Släktforskning

Imponerande arkiv. Det är Birgitta Svantesson som håller i trådarna hos Kullabygdens släktforskare. Hon basar för en aktiv förening. Men hon är även kanslist i Höganäs simsällskap och vattengympaledare.
Foto: STEFAN ED

Har du rötter i Kullabygden? Då är det bara att gratulera! Så gör slag i saken och gör en resa till arkivet i Höganäs…

Det är full fart i Kullabygdens släktforskarförening. När vi kommer på besök en helt vanlig tisdagsförmiddag pågår en nybörjarkurs i släktforskning. Ordföranden Birgitta Svantesson berättar livligt om fördelarna med husförhörslängder och vad man kan ha kyrkoböckerna till.
Kursdeltagarna lyssnar – och lär.
Ska man jaga rötter måste man känna till grunderna. Och det är ju lika bra att göra det rätt från början.
Att leta efter sina förfäder har blivit allt mer populärt.
Och det är många som tar kontakt med föreningen i Kullabygden.
- Många börjar få upp ögonen för att man inte ska vänta för länge med sin forskning. Tendensen är att de som släktforskar blir allt yngre. Den yngsta medlemmen i vår förening är 18 år, en tjej, säger Birgitta Svantesson.

Vill man lära sig grunderna kan man gå en nybörjarkurs. Här är det Ingrid Zetterström, Karin Lindén och Åke Bjerhammer som just börjat jakten på rötterna. Foto: STEFAN ED

Har man sina anor i Kullabygden är det egentligen bara att bege sig till föreningslokalen på Linnégatan 15 i Höganäs. Här finns det mesta. Man har en unik samling av personuppgifter – och det är bara att ta för sig. Hundratals A4-pärmar i olika färger står snyggt uppradade i bokhyllorna. Och den som letar får garanterat svar. Det gäller bara att ha lite tid och tålamod.
Pärmarna innehåller uppgifter från 1600-talet och framåt. Det handlar om idogt forskande av i första hand fyra personer: Karl-Johan Roslund (1917-1989), Kurt Bengtsson (1910-1970), Ernst Hilmer (1880-1957) och Thure Ivarsson (1925-2002). Här har nutida forskare en guldgruva att ösa ur.

Men det var ytterst nära en ”katastrof” för några år sedan.
Släktingar till Karl-Johan Roslund höll på att slänga hela samlingen när de skulle röja ut ur hans hus i Höganäs. De tyckte inte att det var så mycket att spara på, bara en massa gamla papper. En observant granne slog dock snabbt larm och ringde till Kullabygdens släktforskare: ”nu slänger de allt i en container!”
Jodå, Karl-Johan Roslunds forskning räddades till eftervärlden – men tänk så nära det var att allt bara hamnat på soptippen.

Karl-Johan Roslund, som inte hade några egna barn, vigde sitt liv åt släktforskningen. Totalt samlade han in 250 000 namn med rötter i Kullabygden. Han skrev av kyrkoböckerna, gjorde personregister. Allt antecknades mycket noga.
- Vi har lagt originalen i bankfack, men kopiorna finns här. Det är säkrast så – i fall något skulle hända. Totalt handlar det om 40 pärmar. Även hans fader, Johan Roslund, forskade. Han började redan på 1920-talet. Och det var nog han som inspirerade sin son till detta storverk, säger Birgitta Svantesson.

Civilt var Karl-Johan Roslund ingenjör på Höganäsbolaget.
- Jag beundrar honom för att han tog sig tid att forska i andras släkter. De flesta har ju fullt upp med att forska i sitt eget, säger Johnny Lundgren, styrelseledamot i Kullabygdens släktforskare. Det är ett fantastiskt arbete.
I samma bokhylla i föreningens lokal finns det åtta gröna pärmar. Här hittar vi Kurt Bengtssons samling på totalt 737 sidor. Den innehåller personfakta om 3 000 familjer i Kullabygden från 1600-talet till 1800-talet.
Även Ernst Hilmer, antikvarie i Helsingborg, efterlämnade ett omfattande material. Det blev 15 välfyllda pärmar med bland annat tidningsurklipp om personer, ritningar av byggnader och mycket annat.

Thure Ivarsson var bland annat känd för att kunna läsa gammal skrift och den som släktforskar i Väsby kan glädja sig åt en enorm samling. Här finns uppgifter om födda, vigda, döda och husförhör för åren 1689-1897, men även en hel del soldatforskning. Den som besöker Kullabygdens arkiv och vill veta något om Väsby församling har ett 70-tal gula pärmar att leta i. Snacka om dukat bord…
Birgitta Svantesson säger:
- Det finns så mycket. De flesta tycker att vi har ett otroligt arkiv. Och släktforskarna i Helsingborg är förstås avundsjuka på vår fina lokal. Med all rätt…

Men även Birgitta Svantesson gör en stor insats. På kort tid har hon sammanställt en mängd pärmar med dödsannonser och notiser från tidningarna. Detta är sedan kompletterat med utdrag ur cd-skivan Sveriges dödbok. Samlingen, i bokstavsordning, börjar i slutet av 1800-talet och är fram till nutid.
Föreningen har även inventerat samtliga kyrkogårdar i Kullabygden med text och foto. Detta finns i sju pärmar.
- Och vi har alla församlingar i Kullabygden på mikrokort fram till 1933, säger Birgitta.
Det som imponerar är även ett ”minibibliotek” med en hel del användbara böcker. Här kan man göra små fynd som förgyller forskningen. I lokalen finns även många släktutredningar.

Birgitta Svantesson och Carin Olofsson under en utställning i Helsingborg.
Foto: GÖRAN STENBERG  

Vilka är då församlingarna i Kullabygden? Jo, Höganäs, Brunnby, Jonstorp, Farhult, Väsby, Viken, Välinge, Fleninge och Allerum. Men det finns även pärmar med uppgifter från Kattarp, Knäred, Kropp, Kågeröd och Mörarp. Och den som söker efter Strövelstorp, Risekatslösa, Tåssjö, Össjö och Ränneslöv får också svar på sina frågor. I föreningslokalen har man till och med en pärm om Landscrona Garnisonsförsamling (1786-1846).
Föreningen Kullabygdens släktforskare bildades 1987. Det var en blygsam start med några få entusiaster. Då höll man till i biblioteket i Höganäs. Man har sedan flyttat runt i olika lokaler som Scoutgården och Vuxenskolan. I dag är man 300 medlemmar och har en sjudande aktivitet. Man anordnar ett 25-tal forskarträffar per år. Medlemstidningen ges ut två gånger om året.

Styrelsen i Kullabygdens släktforskare består förutom Birgitta Svantesson av Brita Larsson (kassör), Johnny Lundgren (sekreterare), Gunnar Persson (dataansvarig), Gösta Holm (vice ordförande), Anna-May Hultfelt (vice sekreterare) och Inga-Britt Lubera samt suppleanterna Doris Fröjd-Bogren och Bo Folkvi.
I lokalen på Linnégatan finns tre datorer med alla nödvändiga cd-skivor som Sveriges befolkning 1890, 1970 och 1980 samt Sveriges dödbok 1950-99. Kullabygdens släktforskare har ett 20-tal forskarplatser, mikrokortläsare, kopieringsmaskin, fikahörna och inte mindre än 40 hyllmeter arkiv. Lokalen består av två rum och pentry.
- Vi har fått det mycket fint här, säger Birgitta Svantesson.

Men man har för tillfället ingen uppkoppling till internet. Vill man söka på nätet får man gå till biblioteket.
Kullabygdens släktforskare har även en mycket innehållsrik hemsida. Den sköts med säker hand av Carin Olofsson. Här ingår även en engelsk version.
- Att vi finns på nätet har gjort att intresset ökade enormt. Vi får mycket e-post och många telefonsamtal. Och vi har medlemmar i många länder: Schweiz, England, Danmark – ja, i hela Sverige förstås, säger Birgitta.
Den som svarar på de flesta förfrågningarna utifrån är Gunnar Persson. Det är även han som lägger in uppgifter ur föreningens samlade material på data, ett tidskrävande arbete.

Kullabygdens släktforskare håller också på med ett jätteprojekt kallat ”Kullasläkten”, ett arbete som inleddes för två år sedan. Detta kommer att mynna ut i fyra eller fem böcker på vardera minst 400 sidor. Där ska man presentera samtliga ättlingar till Nils Trulsson, som på 1600-talet arrenderade Kullagården av Krapperup och fick 13 barn.
- Äldsta barnet, Kirstina, född 1687, har 5 000 ättlingar. Vi ska även berätta om personerna – och ha med fotografier. Så det här tar längre tid än vi hade trott från början, säger Birgitta, en av sex personer i Kullasläktsgruppen.
Själv har Birgitta Svantesson rötter i Kullabygden via sin far. På sin mors sida härstammar Birgitta från Österbybruk i norra Uppland (vallonsläkt).
Av en händelse läste Birgitta Svantesson för en tid sedan en barnbok (skriven av en avlägsen släkting) och fann en vacker beskrivning av just en vallon: ”Jo, en vallon är liten och vacker och har bruna ögon och svart hår och kan sjunga fint och går barfota.”

Så ser jag en skylt på väggen ovanför en av datorerna: ”Släktforskning, det är sådant man ägnar sig åt, när alla som man skulle kunnat fråga är döda”.

Roland Classon

Publicerad 2004-10-04

Läs mer:

Kullabygdens släktforskare

Nytt storverk om Kullasläkten (2010)

Boken om Kullasläkten äntligen klar (2008)

Jakt in i det sista med Kullasläkten (2007)

Här kartläggs Kullasläkten (2005)

Lyckligt lottade i Kullabygden (2004)

IT-tekniker med många bra sidor (2002)

Hemsida om krigsgravar i Helsingborg (2004)

Enkelt sätt att göra egen bok (2007)

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Inlägget skrevs den 4 oktober, 2004 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.