Möt maskören bakom maskerna
Bildmaterial
Kaj Grönberg i ateljén hemma i källaren. Buffelhuvudet tillverkades till en vinjettfilm till barnfilmfestivalen BUFF. Till höger rumpnissar.
Rumpnisse. Innan figuren fick sin slutliga gestalt i filmen fanns tidigare förslag som förkastades.
Kaj Grönberg
Aktuell: Fyller 65 år 26 januari.
Bor: Villa i Helsingborg.
Familj: Sambon Katarina. Sonen Johan.
Smakprov ur karriären: Svenska ords revy Svea hund 1976 där han maskerade Tage Danielsson till Gustaf V, Tommy Körberg till Tage Erlander och Gösta Ekman till Olof Palme.
Idrottsligt påbrå: Fadern Acke Grönberg blev dubbel olympisk mästare i brottning. Han tog guld på OS i London 1948 och i Helsingfors 1952. Har också själv ägnat sig åt brottning och hockey.
Gör gärna när han är ledig: Umgås med Katarina, spelar golf.
Familj. En viss figur med trynliknande näsa, små plirande ögon och en sky av gulaktigt hår runt den glesa hjässan har haft en stor betydelse för maskören Kaj Grönbergs karriär. Han var med och skapade rumpnissen till filmatiseringen av Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter som regisserades av Tage Danielsson och hade premiär 1984.
– Det var ett års arbete och många inspelningsplatser. Vi var i Tykarpsgrottan, på Hallands väderö och flera andra ställen.
I masköryrket gör man fortfarande mycket hantverksmässigt. Efter Per Åhlins teckningar av rumpnissarna tog Kaj Grönberg vid och gav dem en tredimensionell gestaltning. Rumpnissarna modellerades och gjöts i formar.
– Det var en helt ny teknik vi använde och detta slängde jag mig in i utan att blinka.
Kajs son Johan som var sju år när Ronja rövardotter spelades in fick rollen som den lille rumpnissen. Överdimensionerade vitsippor och äpplen fick rumpnissarna att se tillräckligt små ut. Det fanns också små rumpnissar som tillverkades som handdockor och då agerade Kaj Grönberg dockspelare.
Ateljén i källaren i villan i Helsingborg samsas han om med sambon Katarina Kovacs, som är skådespelare men också arbetar med mask och smink. De har träffades genom jobbet och samarbetar ofta.
Alltihop började långt från teater- och filmvärlden och stora produktioner som filmen Pelle erövraren. Kaj Grönberg växte upp i Stockholm och utbildade sig till tandtekniker. Han hade en kompis vars pappa var pyrotekniker och arbetade med filminspelningar. Det verkade otroligt spännande, tyckte Kaj. En dag kom kompisens pappa med ett tips som skulle visa sig fruktbart.
"Gå upp på Dramaten. Där behöver de en elev."
Det gjorde Kaj Grönberg. Han fick elevplatsen och skickligheten i att arbeta med gips och göra avgjutningar han skaffat sig som tandtekniker kom väl till pass.
Han började också fotografera på teatern och satte ibland samman fotona till utställningar. Ganska stolt visar han en inramad affisch från en uppsättning på Dramaten av Ibsens Vildanden. Fotot av Lena Nyman som dominerar affischen har Kaj tagit. Kanterna är täckta av autografer. Det är många kända namn och ett av dem åtföljs av en liten djävul med horn och treudd. Ingmar Bergman regisserade uppsättningen och Kaj Grönberg minns honom som chef.
– När han tyckte något var bra, var han väldigt positiv.
Kaj Grönberg hör till en numerärt liten yrkeskår. Han har varit med om att bygga upp maskörutbildningen på Dramatiska institutet (DI) och undervisat där vid sidan av uppdragen för film och scen.
Nu har han uppnått pensionsåldern och jobbar fortfarande, men inte lika mycket som förr. När vi ses har Kaj Grönberg ganska nyligen opererat sin rygg och ser fram mot att kunna spela golf igen.
– Ryggproblem är vanligt i det här jobbet. Jag har idrottat en del i mina dagar så jag har klarat mig rätt bra ändå.
Snart bär det av till operan i Hamburg där Kaj Grönberg ska hoppa in och arbeta en period. I sommar åker han för sjunde gången i rad till Salzburg i Österrike och en intensiv period som maskör vid de årliga festspelen. De många påkostade operauppsättningarna gör att det är en fröjd att arbeta som maskör här. Här snålas det till exempel inte vid tillverkningen av peruker.
Kaj Grönberg har inget drömprojekt. Roligast att jobba tycker han det är när allt klaffar, såväl helheten som den egna insatsen.
– När sammanhanget är bra och det man gör fungerar bra.
