Birgitta Smiding gjorde en volt i livet
Skådespelerskan och sångerskan Birgitta Smiding har tagit klivet från praktik till teori. Exakt en månad före 65-årsdagen tog hon sin doktorsexamen i teatervetenskap.
Bildmaterial
Skådespelerskan och sångerskan Birgitta Smiding tog klivet från scenen till den akademiska världen. Lagom till 65-årsdagen har hon tagit sin doktorsexamen i teatervetenskap.
Foto: CHRISTER JÄRESLÄTT
GRATTIS Birgitta Smiding
Aktuell: Fyller 65 år den 16 januari.
Bor: Malmö.
Familj: Son och sonson.
Aktuell: Som nybliven fil dr i teatervetenskap, lagom till 65-årsjubileet. Födelsedagen firas med vänner i Köpenhamn.
Familj. Flytten från en värld till en annan för skådespelerskan och sångerskan Birgitta Smiding tog sin början för några år sedan. Exakt en månad före 65-årsdagen tog hon sin doktorsexamen i teatervetenskap. Birgitta tröttnade på teatern, tyckte att det stod och stampade "i samma gamla inlevelseteater som förut" och kände att det var dags för något nytt. När hon lämnade hemmascenen i Malmö hade hon ingen klar idé om vart hon skulle bege sig härnäst.
Det blev några års frilansande, men så anmälde hon sig till en kvällskurs på universitetet.
— Jag var nyfiken på främlingskapet som ofta finns mellan den konstnärliga världen och den akademiska. När man har nått en viss ålder så börjar man avdramatisera de där vallgravarna, säger Birgitta och skrattar.
Hon beskriver lyckan i att klara sin första tenta.
— Många var förundrade över denna glädje: 'du som har stått på scenen och haft premiärer i nästan 30 år'. Men det här var en annan sak, tyckte jag.
Det blev en stor utmaning att med ord och begrepp försöka beskriva vad det är som händer i en teaterföreställning. Birgitta antog den med hull och hår, och nu har arbetet alltså resulterat i avhandlingen "Den stora mekanismen - i Holm/Møllers 'Vasasagan'".
Denna föreställning, som utgör en maktkritik, ligger till grund för en analys som i sin tur bygger på skådespelarkroppens förhållande till rummet. Birgitta konstaterar att hon givetvis har använt sig av sina egna erfarenheter från en lång karriär på scenen, och hon har många gånger fått höra att insikterna lyser igenom i texten. Men själv kan hon inte se var gränsen går.
Däremot hade hon ett behov av att hålla de båda världarna åtskilda i början. Den konstnärliga processen och den vetenskapliga är trots allt i grunden mycket olika.
— Sen kan man börja titta på vad det finns det för skillnader och likheter och var de samarbetar.
Klivet från den konstnärliga världen till den akademiska kallar Birgitta sin "volt i livet". Skrivandet fortsätter hon gärna med, men dörren tillbaka till scenen är inte stängd. Hon berättar att hon faktiskt på senare tid har överraskats av en nyfunnen lust till teatern.
Det som har väckt hennes intresse är den experimenterande dramatik som har växt fram. Birgitta talar om "genusteater" som med fräckhet och självironi reflekterar över kvinnans roll i kulturen och om teater som granskar och utmanar sig själv, leker med sina traditioner och inte försöker dölja skarvar och brister.
— När man lyfter fram teaterns möjligheter och teatern får provocera sig själv och bli ett verkligt uttrycksmedel på egna villkor, då blir det roligt. Och då kan jag känna att 'jag vill vara med!'
Malin Eijde/TT Spektra
