Släktforskning

Födelseboken 1860. Sonen Claes kommer till världen.
Föräldrarna är arbetskarlen Magnus Petersson och
hans hustru Stina Jonsdotter i Djupadal under Wälsnäs.
Moderns ålder skrivs till 41 år. Fyra faddrar finns antecknade.

Alla klarar det. Det går bra att sitta hemma vid köksbordet. Leta på vinden, fråga din farbror, gå till biblioteket eller ring någon som vet. Jakten har börjat – men den tar aldrig slut.

Det är många som undrar hur man gör. Att släktforska är speciellt. Man måste ha tid, tålamod – och lite tur.
I dag finns det många hjälpmedel. Via Internet knyts kontakter, det byggs databaser och släktregister. Och man kan utan större problem beställa hem mikrokort av gamla kyrkoböcker. Vet man bara vad man letar efter brukar det bli
en lyckad jakt efter rötterna.
Släktforskning är precis som golf. Har man väl börjat är det nästan omöjligt att sluta.

Familjen Claes Magnusson 1911. Bakre raden från vänster:
Gottfrid, Ellen, Lindor och Alma. Främre raden från vänster:
Arthur, Emelie, Bertil, Claes, Olga och Emil.
Fotot togs av Åsheda Fotografiatelier, filial Norrhult.

Det första rådet är: fråga dina närmaste!
Innan man börjar leta efter namn och årtal i de gamla kyrkböckerna är det viktigt att först ha frågat släktingarna, någon som kan berätta en historia. Först då blir forskningen levande och intressant.

Det andra rådet är: gör en plan. Vad vill du veta? För noggranna anteckningar.
Innan du vet ordet av har du massor av lösa papper liggande på ditt skrivbord.
Det gäller att hålla ordning på allt – för en vacker dag kan en liten uppgift vara guld värd.

Det tredje rådet är: använd dator – om du har någon, förstås. Vill man går det att köpa släktprogram och på så vis mata in uppgifter. Men här är det även viktigt att berättelserna om släktingarna förs in – innan de glöms bort.
Det fjärde rådet: leta efter gamla fotografier. Här finns bevisen på hur släktingarna såg ut. Har man ett foto blir forskningen mycket roligare. Skriv namn och årtal på så många bilder som möjligt. Ett foto utan namn blir med tiden utan värde.

Det femte rådet: ha inte för bråttom. Kontrollera dina uppgifter. Ta inget förgivet. Och lämna inte ut något som du inte är säker på. Samarbeta gärna med andra släktforskare. Det sparar tid. Men berätta alltid vem som har forskat fram uppgifterna och varifrån informationen är hämtad.

Vigselbok.

Att följa en person i kyrkböckerna är som en resa. Man kan i fantasin se sin släkting framför sig, hur han levt, bildat familj, kanske flyttat. För ingen slapp undan. Spåren finns kvar. Prästen, eller någon i hans närhet, antecknade allt. Ibland kanske det skrevs lite slarvigt – men stilen går oftast att tyda.

Husförhör.

Som ett exempel på hur det kan se ut har jag följt min farfars far Claes Magnusson (1860-1926) i de olika böckerna. Han var smålänning, född i Fagerhults församling, Kalmar län. Eftersom han bodde på ett torp som heter Fällan kallades han helt enkelt för ”Klas på Fällan”. I kyrkböckerna finns han på minst fyra ställen:

Dödbok.

1) Dop- och födelseboken. Han föddes den 13 februari 1860. Här finns hans föräldrar antecknade samt faddrarna, alla släktingar.
2) Vigselboken. Det var giftermål den 25/4 1885 med pigan Emelie Johansdotter. Detta är noterat för eftervärlden.
3) Husförhörslängden. Detta var kyrkans sätt att hålla reda på församlingsborna. Här antecknades familjens sammansättning, yrken, alla barn och övriga uppgifter, exempelvis om någon flyttat eller burit sig illa åt. Ja, prästen skrev till och med om någon var halt, blind eller stammade. Att kunna bibeln var mycket viktigt.
4) Död- och begravningsboken. Här fick jag veta att Claes dog den 8/2 1926 i lunginflammation på Kalmar lasarett.

Bouppteckningen 1926. Lyckas man få tag i en bouppteckning
får man en klar bild av personens liv. Så här ser de första
raderna ut i uppteckningen efter Claes Magnusson.

Vill man gå vidare är det enkelt att söka efter bouppteckningen. I detta fallet skrev jag helt enkelt till Oskarshamns tingsrätt. Några dagar senare kom brevet.
Jag fick veta att förrättningen skett den 6 maj 1926, vilka arvingar han efterlämnade och så en fullständig förteckning på vad han hade ägt, in i minsta detalj. Jag kan avslöja att han bland annat, förutom boningshus, ladugård och vedbod, ägde en ko och nio höns. Ja, han hade även hyvelbänk, snickarredskap, slipsten och tre liar samt en bössa.

”Klas på Fällan” hade under sitt liv varit både murare och snickare, ibland hade han arbetat i Stockholm och Uppsala. Enligt vad som berättats för mig hade han både humor och humör.
Detta är alltså fem sätt att spåra sina rötter. Ja, alla är ju i vilket fall som helst med i födelseboken och dödboken. Detta undgår ingen.

Roland Classon

Publicerad 2000-12-21

Outgrundliga äro Herrens vägar

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Inlägget skrevs den 21 december, 2000 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.