Släktforskning

Carolina Stödberg (1815-1898) bodde hela sitt liv
i Övratorp, Åseda församling, Småland. Hon gifte sig
redan som 15-åring, fick åtta barn och blev en
sammanhållande länk i släkten.

Ha tålamod, se till att du har lite tur – och helt plötsligt finns den där gamla bilden som du saknat i alla år. Visst är släktforskning ett stort pussel…

Ett brev betyder så mycket – det har vi fått lära oss. Men tänk också vilken glädje ett fotografi kan ge!
För 14 år sedan började jag forska en del i min farmors släkt Stödberg som har sina rötter i Åseda församling, Småland. Det blev en hel del letande i kyrkböckerna och namnen radades upp.
Jag fastnade för jägmästaren Peter Stödberg (1775-1829) och hans hustru Maria Nilsdotter (1786-1854). En del sökande gav svar och i en hembygdsbok fanns en berättelse om hur livet som jägmästare kunde vara på den tiden. Nyfikenheten ökade.

Så fick jag låna en samling gamla brev. De hade ropats in på auktion av min farmors syster. Ett handskrivet brev var särskilt värdefullt och förflyttade läsaren på några minuter 200 år tillbaka i tiden. Det handlade om livet i Övratorp i Åseda – men även mycket om Carolina Stödberg, en dotter till Peter Stödberg och Maria Nilsdotter. Att Carolina var en omtyckt person går inte att ta minste på – och det brevskrivande barnbarnet till Carolina Stödberg visste nog inte hur väl hon gjorde när hon förmedlade sin historia.

Fyra döttrar till Carolina Stödberg: sittande Beata (gift Ehn, 1839-1912) och Charlotta (gift Magnusson, 1842-1922) samt stående Sofia Danielsdotter (1849-1913) och Anna Danielsdotter (f 1853).

Det unika brevet innehöll bland annat följande rader: ”Peter Stödberg var en mycket framstående man. Förutom skötsel av gården i Övratorp, där de voro boende under hela sitt äktenskap, var han tidvis tillförordnad jägmästare, andra tider tillförordnad länsman, förutom många kommunala uppdrag. Deras hem i Övratorp var ovanligt förnämligt och förmöget.
I hemmet i Övratorp var det ibland gästabud för de ”förnäma” i socknen, en del adelsfamiljer som bodde på gårdar i närheten, nu förvandlade till vanliga bondgårdar, båda prästfamiljerna och så vidare. Då var fru Maria en ståtlig värdinna, som hade en väldig respekt hos sina tjänare. Hon färdades alltid till häst, även till kyrkan, och damsadeln var kvar länge. Hon blev änka 1829, med 6 barn, 3 söner och 3 döttrar. Två söner fick gården och två döttrar gifte hon tidigt bort. Carolina, vår mormor, vigdes i kyrkan annandag jul och fyllde 16 år nyårsafton samma år.

Det var ordning och reda i allt. Både morfar och mormor (ännu mer) var goda mot tjänare, torpare och fattiga. Ingen gick ohulpen från kära mor Carolina i Övratorp. Vi barn voro så gärna i Övratorp och då hon på äldre dagar, då hon var änka, bodde med mostrarna i ett trevligt litet hem, var vi även hos dem. Hon var då så blid och rar. Jag ser henne i det vackra hemmet då hon satt i sin stol och högt läste morgonbönen. Vi älskade vår mormor.”

Gertrud Sjö (1871-1953),
barnbarn till Carolina Stödberg.

Men det fanns fler som mindes hur det var. Gertrud Sjö (1871-1953), också barnbarn till Carolina Stödberg, skrev den 27 januari 1950 ett brev som många år senare publicerades i Åsedas hembygdsbok. Med fantasins hjälp kan man föreställa sig hur det var, vad folk sa och gjorde. Och så får vi en skildring av hur en ung Christina Nilsson (operastjärnan) roade ett resande sällskap. Här är några intressanta avsnitt ur brevet:
”Så var det stort kalas med sittande bord. Mormors pappa jägmästare Stödberg satt mitt fram vid stora fat med skinka och gröt. Han had en stor gaffel och förskärarkniv och skar av för alla gästerna. Starkt hembrygt dricka dracks i stora silverbägare, som mormors föräldrar hade 24 stycken av. Vad det i övrigt blev till mat blev det aldrig tal om.
Mormors mamma kallades fru, men när jägmästaren dog byttes det ut till ”Kära Mor”.

När mormor var 15 år gifte hon sig med Daniel Petersson, som varit hos professor Heurlin i sex år. Där fick hon lära sig skriva och skrev mycket vacker namnteckning. Mycket annat fick hon lära, så hon var kunnig i mycket arbete. Han blev kyrkvärd. Då fick mormor stöpa alla ljusen till kyrkan, och det gick åt sex pund talg.
Mormor hade en syster som gifte sig med kantor Olaus Åstrand, Vetlanda, men dom flyttade sedan till Winslöv i Skåne. Då fanns ej några järnvägar, utan morbror Carl och en bror till mormor, Gustaf, gick den långa vägen dit för att hälsa på. Innan körde morfar med häst dit, och då fick mormor följa med. Stor upplevelse för henne. När de kom till Nöbbeled gästgivaregård invid Huseby stannade de och gav hästen mat. Själva åt de matsäck, som de hade i ett stort skrin. Där var då Christina Nilsson liten flicka. Moran där sa åt henne: ”In med dig Kitta och spela för dom främmande!” Morfar gav henne 25 öre. Då gick hon in och spelade på sin gamla fiol, och dansade barfota på golvet. Underligt, att hon blev så beryktad dam sedan!
Ja, detta är bara något, som mormor talat om för mig i Öfratorp. Vår högt älskade mormor, som alla talade så väl om.”

Lars Forssman, barnbarn till Gertrud Sjö,
hade det gamla fotografiet på Carolina Stödberg.
Foto: Niklas Gustavsson

Ja, så har åren gått. Att det skulle finnas ett fotografi på Carolina Stödberg verkade ju osannolikt. Så, för ett antal veckor sedan, kom det ett e-post – från Landskrona. Lars Forssman (f 1932), barnbarn till Gertrud Sjö, hade läst släktartiklarna i tidningen och insett att vi hade samma rötter. Han berättade då bland annat att han hade en postilla inköpt i Stockholm den 12 april 1840 av Maria Nilsdotter. Hon hade rest till kungliga huvudstaden tillsammans med en soldat från Övratorp.
Och så sände Lars Forssman även ett ”riktigt” brev med släktuppgifter och skrev: ”en del foton har jag också – vissa kanske kan vara av intresse för dig”. Och där var hon: Carolina Stödberg, mormors mormor till Lars Forssman.

Postilla, daterad 12 april 1840.

Någon vecka senare, på några sekunder, blev sedan fotot skickat till min dator via nätet. Så kan en bild växa fram.
- Det var ju ovanligt att fotografera sig på den tiden. Bilden på Carolina är från ungefär 1870. Jag hittade den i min mors album, ja, den har väl varit min mormors från början. Där fanns det en anteckning om just Carolina Stödberg. Men som alltid är det ju många fotografier man inte vet vad de föreställer, säger Lars Forssman, som innan flytten till Landskrona var universitetslektor och överläkare i Göteborg.

Peter Stödberg och Maria Nilsdotter hade åtta barn, varav två dog i tidig ålder. Carolina Stödberg hade sju barn (två söner och fem döttrar). Carolinas man Daniel Petersson (1804-1873) var rusthållare, kyrkvärd och ägare av gården i Övratorp efter Peter Stödberg.
Släkten Stödberg har sitt ursprung i Stödsboda i Åseda. Namnet går tillbaka till hejderidaren Petter Stödberg (1697-1770), son till bonden Per Persson (d 1713) och hans hustru Karin Olofsdotter (1663-1741), som härstammade från Måketorp, Åseda.
Samuel Heurlin (1744-1835) var kyrkoherde i Åseda i 55 år. I unga år var han adjunkt i matematik vid Lunds universitet.

Roland Classon

Publicerad 2002-06-03

Inlägget skrevs den 3 juni, 2002 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.