Disputerade om tabubelagt ämne
Några frågor till före detta helsingborgaren Andreas Carlborg, som disputerat
med en avhandling om självmord.
Bildmaterial
Familj. Varför detta kontroversiella ämne?
— Ett angeläget ämne som varit tabubelagt under lång tid och där vi trots stora framsteg senaste åren har mycket kvar att lära och göra.
Har du själv känt någon person som valt denna väg?
— Nej, inte personligt men i min yrkesroll har jag tyvärr mött människor som gjort det.
Hur många svenskar tar årligen livet av sig?
— Cirka 1 500 personer per år, siffran har sjunkit med cirka 50 procent de senaste 20 åren.
Vilka är orsakerna? Vad skiljer män och kvinnor?
— Många faktorer samverkar men den viktigaste riskfaktorn är psykisk sjukdom, ofta i kombination med exempelvis social belastning och missbruk. Självmord är cirka tre gånger vanligare bland män men självmordsförsök är vanligare bland kvinnor.
Hur kan man förhindra självmord?
— Svårt att förebygga i det enskilda fallet men viktigt är att fånga upp personer med riskfaktorer och i den utsträckning det är möjligt att behandla dessa. Förebyggande hälsovård är också av betydelse, exempelvis väl utbyggd primär- och skolhälsovård.
Vad gör du annars, yrkesmässigt, och hur ser framtiden ut?
— Jag arbetar som överläkare och chef för allmänpsykiatrin vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Jag planerar att driva vidare forskning för att belysa riskfaktorer för självmord.
Berätta om din bakgrund och familjesituation?
— Jag är född och uppvuxen i Stockholm men har även bott i Norge. Studerade på högstadiet i Helsingborg och gick gymnasiet vid Nicolaiskolan samt var utbytesstudent ett år i Kanada. Därefter blev det universitetsstudier i Lund, Kanada och vid Karolinska Institutet. Mina föräldrar bor kvar i Helsingborg medan mina två yngre bröder flyttat till London och Malmö.
— Jag är nu 37 år och gift med Mari som arbetar som kyrkoherde i Norska kyrkan. Vi pendlar mellan lägenheten i Vasastan och en prästgård i Sogn & Fjordane.
Bästa minnen från Helsingborgstiden?
— Kamratskapen från tiden som friidrottare har gett mig vänner för livet. Det är alltid lika roligt att komma hem till Helsingborg och träna med sina gamla löparkompisar.
Bästa meriterna i löpning?
— SM-silver i terränglöpning som junior och senior och SM-guld som veteran i våras. Jag sprang Berlin maraton i höstas på 2.27 timmar, en bra tid med tanke på ålder och träningsbakgrund.
Varför blev det löpning?
— Det var mest en slump. Jag var inte så bra på andra sporter och för osnabb för att bli sprinter. Långlöpning blev ett naturligt val.
Finns andra fritidsintressen?
— Just nu en del styrketräning, springer några gånger i veckan och har börjat med boxning. Skall åka lite skidor i Norge. Jag är också intresserad av nutidshistoria och tycker om att resa.
