Romantisk återförening
Det här är en vacker och sann historia om den första förälskelsen som aldrig glömdes bort fast åren gick. Och om ett lyckligt nygift par.
Bildmaterial
Lilian Glarin och Hans Göransson återsågs efter 63 år.
Lyckligt nygift par. Lilian Glarin och Hans Göransson.
Livets gång. Kärlekshistorien börjar på ett tåg i Östergötland i mitten av 1940-talet. Två ungdomar var på väg till skolan i Linköping. Han var sexton och ett halvt, hon femton. Han steg på vid en station som heter Bjärka Säby och hon vid nästa station på väg norrut, Sturefors. Resan var inte lång, men varade tillräckligt länge för att de skulle hinna upptäcka varandra och bli intresserade.
Än i dag minns båda att han var mycket blyg och helst gömde sig bakom den bok han höll på att läsa, när hon försökte få ögonkontakt. En dag gick hon helt enkelt fram till honom, lyfte undan boken och såg honom rakt i ögonen och log. Han tog mod till sig och bjöd med henne till sin realexamen då hans föräldrar bjöd på kaffe och bakelser på ett konditori med takterrass i staden. Det var en lycklig tid på flera sätt. Andra världskriget tog slut. De umgicks intensivt under några sommarveckor, cyklade, paddlade kanot och gjorde en minnesvärd utflykt till Karlsborg då vågorna gick så pass höga på Vättern att han blev sjösjuk. Efter sommaren skildes deras vägar. Hur blev det så? Ett tillfälligheternas spel, svarar båda så här långt efteråt.
Det är nutid, december 2011. Hans Göransson, som brukar kallas Masse, och Lilian Glarin är nygifta. Förälskelsen och glädjen är inte att ta miste på när de tar emot i den ljusa och trivsamma hörnlägenheten i centrala Ängelholm. Här har de bott sedan våren 2010. Söndagen 4 december vigdes de i sitt hem med de närmaste släktingarna som vittnen. Sedan åt hela sällskapet bröllopsmiddag på restaurang Pepelino.
Pojken och flickan som träffades på tåget och blev förtjusta i varandra blev ett par till sist.
Det gick många år, de flyttade, gifte sig var och en på sitt håll och blev båda ensamma, innan de återförenades.
— På något sätt fanns hon alltid inom mig och dök upp ibland. Det är ganska märkvärdigt egentligen, säger Hans Göransson.
– Han har också alltid funnits med mig och jag har ofta undrat "Hur är det med Masse då?", säger Lilian Glarin.
Hon gifte sig så småningom, flyttade till Stocksund och fick barn. 1970 skilde hon sig och reste några år senare till Teneriffa där hon kom att bli kvar i 33 år. Som husmor i Svenska sjömanskyrkan hade hon en innehållsrik tillvaro med många möten med människor.
Han studerade i Lund och blev kvartärgeolog, disputerade, gifte sig och blev kvar i Skåne. Han har trivts bra som fri forskare och har bland annat arbetat med pollenanalys och varit med om flera arkeologiska undersökningar.
Lilian Glarin flyttade tillbaka till Sverige. När hon var på besök i trakten där de båda växte upp besökte hon ett arrangemang i hembygdsgården. Drivkraften var inte bara hembygdsintresse.
– Jag hoppades träffa Masses bror och höra hur det var med Masse.
Det gjorde hon också och fick veta att Hans Göransson var änkling sedan några år tillbaka. Genom brodern fick hon telefonnumret och ringde till Hans, som på den tiden bodde i Åstorp. Han hade höftartros och var på väg att läggas in på sjukhus för operation när telefonen ringde.
– "Hej, Masse, det är Lilian" sade hon och jag blev vild av glädje, berättar Hans.
När han kom tillbaka från sjukhuset väntade hon på honom.
— Vi hade inte sett varandra på 63 år. Hon var ungefär som jag kom ihåg, säger Hans.
Lilian skrattar lite.
I år firar de jul tillsammans för femte gången. Lilians barn och barnbarn och bådas släktingar gläds med dem. De har fått grattis-sms och blommor efter bröllopet.
Enligt talesättet rostar gammal kärlek aldrig. Både Hans och Lilian känner till fler exempel ur verkliga livet där den första kärleken visat sig vara stark när två människor återses långt senare i livet.
– Jag har hört någon som är expert på det här säga att den första kärleken orsakar en sådan hormonstorm så den får man dras med hela livet, säger Hans Göransson.
Trots att de faktiskt är två rätt olika personligheter och har flyttat ihop efter att var och en levt ensamma ett tag, har det gått bra,
Roligt ihop har de också.
– Vi brukar spela kort på kvällarna och då kan vi skämta våldsamt med varandra, säger Hans Göransson.
