Med resandet som livsstil
Några frågor till Erik Gustafsson från Munka Ljungby som muckade och drog ut i
världen, och som rekommenderar andra att våga kasta loss. 23 år ung ger han
globetrottern ett ansikte.
Bildmaterial
Med el- och datautbildning från Rönneskolan, erfarenhet från arbete i Vallåsens skidanläggning och gruppchefsmeriter från värnplikten i bagaget gav sig Erik Gustafsson ut i världen.
Familj. Hur började allt?
– Vi har alltid gillat äventyr. Mina föräldrar sparade in på annat och så åkte vi på skidresor från att jag var i treårsåldern. Jag tror jag har det i blodet. Farfar var till exempel iväg och startade en skofabrik i Kanada.
Sedan har det rullat på?
– Ja, det kan man säga. Efter muck, för tre år sedan, har jag i princip rest konstant. Jag har hoppat mellan olika jobb och bott längre tid i Österrike, Danmark, Spanien och Kanada. Direkt efter lumpen i Halmstad tog jag muckarbidraget och stack iväg till Asien med min bror Per. Vi tog transibiriska järnvägen genom Ryssland, och sedan var vi runt i Kina, Vietnam, Kambodja och Thailand. Bland annat hann vi åka skidor inomhus i Shanghai och besöka ett raveparty vid kinesiska muren.
Hur hittar man ett raveparty i Kina?
– Man kollar på nätet vad som händer. Eftersom vi gillar hardcore techno, typ Noize Suppressor, och har varit på olika events i Tyskland och Holland så kändes det rätt. Vi hängde på en femtimmars bussresa från Peking ut till en strand längs muren. Efter partyt gick bussen tillbaka. Det var häftigt... och annorlunda.
Hur har du fått ihop pengar?
– Jag har jobbat som reseledare. Två säsonger i Österrike, andra året som platschef i S:t Anton. Dessutom har jag gjort några månader i Magaluf på Mallorca.
Och pengarna har räckt till nya resor?
– Ja, och sedan har jag hoppat på andra jobb också. I Österrike träffade jag en dansk IT-kille över en öl. Det ledde till att jag fick en tjänst med bra betalning i Ålborg. I Whistler i Kanada jobbade jag som servitör, med IT och med rekrytering av folk till OS. Själv hann jag arbeta på tre tävlingsarenor.
Har du inte haft några sunkiga jobb?
– En gång, mellan två resor, tvingades jag försörja mig som telesäljare. Det var de längsta två månaderna jag varit med om, och varken roligt för mig eller de jag ringde upp.
Har du några spartips för andra som längtar ut?
– Jag liftade runt Island. Det gick alldeles utmärkt, till och med när jag hade ett par skidor i bagaget. En annan bra sak är couchsurfing. Ett nätverk där man får bo gratis hos privatperson runt om i världen. Det är förresten ett utmärkt sätt att lära känna folk.
Har du aldrig hamnat i knipa?
– Jag tappade mitt Visa på ön Hainan, sedan blev brorsan bestulen på sitt kort i Hongkong, så när vi kom till Vietnam hade vi bara 30 US-dollar, och 10 gick direkt till taxichauffören. Men det var inga problem, folk var jättebussiga och vi kunde leva på krita tills vi fått nya bankkort. Jag rekommenderar verkligen Vietnam i stället för Thailand om folk funderar på Asien.
Några upplevelser vi missat under resans gång?
– Tja, jag har hållit i OS-facklan, hälsat på kungen och sett nio vilda björnar i Kanada. Sedan har jag korsat Nordamerika i bil från Vancouver till Washington D.C. och fortsatt med buss och flyg till Miami. Det gäller att pricka in rätt plats på rätt datum också. Jag var i Chicago när hockeylaget vann Stanley Cup och i New York den 4 juli, nationaldagen.
Vilka är dina favoritplatser?
– Chicago var jättehäftigt. Om jag ska välja länder så... Ja, Österrike, Tyskland och Holland. Jag behärskar språket och trivs med mentaliteten. Däremot undviker jag chartermål. Nu när jag flög hem såg jag ett gäng killar med T-shirttexten "I survived Magaluf", och det var väl så det kändes. Det gällde bara att överleva. Dessutom var allt korrupt.
Och nu – nya resmål?
– Jag kom precis hem för att mitt visum gick ut. Eventuellt återvänder jag till Fort Lauderdale för att jobba på lyxbåtar. Men jag vet inte, jag träffade en Landskronatjej som var aupair i North Carolina och hon är på väg hit nu. Vem vet, man kanske snart sitter med villa, Volvo och hela det där paketet. Men jag kommer säkert fortsätta resa. När jag sitter på hemmet vill jag hellre ångra det jag gjort än det jag aldrig gjorde.
Fotnot: På bloggen djpg.se/erik ger Erik Gustafsson råd till andra nyfikna resenärer.
