Höganäs ende tatuerare gör helst egendesignade motiv

För två år sedan drog höganäsaren Jon Lemholt igång ortens enda tatueringsstudio. Så här när han tittar i backspegeln kan inte vara mer än nöjd.

– Det har gått över förväntan, säger Jon Lemholt. Just nu har jag bokningar tre-fyra månader framöver. Längre vill jag inte binda upp mig.

Kunderna har strömmat till från vitt skilda platser.

– Ungefär hälften kommer från Höganäs och kringliggande område. Jag har faktiskt haft en kund från Norge och även från Lilla Edet utanför Göteborg. Hur de hittade mig har jag ingen aning om eftersom jag inte precis gör någon reklam för min verksamhet. Men jobbar man hårt får man belöning för det och det bästa är ju att kunderna kommer tillbaka och är nöjda med det jobb man utfört.

Ända sedan starten har han hållit till i ena änden av Klases keramikverkstad på Bruksgatan i Höganäs. Studion har haft namnet Old glory tattoo.

– Det var lite panik när jag skulle starta om vad studion skulle heta och det var det enda namnet jag kunde komma på i hastigheten, säger Jon Lemholt.

Det har emellertid visat sig att det finns ytterligare en tatueringsstudio med samma namn - i USA.

– Inom närmaste tiden ska jag därför ändra namn på firman. Den kommer helt enkelt att heta Tattoo-Jon.

Sedan de yngre tonåren har Jon Lemholt varit intresserad av tatueringar. Inte bara motiven och miljön tilltalade honom utan även lukten och ljudet av tatueringsmaskinen.

Han fick jobb som lärling hos en tatuerare i Helsingborg. Efter en tid åkte han utomlands och fastnade i Thailand där ön Koh Chang inte långt från Kambodja blev hans hem. Under åren i den tropiska värmen drev han tre olika studios. Eftersom han var den ende västerländske tatueraren där försörjde han sig på att tatuera turister.

I Thailand träffade han sin fru Pan och de bestämde sig för att flytta hem till Höganäs. Dottern Nin som då var tre år var det tyngsta skälet, eftersom Jon Lemholt ville att hon skulle gå i en svensk skola.

Motiven som Jon Lemholt tatuerar har han till stor del designat själv.

– Ibland kommer kunderna med ett förslag som är mycket diffust och då gäller det att omsätta det i ett motiv som kan godkännas. Det har också hänt att jag visat ett eget motiv för en kund som utan tvekan sagt ja till förslaget.

– Faktum är att jag tycker bäst om att göra något som jag själv designat. Det är roligare att jobba med sådant material. Men jag gör aldrig samma motiv två gånger. Vill inte repetera samma motiv ett otal gånger. Finns det hos en person räcker det. Dessutom är jag mycket försiktig med symboler som jag inte känner till.

Namn på barn är mycket populärt liksom kortare texter.

– Just det här med stavning ställde till det en gång, berättar Jon Lemholt och skrattar. Varken jag eller kunden dubbelkollade den engelska stavningen som skulle tatueras. Plötsligt upptäckte jag att en bokstav saknades i ett ord. Men vi kunde rädda det hela utan att det ställde till för mycket.

Ulf Lind