Ur det svarta kom orden
Bildmaterial
Jan Mårtenson har försörjt sig genom sitt skrivande i hela sitt vuxna liv. I våras släppte han en diktsamling som behandlar en tid under 90-talet då han var inlagd på mentalsjukhus.
Jan Mårtenson
Aktuell: Fyller 65 år den 15 januari.
Bor: I Malmö.
Familj: Fem barn med fyra olika mammor. Två barnbarn.
På gång: Med diktsamlingen Dikter inifrån som kom i våras. Memoarerna Som det kan bli kommer senare i år.
Karriär i korthet: Hoppade av gymnasiet efter tre dagar. Fick sitt första jobb som 17-åring på Smålands-Tidningen. Har därefter jobbat på en rad olika tidningar, bland dem Arbetet där han stannade i 30 år. Har skrivit tretton diktsamlingar, elva romaner samt medverkat i en bok om kulturella sevärdheter i Västergötland. Skrev under en tid som frilansare många uppskattade porträtt på kända svenskar. Har även skrivit för Läkartidningen i tio år.
Om att fylla 65: ”Det känns jävligt skönt. Nu får jag en regelbunden pension varje månad, och jag behöver inte längre ställa några vidlyftiga krav på mig själv.”
Så firar jag födelsedagen: ”Med mina döttrar Emilia och Gabriela och deras pojkvänner med trerätters middag på restaurang Brogatan i Malmö. Det blir ingen jättefest, det ska jag ha när jag blir 70, om jag lever då.”
Drivkraft: ”Att skriva var det enda jag kunde göra riktigt bra. Sedan är det även ett sätt att bekämpa min dödsskräck.”
Favoritplats: ”Rom eller Paris – det är svårt att välja. Jag känner till dem båda mycket väl och kan vandra i dem utan karta.”
Motto: ”Spotta uppåt.”
Läser helst: ”Skönlitteratur och biografier. Hjalmar Söderberg är en av mina stora favoriter. Den allvarsamma leken är den finaste svenska kärleksromanen under 1900-talet.
Nojor: ”Hahaha, det var ju en passande fråga. Jag skrev en gång en dikt som heter Paranoia – varför vill ingen förfölja mig? Den dikten fick jag med ränta betala för sedan.”
Familj. Ända sedan Jan Mårtenson var 17 år har han försörjt sig på att skriva. Nu kan han titulera sig journalist, romanförfattare och poet. Senaste boken, Dikter inifrån, består av ett hundratal kortdikter som öppet beskriver tiden då han var intagen på S:t Lars mentalsjukhus i Lund.
– Jag skrev mig frisk, det vågar jag nog påstå. Diktskrivandet var det enda normala tillståndet för mig därinne, säger han.
Fram till 51 års ålder var Jan Mårtenson frisk, men under 1990-talet insjuknade han plötsligt i en psykisk sjukdom. Diagnosen var cykloid psykos som enligt expertisen oftast drabbar mycket intelligenta personer. Jan togs in på mentalsjukhuset S:t Lars i Lund, första gången 1995 och andra gången 1997.
– Senast jag blev sjuk försökte jag skära halsen av mig. Då var jag inne i en djupare depression och var rätt apatisk. Men jag läkte ihop – både i halsen och i själen.
Behandling av psykisk sjukdom sker ofta med psykofarmaka. Jan Mårtenson säger att det behövs, men att den har biverkningar som också påverkar livet.
– Jag har alltid varit en livsbejakande person. Jag har fått kickar och inspirationsbrus, men medicinerna skar av de där topparna.
Jan bestämde sig för att bli fri från medicinerna, trots risken för återfall i sjukdomen. Efter några år lyckades han.
– Jag önskar att alla som har en sådan här sjukdom kunde bli medicinfria, men jag tror att det i många fall ändå är nödvändigt att få behandling.
Ur det svarta kom orden. Jan Mårtenson skrev vad han upplevde och vad han såg runtomkring sig på sjukhuset. Med sig hade han flera stora diktare och konstnärer som också vistats på mentalsjukhus.
– Det betydde mycket att Eric Hermelin praktiskt taget bodde på S:t Lars. Även Carl Fredrik Hill hade varit inlagd där. Fröding har jag alltid beundrat och van Gogh betydde mycket för jag läste en biografi om honom när jag låg inlagd, och kände en stark själslig gemenskap med honom.
”Dikter inifrån” har beskrivits som en av Jan Mårtensons bästa. Skrivandet hjälpte honom att tillfriskna, och kanske kan hans dikter även hjälpa läsarna. Eller åtminstone få oss att förstå att vi alla är människor – oavsett demoner, paranoia och galenskap.
Jan påpekar hur viktig humorn är för att få en stunds andrum i allt det sjuka.
– Min egen favorit är:
Skogsutflykt i dag:
En samling dårar,
jag bland dem.
– Jag kände det på det sättet, bokstavligt, säger han.
Nu ser han fram mot utgivningen av memoarboken Som det kan bli som kommer till hösten, även den hänsynslöst självutlämnande. Men enligt Jan Mårtenson finns här även många spännande möten med människor. Och örfilar till dem som förtjänar det. TT Spektra
