"Jag är väldigt road av människor"
Vanliga ganska händelselösa dagar finns det inte så många av i Carl Jan Granqvists liv. Han lever efter devisen Fånga dagen och lockas som entreprenör av det som ännu ingen har gjort.
Bildmaterial
Krögaren, vinkännaren och professorn i matkonst, Carl Jan Granqvist, äter själv gärna inälvsmat, som dovhjortshjärna, kalvbräss eller små lammtestiklar.
Krögaren, vinkännaren och professorn i matkonst, Carl Jan Granqvist, äter själv gärna inälvsmat, som dovhjortshjärna, kalvbräss eller små lammtestiklar.
Krögaren, vinkännaren och professorn i matkonst, Carl Jan Granqvist, äter själv gärna inälvsmat, som dovhjortshjärna, kalvbräss eller små lammtestiklar.
Carl Jan Granqvist
Aktuell: Fyller 65 år den 22 mars.
Bor: Saxå Herrgård och våning på Strandvägen.
Familj: Sonen Carl-Johan, 19 år och hyressambon Mariana Falkman.
På gång: Engagerad i Grythyttans restauranghögskolas 20-årsjubileum.
Karriär i korthet: Restaurangutbildad på bland annat Operakällaren. Gästgivare på Grythyttans gästgivargård 1972–1997. Gav 2003 ut självbiografin Människan, mötena, måltiden tillsammans med Lena Katarina Swanberg. Har medverkat i olika tv-program, samt håller nu i Vinskolan i P4 Extra med Lotta Bromé. Sitter i ett tiotal olika styrelser. Ägarengagemang i två svenska herrgårdar.
Om att fylla 65: Underbart. Jag är förvånad över att jag blivit så gammal. Sen ska det ju bli väldigt trevligt att få folkpension, ett apanage från staten."
Läser: "Gärna fackpress och skönlitteratur. Men att vara dyslektiker är ett ständigt handikapp som är mindre om man är utvilad och större om man är trött."
Äter helst: "Gärna inälvsmat. Det är kuckelimuck att äta en dovhjortshjärna, en kalvbräss, eller en liten lammtestikel. Det är underbart och så smakrikt. Tänk er bara en njursauté med champinjoner och en skvätt portvin i."
Gör helst hemma: "Diskar, för att det syns så bra vad man gjort. Och så älskar jag att plocka i mina skåp. Glas ska stå i snygga rader – jag har en pinne som jag för in och rätar upp dem med. Om jag har haft någon diskhjälp här och allt står helfult kan jag ägna timmar åt att få tillbaka ordningen."
FAMILJ. – I kombination med detta är jag, och har alltid varit, väldigt road av människor. Jag är som en transformator som laddas med energi av andra, som jag sen kan ge tillbaka.
För de flesta är Carl Jan starkt förknippad med gästgiveriet i Grythyttan. Det var också där karriären en gång började, och fortfarande kastar han glans över den västmanländska orten. Bland annat finns där en gata uppkallad efter honom. Inom kort kommer det att bli en till i födelseorten i Lekebergs kommun utanför Örebro.
Vad skulle du säga att det är ett bevis för?
– Det är ju en bekräftelse som man ju inte annat än kan glädjas över. Så fåfäng är jag.
Kändisskapet har sedan tiden i Grythyttan utvecklats ordentligt. Tv-program som På spåret och Let's dance innebar ytterligare några kliv framåt, vilket Carl Jan sällan har några problem med, säger han. Men ibland flyr han utomlands för att slippa bli igenkänd. Gärna till Paris för kurtisens skull.
Kurtisen?
– Haha, ja. Den lilla flörten och ögonkastet är man så bra på i Frankrike. Och det är så härligt att sitta där på ett litet trottoarkafé, möta blickarna och få ett leende tillbaka. I Sverige är vi lite generade över det.
När Carl Jan inte hänger i Paris eller är på resa någonstans, vilket han ofta är, sitter han i olika möten där den gemensamma nämnaren är måltid. Och måltiden är då inte bara maten, eller egentligen allra minst maten, utan mest samtalet. Han beskriver målande hur måltiden kan stimulera alla sinnen, inte bara smaken och dofterna, utan även hörseln – ett trevligt samtal eller god musik - och synen. Ett vackert litet blomsterarrangemang är sällan fel. Själv föredrar han det enkla, gärna vitsippor eller gullvivor på våren.
– Står det krysantemer där i vårtid kan jag bli väldigt irriterad.
En annan viktig detalj är humorn som Carl Jan menar finns där mest hela tiden i form av absurditeter, vilket också hänger ihop med det mänskliga.
– När man blir äldre ser man också det aparta som en kvalitet, säger han och fnissar – igen, kanske man kan fylla i. För Carl Jan småskrattar ofta, som en som tycker att livet är lätt att leva och går som en dans.
– Jag läser oavbrutet dödsannonser, kollar årtal och ser om det är någon som är född efter mig. Då tänker jag att det är bäst att ta till vara på dagarna innan det är för sent. TT Spektra
