Hon fick Guldbagge som 14-åring
Bildmaterial
Alexandra Dahlström har medverkat i flera filmer och teaterpjäser men är också regissör. Närmast ska hon spela en hårfrisörska i "Manana", som har premiär i april. Här ses hon tillsammans med Manuel Concha som gjort filmen.
Alexandra Dahlström
Aktuell: Fyller 25 år den 12 februari.
Bor: I Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, syster och pojkvän.
Karriär i korthet: Debuterade som 12-åring i Sanning eller konsekvens. Vann en Guldbagge 1999 för sin roll som Elin i "Fucking Åmål". Har medverkat i flera långfilmer och även i teaterpjäser på bland annat Dramaten och Teater Galeasen. Har regisserat två filmer, "Lacrimosa", som fick ett hederspris 2007, och "Kom hit!" som tilldelades 1 km film-stipendiet vid Stockholms filmfestival i höstas.
Styrka: "Min övertygelse och min energi."
Svaghet: "Min ambivalens."
Egenskaper hos andra hon gillar: "Ödmjukhet, intelligens och humor. Men även ärlighet och pålitlighet."
Om framtiden: "Den ser ljus ut. Jag håller på att söka filmskolor. Jag längtar efter att fördjupa mig mer i det jag älskar att göra."
Familj. Alexandra Dahlström blev rikskändis som 14-åring efter sin roll som Elin i Lukas Moodyssons "Fucking Åmål". Nu, efter drygt tio år, kan hon förutom skådespelerska även kalla sig regissör, och är redan inne på sin tredje kortfilm.
Första gången hon regisserade var i gymnasiet då hon och en vän satte upp Medea. Arbetet med manuset tog fyra månader, men pjäsen blev lyckad och drog in en hel del pengar till den kommande skolresan. Sen dröjde det några år innan hon återupptog regissörsrollen. 2007 kom hennes första film "Lacrimosa".
— Det var en helt egenfinansierad kortfilm. Jag och en kompis som är filmfotograf flög ner till Rom med en super 8-kamera. Filmen kom in direkt i 1 km film-sektionen på Stockholms filmfestival, och då tänkte jag att det var helt rätt! Det var roligare än något annat som jag gjort i mitt liv, säger Alexandra Dahlström, som fyller 25 år 12 februari.
När Alexandra var liten drömde hon aldrig om att bli skådespelare, däremot var hon ganska säker på att hon ville göra något annorlunda. Men efter att ha fått en Guldbagge för rollen i "Fucking Åmål" har det snurrat på. Nu varvar hon skådespeleri med regi och säger att det fungerar utmärkt och att hon inte vill välja bort något.
— Som skådespelare är man mer någon annans instrument, och som regissör är man med i processen från början och har en mer övergripande bild. Men jag älskar skådespeleri och kan inte leva utan det.
Hon påpekar att som regissör är det viktigt att veta vad man gör, men att det också måste finnas en lyhördhet inför sina medarbetare. Att hon jobbat med olika delar inom filmen är en stor fördel.
— Jag tror att det har gett mig en annorlunda utgångspunkt som regissör. Jag har varit med på så många inspelningar så jag vet när de är bra på det de gör och när de inte är så bra.
Något som skiljer Alexandra från många andra regissörer är hennes inblick i hur det är att vara tonåring i dag. Och hon säger att hon tycker mycket om unga människor.
— Det producerar väldigt mycket ömhet när man ser dem. Det finns något väldigt oförstört när man är ung. Och allt är på en knivsegg. Det är såna enorma emotionella berg- och dalbanor och det är så härligt.
Men hon tillägger att hon även gillar vuxenheten.
— Det finns en helt annan tyngd i det. Och som vuxen kan man njuta mer av bergen och dalarna.
