Karin Bjurström "Det känns faktiskt helt okej"
Hon har spelat Molières på Dramaten och blivit förföljd för sin bitchroll i Rederiet. Skrivit rosad dramatik och jämförts med både Beckett och Norén. Just nu är debuten som filmmanusförfattare högaktuell. Men tanken på att skaka nytt liv i den egna men sedan några år vilande Dagmarteatern finns där. — Det kanske vore en lämpligt mitt-i-livet-grej att ta tag i nu när man ska fylla fyrtio, filosoferar Karin Bjurström och skrattar.
Bildmaterial
Med en roll i tv-serien Rederiet slog Karin Bjurström slog igenom för den breda allmänheten.
Arkivfoto: Scanpix
GRATTIS Karin Bjurström
Yrke: Skådespelare, manusförfattare.
Aktuell: Fyller 40 år den 5 september.
Familj: Maken Lars, dottern Tyra, 6, sonen Gösta, 9 månader
Bor: I Stockholm
Ska göra: Inspelningen av tv-film.
Familj.
Inte för att hon saknar sysselsättning, precis. Inspelningen av en ännu så länge hemlig tv-film är på gång. Och hon har börjat skissa på det likaledes hemliga filmmanus - hennes första - som hon fått beställning på. Men med sexåriga dottern Tyra inskolad i förskolan, och en i dagarna upplupen mammaledighet, öppnar sig onekligen möjligheter för denna notoriskt mångsysslande aktris.
— Jag har nog alltid gillat att ha många järn i elden, medger Karin.
Hon är uppväxt strax utanför Linköping. Att hon var kreativ och hade ett uttrycksbehov upptäckte hon tidigt och dans och teater fick ta stor plats under skoltiden. Efter förberedande teaterstudier i Stockholm kom hon in på Scenskolan i Göteborg 1987. Därefter blev det Stockholms stadsteater i drygt sex år. En sejour på Dramaten 1997 resulterade bland annat i en prisad insats som Magdelom i Molières Franska Fönster.
En sejour med Riksteatern och medverkan i ett antal tv-serier hanns också med innan Karin Bjurström fick sitt definitiva genombrott hos den tv-tittande allmänheten som den bitchiga marknadschefen Jeanette Wester i såpan Rederiet som hon medverkade i under inspelningsåren 1995—1998. En tid hon i dag ser tillbaka på med blandade känslor.
— Visst var det roligt på många sätt. Men anonymiteten försvann och jag är inte riktigt den typen som vill basunera ut mig själv. Dessutom var jag under större delen av den tid jag spelade Jeanette förföljd av en kvinna och det gjorde mig lite rädd.
Att det var nämnda temperamentsfulla rollgestaltning som inspirerade Felix Herngren och Fredrik Lindström att välja henne för den kvinnliga huvudrollen i Vuxna människor (premiär 1999) blev dock ett välkommet plåster på såren.
— Det var jättekul! Dom får gärna höra av sig igen, försäkrar Karin, som senare kom att arbeta ihop med nämnda herrar i tv-satiren Detta har hänt.
Parallellt med allting annat under 90-talet drev mångsysslerskan Karin även sin egen mobila teater — Dagmarteatern. Förutom att själv medverka på scenen svarade hon för scenografin. I fyra uppsättningar var hon också pjäsförfattare. Som i den hyllade Parkleken där en lyrisk kritiker jämförde henne med den store dramatikern Samuel Beckett och "en ung Norén".
— Smickrande, eftersom jag tycker om båda. Men jag är jag, med mitt språk och min bakgrund, påpekar Karin med ett skratt.
Dagmarteaterns första uppsättning Fröken Julie hade premiär 1994 inför fullsatt salong — ett 30-tal personer — i köket till Nyköpingshus med initiativtagaren i huvudrollen. Det blev succé och förflyttning till en betydligt större scen i Hallwylska palatset Stockholm.
— Det gick jättebra där med, så då beslöt vi oss för att fortsätta på projektbasis, sökte och fick pengar från Kulturrådet, berättar Karin.
Sedan sekelskiftet är Dagmarteatern vilande. Det hände så mycket annat i den vevan. Bland annat musikal- och farsdebut i Lorden från Gränden på Intiman i Stockholm där hon gjorde årslång dundersuccé som överklasstjejen Beatrice Riddaranka. En härlig blandning av Veronica Lake och Babsan, som en kritiker skrev. Sedan följde bland annat medverkan i ungdomsfilmen Lillebror på Tjuvjakt. Därefter fick hon huvudrollen som den strama poliskommissarien Boel Wallin i SVT:s thrillerserie Paragraf 9.
— Men framförallt så har jag ju blivit och är tvåbarnsmamma, påpekar hon.
Att medverka i Klassmöte, en novellfilm av Johan Löfstedt som i spelades in i Vadstena i juni i år, blev dock ett välkommet avbrott i mammaledigheten. Filmen handlar om mötet mellan tre unga punkare och en överklassfamilj vars villatomt de ockuperar för att arrangera en punkfestival.
— Jag spelar mamma i den här familjen som ungdomarna konfronteras med. Det är en både rörande och rolig historia som var jättekul att göra. Premiär blir det på Göteborgs filmfestival i februari. Sedan kommer den att visas i SVT i vår eller nästa sommar, berättar Karin.
Och i övrigt?
— Att fylla fyrtio känns faktiskt helt okej.
