Drömjobbet blev verklighet
Hanna Oest har fullt upp. Ändå kan hon till viss del pusta ut nu. I början av
oktober blev hon äntligen färdig med sin veterinärutbildning. Arbetet på
djursjukhuset i Helsingborg är intensivt.
Bildmaterial
Hanna Oest ser till hunden Aslan på en av djursjukhusets vårdavdelningar.
Aktuell: Fyller 30 år den 19 mars.
Bor: I centrala Helsingborg.
Familj: Mamma Eva, pappa Henrik, bröderna Petter, Martin och David, sambon Andreas och hunden Maja.
Motionsform: Joggingtur eller spinningpass.
Ser gärna: Äldre filmer med Julia Roberts.
Kopplar av: Över en fika hos min underbara mormor eller på hästryggen.
Om att fylla 30: "Har ingen åldersnöja. Men 30 känns stort, då är man vuxen på riktigt."
Firar: Födelsedagen tillbringas på Island med sambo och familj.
Familj. — Jag slocknade i soffan direkt när jag kom hem, säger hon om den första tiden när det var mycket nytt att sätta sig in i.
Entusiasmen lyser igenom när Hanna Oest berättar om jobbet. Om dag- och nattpassen på akuten, operationer och undersökningar, möten med djuren och deras ägare och fascinationen i att hela tiden lära sig nya saker.
— Min dröm har alltid varit att bli veterinär. När jag skulle fylla i raden om vad jag ville bli i kompisars Mina vänner-böcker stod det alltid "veterinär" på frågan om vad man ville bli. Sedan kunde svaren skifta när det gällde annat.
Hemma hos familjen Oest på Råå fanns det gott om husdjur. Under uppväxten hade Hanna bland annat hamster, kanin och vandrande pinnar.
Men när Hanna Oest gick på gymnasiet var det hästarna och ridsporten som kom i första rummet. Hon tränade och tävlade mycket och säger så här efteråt att det nog var en tävlingskarriär som hägrade under den här perioden. Då var det svårt att hinna med skolan.
En ridolycka satte stopp för ridningen och tävlandet. Olyckan inträffade under en hopptävling nästan precis ett år före studenten. Hästen blev skrämd och Hanna hamnade på ett hinder.
Hon fick en förskjutning i kotorna och disken mellan kotorna tog stryk. Skadorna satte stopp för ridning under lång tid framåt. Hannas hästar fick säljas. Förutom de fysiska skadorna innebar olyckan ett bakslag när det gällde ridningen.
Efter gymnasiet åkte Hanna Oest upp till Göteborg tillsammans med tre kompisar och gick en bartenderkurs. De bodde ihop och hon minns det som en kul tid.
Bartenderkunskaperna fick hon nytta av på Snaps i Helsingborg där hon arbetade ett par år, medan hon började läsa upp gymnasiebetygen på Komvux. Tanken var att undvika studielån innan hon kom till universitetet, för drömmen om att bli veterinär fanns fortfarande kvar.
— Den tuffaste tiden var när jag läste upp betygen. Jag visste att fick jag inte MVG i precis alla ämnen hade jag ingen nytta av det, säger Hanna Oest och tillägger att hon inte hör till dem som tycker om att studera för själva läsandets skull.
Däremot upplever hon en stor tillfredsställelse nu, när hon går tillbaka till böckerna och fördjupar sig i något som dykt upp på kliniken.
Hon kom in på veterinärutbildningen i Köpenhamn och några intensiva studieår följde. Danska på Köpenhamnsbesöket med shopping och matbeställning är ingen omöjlig utmaning för de flesta svenskar, men universitetsstudier på danska med föreläsningar och tentor är något helt annat.
— Det första halvåret var fruktansvärt. Men en vacker dag lossnade det. När jag slutade fokusera på att jag skulle förstå precis allt, flöt det bättre, säger Hanna Oest.
Veterinärutbildningen, som egentligen är fem och ett halvt år lång, klarade Hanna Oest av på fem år.
Nu har hon ett långt vikariat på djursjukhuset i Helsingborg, där hon tidigare arbetat som djursjukvårdare under helger och lov. Inriktningen är smådjur, det vill säga hundar, katter, kaniner, marsvin, hamstrar, fåglar med mera.
— Först var jag ganska säker på att jag skulle hålla på med hästar när jag började jobba. Men sedan insåg jag att det är mycket större variation när man arbetar med smådjur, säger Hanna Oest.
När vi träffar henne på djursjukhuset är det ovanligt lugnt. Men en undersökning väntar av en hund som har misstänkt magomvridning. Ett allvarligt tillstånd som bara kan botas med snabb operation.
— Nu med facit i hand tror jag det var bra att jag inte kom in på veterinärutbildningen direkt efter gymnasiet. Det krävs inte bara att man har kunskap från böckerna, utan också erfarenhet och social kompetens för att vinna djurägarnas förtroende. Man ska kunna hantera deras oro och när de befinner sig i chocktillstånd.
