Släktforskning

Här gäller det att posera snyggt för fotografen.
Kanske var det så Claes Magnusson (till vänster,
med krysset ovanför kepsen) tänkte i det här ögonblicket.
Fotot togs på 1910-talet, antingen i Stockholm eller Uppsala.

Leta efter gamla bilder – de kan vara guld värda. Och fråga någon som kan berätta!

Gamla fotografier säger ofta mer än tusen ord. Är det en riktigt intressant bild sätter fantasin igång. Man kastas tillbaka till en tid som varit. Och det går faktiskt att få svar – om man har tur.
Den här berättelsen handlar om min farfars far Claes Magnusson (1860-1926) och om bildens betydelse för släktforskaren.
Visst går det att samla namn bakåt i tiden, generation efter generation. Utan större besvär kan de flesta lätt hamna på 1700-talet. Har man adliga anor går det dessutom att komma betydligt längre. Men glöm inte bort att ge dina släktingar en historia. Och leta efter gamla fotografier!

Vid ett besök i Åseda i Småland för tolv år sedan blev det många timmars granskande av gamla bilder. Min pappas kusin Birgitta Klaesson (f 1924) hade tagit tillvara på många av släktens fotografier – och vissa bilder hade helt enkelt blivit liggande i över 70 år. Men nu blev allt gammalt som nytt igen.
Bland annat plockade Birgitta fram ett litet foto från 1910-talet där Claes Magnusson lite nonchalant står med båda händerna i byxfickorna. Han har hängslen på sig och ovanför kepsen har någon markerat ett kryss så att man inte ska tveka: här är han.
På den tiden visste nog alla att det var Claes Magnusson. Men åren går, minnena suddas ut och det kommer nya tider. Nu berättade Birgitta det för mig – och så lever fotot vidare.

Claes Magnusson (1860-1926).

Men för att ta det lite från början:
Claes Magnusson föddes den 13 februari 1860 i Djupadal i Fagerhults församling, Kalmar län i Småland. Några år senare flyttade familjen till ett torpställe som de kallade för Fällan. Här bodde han sedan under hela sitt liv och kallades därför för ”Claes på Fällan”. Ja, så var det förr i tiden. Efternamnet var inte det viktigaste, snarare var man bodde – eller vad man hade för yrke. Hette man exempelvis Sven Johansson och var bagare fick det bli ”Sven bagare”. Så enkelt var det.
Hur är då historien kring fotot på Claes Magnusson? Jo, han var ofta i Stockholm och Uppsala och arbetade som murare och snickare. Det handlade bland annat om reparationsarbeten vid olika byggen. Så kom det sig att någon tog ett foto, ett tidsdokument – ett bevis på att han inte bara var hemma hos familjen i Småland.

Fotot hittades för 15 år sedan. Birgitta Klaesson, som växt upp på Fällan, gick helt enkelt upp på vinden i den gamla stugan – och där, i en byrå, låg det ett kuvert med foton och brev.
- Ja, jag tog tillvara på detta. Det kändes värdefullt. Risken var ju annars att det hade blivit kastat så småningom. Dessutom var taket dåligt och det började regna in.
Men nu var alltså historien räddad åt eftervärlden. På några av de gamla fotografierna fanns också noteringar om Roskilde, dit Claes Magnussons syster Thilda hade flyttat.

Familjen Claes Magnusson 1911.
Bakre raden från vänster: Gottfrid, Ellen, Lindor och Alma.
Främre raden från vänster: Arthur, Emelie, Bertil, Claes, Olga och Emil.

Birgittas syster Ingrid Carlsson (f. 1913), Oxelösund, minns fortfarande sin morfar Claes Magnusson och hur det var på den tiden. Jag ringde till henne för några dagar sedan och fick direkt några historier från flydda tider.
- Ja, Claes var murare både i Stockholm och Uppsala. Det hörde jag talas om, säger Ingrid. Men jag var ju så liten då.
Så berättar hon något speciellt:
- En gång efter en sådan resa hade han köpt en fin docka till mig. Dockan hade ett porslinshuvud. Själva kroppen var sedan av tyg. Jag minns att den hade fint hår, vackra kläder och små skor. Och jag var mycket rädd om dockan. Jag fick den nog för att jag var första barnbarnet, säger Ingrid. Då var jag inte mer än tre år gammal. Och jag vet att min mamma fick sy en hel del kläder till den här dockan. Jag tyckte så mycket om min morfar.

Ingrid minns även starkt ett besök på Fällan midommarafton 1923.
- Jag och min syster Elsa hade nya skor och fick ont i fötterna. Skorna klämde. Så det slutade med att vi gick omkring barfota.
- Då var jag tio år och allt det gamla fanns kvar, till och med morfars bror Johan på Fällan och mormors syster Fina bodde där då, säger Ingrid. Men Johan dog på hösten 1923 och då revs också hans gamla stuga.

Emelie Johansdotter (1864-1938).

Claes Magnusson var gift med Emelie Johansdotter (1864-1938) och fick nio barn. Det var faktiskt i Stockholm de lärde känna varandra ”på allvar”, även om Emelie också var från Fagerhults församling.
Ingrid Carlsson berättar:
- Emelie hade varit så kallad ”murbräcka”, en slags hantlangare till murare. Hon hade även arbetat i Stockholm på handelsträdgård. Claes och Emelie hade visserligen träffats i hembygden, men det var i Stockholm de började umgås. Och det var i Stockholm hon blev med barn. När de gifte sig var hon höggravid. Bröllopet ägde rum endast två månader innan första barnet föddes.

Om ”Claes på Fällan” har det också sagts att han hade humor, humör och var snabb i repliken. Han ville alltid ha sin vilja igenom.
Detta fick jag också berättat då jag gjorde en resa till Alstermo i Småland 1991. Då besökte jag Georg Fors, en kusin till min farfar Gottfrid Claesson. Georg förmedlade historien som en gång hans far berättat:
- Min far Carl Fors och Claes på Fällan umgicks en del och åkte bland annat båt från Oskarshamn till Stockholm tillsammans. Där arbetade de med en del mureriarbeten. De jobbade också på olika tegelbruk. Claes hade ett häftigt humör. En gång när de skulle åka båt från Oskarshamn blev Claes osams med någon, men han gav sig inte och fick till slut sin vilja igenom, berättade Georg.

Att Claes på Fällan arbetade i Uppsala 1914 har kyrkoherden Julius Wellhagen berättat om i en bok (Plogen eller boken, 1964). De kände varandra, hade varit grannar och i boken får vi veta att Claes ”arbetade med reparationer på bokbindare Johanssons hus vid Sysslomansgatan”.
Claes på Fällan hade detta år, 1914, till och med både hört och sett kung Gustav V hålla ett uppmärksammat tal i Uppsala inför det stundande världskriget. Så visst hade han ett och annat att berätta för familjen när han så småningom kom hem till sin lilla stuga i de småländska skogarna.
Claes Magnusson blev 65 år. Men ”Fällan” finns ännu kvar i släktens ägo. Och minnet lever – tack vare just dessa foton och berättelser.

Roland Classon

Publicerad 2003-10-13

Läs mer:

Outgrundliga äro Herrens vägar

Fem vägar – så hittar man sina rötter

Danska släkten spårades via ett kvitto

Johan på Fällan – ett original av sin tid

Fina rökte cigarr med kyrkoherden

Uppklädda – bara för ett foto

Dags leta fram de gamla bilderna

En bild – och ett ögonblick i tiden

Stora möjligheter hitta sin släkt

I spåren av en anfader

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Inlägget skrevs den 13 oktober, 2003 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.