Ringboms husgud heter Vysotskij
— Det har gått väldigt fort... Att reflektera över hur snabbt åren rinner iväg hör väl till när man ska fylla jämt. Annars tycker inte vissångaren Stefan Ringbom den kommande 60-årsdagen är så mycket att orda om.
Bildmaterial
Stefan Ringbom tolkar gärna både Dylan och Brel, men Vladimir Vysotskijs verk ligger honom varmast om hjärtat.
Foto: DONALD BOSTRÖM
GRATTIS Stefan Ringbom
Aktuell: Fyller 60 år den 13 december.
Familj: Frun, sonen, de tre döttrarna och det hittills enda barnbarnet.
Bor: I Stockholm.
På gång: Sätter ihop en dvd från senaste Vysotskij-föreställningen.
Familj. Det finns mycket att säga om den vid det här laget 46 år långa musik- och artistkarriären för Stefan Ringbom. Som inleddes med att popidolen Stefan Ringbom via proggrörelsen och bildandet av Fria Proteatern blev vissångare och i dag anses vara den främste svenska uttolkaren av den ryske sångaren och visdiktaren Vladimir Vysotskijs verk.
Det hela började på Adolf Fredriks Musikskola när en 14-årig Stefan Ringbom tillsammans med tre andra popälskande elever 1961 bildade bandet Mascots. En seger i Nalens twistbandtävling samma år resulterade i såväl folkparksturné med skrikande tonårstjejer som skivinspelning och placering på Tio i Topp.
Succén fortsatte därefter med oförminskad styrka, och när The Beatles besökte Sverige 1964 var den svenska förlagan Mascots det självklara förbandet på ett fullsatt Johanneshov.
Att den gemensamma musikresan skulle fortsätta efter det att man gått ut skolan var också en självklarhet för medlemmarna i Mascots.
— Jag var på en sådan där yrkesvägledning i gymnasiet, minns Stefan. Men det fanns absolut ingenting av det man föreslog som jag kunde identifiera mig med. Så vi fortsatte spela. Och 1967 drog teatergrejen igång.
Det började med att Mascots engagerades för att som musiker medverka i en pjäs om Vietnam.
— Den hette Dom och var ett klart ställningstagande för FNL vilket betydde att den gjorde både skandal och succé, skrockar Stefan.
Mascots sista spelning som renodlat musikband ägde rum midsommarafton 1969.
— Efter det körde vi direkt till Luleå för att tillsammans med ett gäng Dramaten-skådespelare arbeta fram den pjäs om Norrbottens Järnverk som blev upprinnelsen till att vi bildade NJA-gruppen som sedan blev Proteatern och därefter Fria Proteatern.
En av Fria Pros största succéer genom åren var föreställningen Sånger av Vysotskij som man 1986 satte upp på Scala i Stockholm. Efter 154 föreställningar följde en heltäckande Sverige-turné som avslutades med två veckor på Vysotskijs egen teater Taganka i Moskva.
I våras, i samband med en nyutgåva i bokform av Vysotskijs sånger, var det dags för nypremiär på Scala med samma föreställning, samma ensemble och samma succé som 21 år tidigare.
Stefan Ringbom:
— Vi hade pratat länge om att göra det. Därför var det så kul att vi alla med ytterligare 21 års livserfarenhet kunde samlas och gör den här grejen på nytt och kanske bättre. Trots att Fria Proteatern som grupp upphörde att existera 1990.
Själv lämnade han gruppen ett halvår innan för att bli vissångare.
— Det är okej med teater. Men som medverkande i en föreställning är man en del av en helhet och har inte samma direkta, personliga kontakt med publiken som när man spelar i ett band och det saknade jag då.
Brel och Dylan är frekvent återkommande i vissångaren Stefan Ringboms repertoar. Men husguden är alltjämt Vysotskij.
— Han har ett eget rum i mig. Hans sånger kan verka enkla men innehåller väldigt mycket och är på något sätt outtömliga vilket gör att man kan sjunga dem gång på gång utan att tröttna.
Stefan Ringbom håller det inte för uteslutet att det kan bli nya Vysotskij-program med Fria Pro framöver.
— Vi har pratat om det. Vår publik finns ju kvar och kommer nu med sina barn. Och det finns ett intresse från Riksteatern att eventuellt göra något nästa höst. Sista Vysotskij-ordet är i alla fall inte sagt. TT Spektra
