Släktforskning

Så här fantasifullt kan man illustrera Rötters nya satsning ”Porträttfynd”. De små fotografierna från förr har åter kommit i ropet. Med enkel teknik kan man överföra de här ”visitkorten” till en sökbar databas på Internet.
Foto: ROLAND STREGFELT

Saknar du bilden på din farfars far? Sök på nätet! Han kanske just nu är på väg in i den nya databasen ”Porträttfynd”.

Direkt från byrålådan till Internet. Så är tanken med satsningen på ”Porträttfynd”, som fått en flygande start på nätet.
Det är nättidningen Rötters redaktör Håkan Skogsjö som är mannen bakom den här nya interaktiva databasen på nätet.
- Tydligen är det ett mycket stort intresse för gamla porträttbilder. Det är omtumlande och överraskande med så stor respons, säger han. Det handlar ju om ett fantastiskt material som ingen egentligen brytt sig om. Fotografierna är ett kulturarv, en personhistorisk källa.

Den svenska hemsidan är först i världen med den här unika möjligheten.
Porträttfynd har nu funnits på Rötters hemsida i en månad. Det handlar om så kallade visitkortsfotografier med storleken 6×9 cm. De var oerhört populära från 1860 och fram till ungefär 1920. Bilderna klistrades upp på kartong. Fotografens namn och ort angavs nästan alltid, oftast på framsidan – men ibland även på baksidan av kartongen. Ibland slog man på stort och gjorde bilderna lite större, 11×14 cm (så kallade kabinettsporträtt).
 

Håkan Skogsjö, mannen bakom
den interaktiva databasen Porträttfynd,
som blivit en stor succé.

Den som blev fotograferad fick som regel åtta identiska kopior och delade sedan ut sitt ”visitkort” till släkt och vänner. Var man riktigt populär gick det bra att komma tillbaka och beställa flera bilder. Kostnaden var inte större än att även ”vanligt folk” kände sig manade att gå till fotografen. Många satte in bilden i ett album, några förvarade fotot i en byrålåda eller kanske rent av i en skokartong. Och där blev de sedan liggande.

Nu, ungefär 100 år senare, kommer de fram igen, det görs fynd. De gamla fina fotografierna vill vara med i leken igen. En del personer känner man förstås igen – men definitivt inte alla. Och det finns kanske inte så många levande släktingar kvar att fråga. När porträttfotograferingen ägde rum visste ju alla vem personen var. Allt var så självklart. Varför skulle man då skriva på sitt namn på fotot?
Men på bildens baksida stod det ofta, mycket vänligt och som ett slags försäkring: ”plåten förvaras för efterbeställning”. I dag finns varken plåten eller fotografen kvar. Ja, man kunde ju lova även förr i tiden…

Men det är här Rötters stora satsning kommer in i bilden.
Porträttfotografierna ska räddas åt eftervärlden samtidigt som bildskatten görs sökbar på Internet. Bättre än så kan det inte bli. Med lite tur kan vi kanske så småningom ha hela den ”gamla” svenska befolkningen på bild på Internet.
Hur går allt till? Jo, det är Rötters egna läsare som står för det mesta av jobbet och scannar in kopior av bilderna till databasen.

Porträttfynd har blivit en stor succé.
Foto: Roland Stregfelt

Är personen känd är det givetvis en fullträff – men den här databasen är även till för att räta ut frågetecken kring oidentifierade gamla porträtt. Den som lägger in bilderna i Porträttfynd måste alltså ge så fyllig information som möjligt. Det gäller att berätta allt man vet om fotot – och helst lite till. Detta underlättar sedan när man ska söka i databasen. Hur man gör om man vill lägga in ett foto i databasen finns utförligt beskrivet på Rötters hemsida under Porträttfynd.
När man sedan vill söka efter en gammal släkting räcker det sedan kanske att skriva in ett efternamn, ett yrke eller en ort – och svaret kommer.

Internet blir alltså en mötesplats för gamla bilder.
Kanske hittar man en dag sin farfars far i cyberrymden.
Det var Håkan Skogsjö som lade in den första porträttbilden i databasen. Det skedde den 1 oktober. Sedan har det rullat på. Och det tog bara några veckor innan den första identifieringen gjordes. Någon hade skickat in ett foto på en okänd, barsk präst, fotograferad i Smedjebacken, Dalarna. Några dagar senare var fallet löst.
En släktforskare (Torsten Berglund) hade sett bilden, känt igen ansiktet och kunde meddela att: ”Bilden föreställer kontraktsprosten Carl Wilhelm Fahlcrantz (1847-1912) i Norrbärke” samt att ”Hans bistra uppsyn förklaras måhända av följande eftermäle (Västerås stifts julbok 1913, s 48): Genomgående konservativ till hela sin läggning plågades han av djup sorg över de upplösande tendensernas starka tillväxt såväl i politiskt som kyrkligt hänseende. Särskilt mot slutet av sitt liv såg han framtiden så mörk och hotande och väntade onda tider både för vårt land och vår kyrka”.

Släktforskarförbundets hemsida om nyheten
med Porträttfynd i Helsingborgs Dagblad.

Så är alltså tanken med Porträttfynd. Ansikten som för många är ”okända” får ett namn – och förhoppningsvis även en historia. Och så är det bara att släktforska vidare. Glöm för all del inte bort att fråga dina äldre släktingar nu – de har kanske svaren.
Men det behöver inte alltid bara vara en person på den inscannade bilden. Ofta handlar det om bröllopsfoto eller ett gruppfoto. I förra veckan inkom ett foto som föreställer elva stiliga män från Göta Livgarde 1913. Endast en av personerna är känd – målet är nu att även de övriga ska bli identifierade.
Håkan Skogsjö säger:
- Nästan varenda familj har ju sådana här fotografier. Jag hoppas att databasen blir stor och välanvänd. På det här viset bevaras fler bilder för eftervärlden. Det är ett sätt att göra bilderna kända, att få ut dom till ett publikt utrymme. Men inget blir förstås klart på ett år.

Självfallet finns det drömmar och visioner. Just nu läggs det in mellan 60 och 100 bilder om dagen. Det är stor anstormning.
- Jag trodde kanske att det skulle scannas in 5-10 bilder om dagen. Att det skulle bli så här stort intresse vågade jag inte hoppas på, säger Håkan Skogsjö. Rent teoretiskt kan det till slut bli oerhört många bilder. Det kan bli en miljon eller kanske två miljoner bilder, möjligen rent av hela den svenska befolkningen.
Men scanna inte in en bild som redan är inlagd i Porträttfynd. Ta alltså först reda på vad som finns. Annars kan det lätt bli ett onödigt dubbelarbete.

Håkan Skogsjö har även planer på att översätta söksidan till engelska. Bland annat har många forskare i USA tryckt på och framfört sina önskemål. På så vis knyter man ju även banden till utvandrarna. Ättlingarna är många och det är kanske i Amerika svaren finns.
Kanske kan vi så småningom även scanna in ”vilka porträtt som helst”. Kravet är dock att personerna ska vara identifierade.
- Men just nu har jag inga planer på att utöka verksamheten, säger Håkan Skogsjö. Porträttfynd är under uppbyggnad och jag måste hålla koll på sorteringen, se hur allt fungerar. För tillfället tar det ungefär en timma om dagen.

Håkan Skogsjö bor i Mariehamn på Åland. Han är journalist, författare och grafisk formgivare. Det var han som startade nättidningen Rötter för sex år sedan. Den ges ut av Sveriges släktforskarförbund och har drygt 8 000 besökare om dagen.

Roland Classon

Publicerad 2002-11-04

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Porträttfynd i ny databas

Här känner man sig inte ensam

Inlägget skrevs den 4 november, 2002 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.