hd.se
Benny Andersson till minne
Min vän Benny Andersson, Kattarp, son till Ingegerd och Nils Andersson, Kattarp, har idag lämnat familj och vänner efter en tids sjukdom. Benny blev 53 år.
Genom dessa rader vill jag gärna lyfta fram några fina minnen av Benny Andersson som vi kan bära med oss när han nu söker nya fiskevatten.
Han föddes och växte upp i Kattarp. Som för de flesta andra barn bestod lekar med Benny mest av fotboll vid radhusen, ishockey på märgelgravar och ett och annat bus.
Benny gillade tävlingar. Det gick att tävla om i princip allt. Största fisken, första fisken, flest fiskarter, mest fiskelina ute i vattnet och så vidare. Kan inte minnas ett enda tillfälle när han fiskade utan att få upp fisk.
Han var uthållig. Och envis. Och stark. Kort och gott en jobbig kamrat att tävla mot.
Efter grundskolan, satsade Benny på att jobba på Hasslarps Sockerbruks AB som montör. Ett jobb som i sig var en utbildning från grunden i hur man bygger och underhåller en industrianläggning. Han hade ”hannalag” och med tiden blev Benny en skicklig montör och processkötare.
I samband med en större omstrukturering av sockerbruken i Sverige ungefär 1993 lades Hasslarps sockerbruk ner. För Benny innebar detta att arbetsplatsen i fortsättningen kom att vara i Ystad.
Benny hade två riktigt stora intressen i livet. Familjen och fisket. Eller förresten – han var ju intresserad av trädgård, naturen, plocka svamp – ja egentligen allt som skedde i det fria. En livsnjutare. Kommer ihåg när han var på en Smålandsresa och han en sen kväll, fylld av knott och mygg, sprang på en kantarellsamling modell större. Inga mygg eller knott i världen skulle kunna fått Benny att lämna den platsen då. Det blev plockning i sommarnatten.
När Benny nyligen fick ställa upp i en tävling mot sig själv fick han till sist dra det kortaste strået även om det var nära att han lyckades övervinna sin sjukdom. I någon mening var det nog en bra förlust för Benny för i den bästa av världar fiskar han nu fri från smärta men full av lust och hopp.
Textförstoring
