Släktforskning

Ewa Johansson bor i Venestad utanför Kristianstad,
är gift, har två söner och driver ett släktforskningsföretag.

Hon gjorde det många längtat efter – en uppslagsbok om släktforskning.

För Ewa Johansson, 44, Kristianstad, har det svåra blivit enkelt. Efter många års funderade bestämde hon sig. Istället för att ha en massa lösa papper med information slog hon till. Det blev helt enkelt en bok om hur man släktforskar.
Ewa har varit kursledare i tio år och vet vad som gäller.
- Jag hade gjort ett kompendium 1996, men jag tyckte att det fattades en del, bland annat vissa adresser. Och så var det ju onödigt jobb att kopiera hela tiden. Efter en del uppdatering och tips från kursdeltagarna tyckte jag att det lika gärna kunde bli en bok, säger hon.

Från början hade Ewa Johansson tänkt att boken endast skulle vara till hennes egna kursdeltagare. Men boken har på kort tid fått stor spridning i hela landet. Den har fått högsta betyg och de 134 sidorna ger nybörjaren allt den behöver veta i jakten på de okända rötterna.
Ewa Johansson förklarar:
- Jag tycker det är jätteroligt att boken uppmärksammats. Tanken är att släktforskaren ska få en inblick i hur det kan vara. Jag visar på vilka möjligheter som finns. Sedan kan man ju själv läsa vidare. Så småningom ska jag trycka en ny upplaga – och då ska allt som behövs uppdateras.

Så ser framsidan ut på boken
Släktforskningens mysterium.

Boken, som bär den passande titeln Släktforskningens mysterium, säljs av Ewas släktforskningsföretag, men även via Riksarkivet (SVAR). Den finns nu också på de flesta biblioteken.
Boken (i A4-format) når många läsare. Den är till för nybörjare, för dem som vill fortsätta forska – och även som en uppslagsbok. För hur var det nu man skulle göra när man ville ha tag i en dombok? Och vad ska man göra när man inte kan läsa texten i de gamla kyrkoböckerna?
Ja, frågorna är ofta många när man släktforskar. Men det gäller att ha tålamod och tid. Och ge för all del inte upp, var envis. Förr eller senare rätas frågetecknen ut.

Vad är ditt första råd till en nybörjare?
- Att vara noggrann. Och att börja forska från någon person som man känner till. Man måste veta vilken församling personen är född i. Kontrollera alla uppgifterna. Och skriv av allt som finns antecknat i kyrkoböckerna om den person du forskar om. Gör källhänvisningar, det sparar mycket tid om du senare måste gå tillbaka och leta. Dessutom är det bra om man gör en antavla redan från början.

Är det många som ger upp?
- Nej, det är inte så krångligt som man tror. Men är man nybörjare är det viktigt att snabbt få komma i gång och själv få söka i födelsebok och husförhörslängd, att där få se sina förfäder. Men det gäller också att forska metodiskt, att inte ha för bråttom.

Räcker det inte att forska via Internet, då?
- Nej. Men många undrar direkt vilket dataprogram man ska ha. Och på Internet är risken stor att man går fram för fort. Förr eller senare måste man kontrollera källorna. Och de finns inte på nätet.
Det Ewa Johansson också poängterar är att ta reda på vilka kyrkoböcker som finns på mikrokort.
- Det är ju inte bara att beställa hem lite mikrokort hur som helst. Studerar man mikrokortskatalogen och ser vilken kyrkoboksordning som finns har man vunnit mycket.

Ett råd till nybörjare är även att inte stirra sig blind på namn och årtal. Om personen heter Olof Persson eller Per Andersson har ju egentligen inte så stor betydelse. Det intressanta är dock att ”klä” personen med hjälp av kyrkoböcker och andra källor, att skapa ett människoöde. På så vis kan man få en klar bild av hur livet var förr i tiden.
- Därför tycker jag att läran om seder och bruk verkligen hör till släktforskningen, säger Ewa Johansson. Och allt blir så mycket trevligare.
Men det finns förstås många som bara vill hitta ”fint” folk.
Ewa Johansson poängterar också att det minsann inte ”var bättre förr”, som många säger. Mycket av sanningen kommer fram i domböckerna.

- ”Den gamla goda tiden” har aldrig existerat. Brott har alltid funnits. Ja, det är hemskt – det var nästan värre förr. Släkten bodde ju så nära varandra. De äldre fick bo på ”undantag” och skulle ha viss tilldelning av bland annat säd och matvaror. Men det hände ibland att någon slogs ihjäl i stället.
Själv blev Ewa Johansson nyfiken på sin släkt för många år sedan. Hennes farmor var en mästare på att berätta. Hon höll reda på fem generationer bakåt i tiden, något som nästan ingen kan i dag.
- Min farmor berättade om släkten och även om andra personer. Det var alltid spännande att hälsa på hos henne på torpet i Blekinge. Hon hade även en del gamla biblar som jag fick titta i när jag var liten. Det var väl då mitt intresse för släktforskning föddes, säger Ewa.

Och visst finns det en hel del dramatik och mystik i Ewa Johanssons egen släkt. På hennes farmors sida har hon spårat släkten till 1000-talet och folkkungaätterna.
- Det var tack vare att en kyrkoherde i min släkt gifte sig med en adelsdam på 1500-talet. På så vis gick det att få fram uppgifter bakåt i tiden.
- På min farfars sida har jag forskat kring en kvinna som 1794 förgiftade sin man med råttgift. Hon dömdes till döden, blev halshuggen och bränd på bål. Detta hände i Åryd i Blekinge. Jag har tittat i alla domprotokoll på Lunds landsarkiv och antecknat allt, även vad de som vittnat har sagt. Så småningom ska detta bli en bok, berättar Ewa.

Ewa Johansson har kontoret i bostaden. Mycket av tiden sitter hon vid datorn – men det är också mycket kurser som ska förberedas och ledas. Ewa läser av e-posten två gånger om dagen och uppgraderar sin hemsida regelbundet.
Hobbyn har blivit hennes jobb, fast hon hinner inte alltid med sin egen forskning. Ewa är född i Åhus och har rötterna i Skåne, Blekinge och Småland.

Roland Classon

Publicerad 2001-09-21

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Aneken, Ewa Johanssons hemsida

Inlägget skrevs den 21 september, 2001 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.