Krister Henriksson tämjer publiken

Krister Henriksson är en av landets mest erfarna skådespelare. Från början tänkte denna vige "Lilltarzan" bli läkare. Numera blir han frisk så fort han står på scen.

Sedan Krister Henrikssons genombrott med huvudrollen i Peer Gynt på Stockholms stadsteater har nära fyra decennier flytt - med tunga roller på både teater, tv och film, däribland ett 30-tal Wallander-filmer. 65-årsdagen "firas" på scen med en sista föreställning av En handelsresandes död på Dramaten.

Men under uppväxten i Grisslehamn siktade han på ett helt annat yrke och påbörjade en läkarutbildning.

– Då lärde jag känna författare och skådespelare och upptäckte att det var i den världen som jag ville leva. I en väldigt tillåtande värld med plats för människor som avviker från vanligt beteende.

Från barndomen tog han med sig sin omtalade vighet.

– Jag kallades "Lilltarzan" och kunde hänga i knävecken iklädd leopardbyxor. Jag var, och är fortfarande, väldigt vig. Jag tränar yoga och kan gå ner i brygga, nästan fulländad spagat och stå på huvudet i fem minuter. Nu när jag kan bli lite stel på morgonen mår jag bra av att tänja kroppen.

Yoga underlättar även yrkeslivet.

– Den hjälper mig att vara fokuserad, hitta lugnet i mig själv och styra min andning. Mötet med publiken sätter i gång väldiga krafter, man kan bli väldigt stressad. Man måste tämja publiken genom psykisk styrka. Det är som att rida. Du måste vara psykiskt stark, annars blir hästen nervös. Så är det också med publiken.

Fast några yogaövningar ägnar han sig inte åt innan han ska upp på scen, tvärtom.

– Jag pratar skit med kollegorna in i det sista. När jag säger den första repliken kommer koncentrationen till mig.

Tillståndet som infinner sig på scen liknar inget annat. Det är som att gå in i en annan värld, hävdar han.

– Att stå på scen är ett särskilt tillstånd. Där kan jag inte ta in något från mitt liv. Om jag är förkyld upphör det på scen. Och innan jag opererades spelade jag två gånger med njursten - på scen upphörde smärtorna.

Vid 58 år gjorde Krister Henriksson något ovanligt. Han lämnade sin fasta tjänst på Dramaten och köpte en egen teater, Vasateatern.

– Skådespelare är ofta i händerna på någon annan. Jag ville göra som jag ville utan att behöva fråga någon. Det är underbart att vara medbestämmande.

Trots hyllningar och priser är han kluven inför sina framgångar.

– Jag har fått betala ett högt pris för dem. Jag kommer från ett arbetarhem där jag lärde mig att arbete är det viktigaste. Så jag har jobbat mycket hårt och slarvar aldrig. När folk gratulerar mig för mina framgångar tänker jag att det är synd att jag inte fått njuta av dem. Framgång måste ju försvaras. TT Spektra

Eyal Sharon Krafft/TT Spektra