson lämnade vare sig fotbollen eller Blåvitt. De följande tre åren delade han och förre lagkamraten Thomas Wernerson på sysslan som klubbdirektör i IFK Göteborg. Sedan följde några år som distriktschef på Svenska spel. Han hann också jobba med ungdomsfotboll innan han sensommaren 1996 nappade på ett förslag från Torbjörn Nilsson att med gemensamma tränaransträngningar försöka få upp Västra Frölunda från division 1 till allsvenskan.
Drygt ett år tog det. Säsongen därpå, 1998, slutade Västra Frölunda som femma, bara åtta poäng från SM-guld!
År 2002 återförenades parhästarna Nilsson och Fredriksson som förbundskaptener för U21-landslaget. De blev två år som den sistnämnde minns med stor glädje.
— Killarna är ju så motiverade att det blir extra roligt att jobba med dom.
Han räknar med att få se de förra U21-adepterna Andreas Isaksson, Kim Kjellström och kanske också Johan Elmander i den VM-trupp som i sommar ska försvara de blågula färgerna i Tyskland. TT Spektra
