Mia Poppe är mitt i livet
Mia Poppe gör sig redo för turné. Med två föreställningar, ett spädbarn, make
och två varannan-veckas-barn i bagaget.
Bildmaterial
Mia Poppe blev skådespelare precis som sin berömde far, Nils Poppe. Men hon fick lära sig yrket på egen hand. "Det enda goda råd jag fått av honom var att tala tydligt!"
Mia Poppe blev skådespelare precis som sin berömde far, Nils Poppe. Men hon fick lära sig yrket på egen hand. "Det enda goda råd jag fått av honom var att tala tydligt!"
Mia Poppe
Aktuell: Fyller 40 år den 23 februari.
Bor: Mälarhöjden i Stockholm.
Familj: Maken Niclas Strand, också skådespelare, barnen Tuva, 7, Alvin, 1 månad, och bonusbarnet Hanna, 7.
På gång: Turnerar i Sverige i vår med musikalen No way to treat a lady och den musikaliska pjäsen Gycklaren - Nils Poppe 100 år.
Karriär i korthet: Utbildad på Skara skolscen och Scenskolan i Göteborg. Debuterade som 16-åring i Nils Poppes uppsättning Fars lille påg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg 1985. Har sedan dess frilansat som skådespelare, författare och regissör inom film, tv och teater. Har bland annat medverkat i filmen Nina Frisk, musikalen Spelman på taket, komedin Omaka par i regi av Hagge Geigert på Lisebergsteatern, Söderkåkar och No way to treat a lady på Boulevardteatern. Har även satt upp enmansföreställningen Shirley MacLaine på Stockholms stadsteater och på Nalen. Är en av huvudlärarna samt konstnärlig ledare på Calle Flygares teaterskola.
Så firar hon födelsedagen: "Med en jättefest i mitt hus i Mälarhöjden."
Om att fylla 40: "Tiden började rusa när man fick barn. Min första tanke är att, oj, vad fort det har gått att bli 40. Lite läskigt, man känner verkligen att livet pågår."
Saker som engagerar: "Orättvisor. Människor som brinner för det de gör."
Favoritplats: "Skåne, och Italien."
Blir lycklig av: "Det mesta!"
Familj. — Jag är verkligen mitt i livet kan jag känna! Både i min karriär och samtidigt med mina barn, säger den aktuella skådespelerskan och regissören.
Det låter tufft att ge sig ut på dubbel turné med en baby på en dryg månad. Men det är inte så besvärligt som det låter, försäkrar Mia Poppe.
— I och med att både Gycklaren och No way to treat a lady är föreställningar som redan är inrepeterade så handlar det mest om att åka dit och spela. Annars är det repetitionsarbetet som brukar ta mest tid.
Hon talar gärna om hur hon blivit en bättre människa av att få barn. Det krävs lite pusslande för att få ihop ett krävande arbete med livet som småbarnsmamma. Men det har sina fördelar att arbeta i skådespelarbranschen.
— Det är ganska välkommet med barn i teatervärlden. Skådespelare är ganska open-minded, barnkära och lite barnsliga själva, så det brukar funka ganska bra.
Men det har varit några hektiska år. Parallellt med livet som skådespelerska och småbarnsmamma undervisar hon på Calle Flygares teaterskola i Stockholm, där hon också är konstnärlig ledare. En uppgift hon beskriver som fantastiskt lärorik och som har gett henne nya inblickar i skådespelaryrket.
— Man tvingas hela tiden formulera för någon annan vad man håller på med. Man ser misstagen man själv gör, och man jobbar med det hela tiden. Jag tycker att jag har blivit en bättre skådis sedan jag började undervisa.
Gycklaren som hon har turnerat med sedan i höstas är en hyllningsföreställning till hennes far, Nils Poppe. Pjäsen har Mia skrivit tillsammans med Anders Wällhed. Hon är född i en teaterfamilj, och har alltid tvingats förhålla sig till att vara dotter till en film- och teaterikon. Det var bland annat därför hon var mån om att skaffa sig en gedigen teaterutbildning, för att visa att hon kunde ta sig in på scenen på egna ben.
Mia valde själv skådespelaryrket, utan påverkan från föräldrarna.
— Far var ganska jordnära när det gällde jobbet, det var ett kneg och man knegar på.
— Men när han insåg att jag verkligen ville så tyckte han bara att det var kul. Vi jobbade ju ihop flera år på Fredriksdalsteatern, och det var väldigt roligt faktiskt.
Förmodligen skulle hon kunna ägna sitt liv åt att berätta om sin folkkäre far. Men när Gycklaren har turnerat klart sätter Mia Poppe punkt för pappa-projektet.
I framtiden är det i stället en egen teater som hägrar.
— Det vore naturligtvis helt vansinnigt att ge sig in i det. Men det vore faktiskt kul. Jag tänker mig en mindre teater, där man kanske bedriver samarbeten med teaterelever. Det är väldigt fruktbart att låta elever och skådespelare jobba tillsammans. TT Spektra
