Släktforskning

Släktsamling i det fria i Småland. Stående längst bak: Olga Karlsson (1897-1986) och Anna Stina Karlsson (f. 1924). Mellanraden från vänster: Gunnar Karlsson (1893-1959), Alma Karlsson (1888-1976), Birgitta Karlsson (f. 1924), Elsa Karlsson (1914-1974) och Ingrid Karlsson (f. 1913). Längst fram från vänster: Maj-Britt Karlsson (f. 1922), Emelie Magnusson (1864-1938) och Emil Claesson (1893-1960). Foto från 1927.

Börja forskningen med bilderna – det är ett gott råd till alla som vill inleda sin jakt på rötterna. Ett foto får fart på fantasin och berättelserna…

Som släktforskare måste man då och då ta sig i kragen. Visst är det lätt att samla uppgifter om släkten. Men högarna på skrivbordet har ju en osannolik förmåga av bara växa.
Så till slut måste man sortera bland anteckningarna, sätta in papperen i rätt pärmar och skriva namn på de gamla bilderna.
Allt detta är ju egentligen ett pågående arbete och ganska självklart – men det tar aldrig slut…
Det gäller helt enkelt att ha disciplin. Och som allt annat i livet måste det till viss ordning och reda. Är man släktforskare måste man ju kunna lämna ifrån sig ett intressant material. Helst bör man göra en släktbok. Så sätt fart…

Själv hittade jag för några dagar sedan ett foto från 1927 i mina samlingar.
Det såg intressant ut. Och faktiskt – jag hade skrivit på alla namnen på baksidan av fotot. Precis som man ska göra.
Och så blev det en resa tillbaka i tiden, på flera sätt.
Jag hade varit i Kalmar på en fotbollsmatch i juni för 15 år sedan. På kvällen passade jag på att hälsa på hos min pappas kusin Anna-Stina Andersson och hennes man Thorsten. Eftersom det var söndagskväll tog vi god tid på oss. Det blev en trevlig pratstund kring kaffebordet – och även en del granskning av gamla bilder.

Fällan, Fagerhults församling, Kalmar län, Småland.
Huset byggdes 1893.

Så plockade Anna-Stina fram en liten bild från en tid då hon själv bara var tre år. Fotot var väl bevarat.
Släkten hade samlats på platsen där rötterna finns – på Fällan, Fagerhults församling, Kalmar län i Småland. Här hade tio personer radat upp sig bland stenrösen.
Anna-Stina står längst bak tillsammans med sin mamma Olga, en syster till min farfar.
Anna-Stinas syster Maj-Britt (f. 1922) står längst fram i ljus klänning vid sidan om sin mormor Emelie, som ett år tidigare hade blivit änka.
Jag fotograferade av fotot, förstorade upp det. Men sedan har det blivit liggande. Nu kom det alltså fram igen – som på beställning.
Detta får bli ett bra exempel på hur man kan vårda sin släktskatt – utan att behöva anstränga sig för mycket. En enda liten bild kan innehålla mycket historia – och skapa många värdefulla berättelser för kommande generationer.

Johan Magnusson (1849-1923) var känd i fyra socknar. Men han fick sitta åtta dagar i Kalmar fängelse sedan han sålt brännvin. Här är han fotograferad utanför sin stuga som rasade en kort tid efter hans död.

Jag har skrivit om mina rötter på Fällan i tidigare reportage. Här bodde en gång i tiden min farfars far Claes Magnusson (1860-1926) och hans hustru Emelie med sina barn. Här huserade även en bror till Claes: ”Johan på Fällan”, ett original som haltade och stammade. Han hade egen handelsbod och var, som det hette, känd i fyra socknar. Där fanns vad folket ville ha: sill, snus, tobak, fotogen, karameller, krut och hagel. Och så hade han alltid en bra historia att berätta – det hörde liksom till. Det sades att fem fullvuxna karlar kunde bänka sig i bredd på sofflocket i Johans stora rum. Här diskuterades allt.

Doften i hans stuga var av det annorlunda slaget - om man nu kan säga så.
I sin glans dagar sålde Johan på Fällan även brännvin – och det var på grund av detta han hamnade i Kalmar fängelse i åtta dagar. Innan besöket i buren hade han ätit mycket sill för att få sälta i kroppen. Han var så att säga förberedd på bröd och vatten. Men väl i fängelset var det ransonering på vatten – så Johan höll på att törsta ihjäl…
Ni ser Johan och hans stuga högst upp på sidan.

Amatörfoto från Fällan 1928 på två finklädda pojkar:
Ingvar Claesson och Arthur Klaesson. En bild väl värd att bevara.

Fällan blev en samlingsplats för folket i bygden. Hit kom man för att spela kort, dra en vits eller kanske för att få köpa en liter brännvin…
Här bodde även Emelies syster Fina Johansdotter, en dvärg som blev känd för att hon då och då rökte cigarr med kyrkoherden. Hon var en populär och väl ansedd stickerska. Tanterna i grannbyarna kom med garn – och så stickade Fina på beställning. De pengar hon tjänade på detta gick sedan till tobak. Hon hade alltid Havanna-cigarrer på lager. Så när kyrkoherden Arvid Egberg kom på besök till Fällan blev det några avkopplande bloss på cigarren. De hade alltid en hel del att samtala om.
Ja, faktiskt skrev tidningen Östra Småland reportage om både ”Moster Fina” och ”Johan på Fällan”.

Men för att återgå till den stora bilden på sidan. Visst ser det härligt ut med de rutiga klänningarna på de tre systrarna Birgitta, Elsa och Ingrid. Nästan som i den klassiska filmen Sound of music.
Anna-Stina Andersson minns än i dag när den här bilden togs, trots att hon då bara var tre år gammal.
- Ja, jag kommer mycket väl ihåg den här dagen. Jag var rädd för fotografen. Jag grät, trodde att det var farligt.
Men fotografen var inte farlig. Han var Anna-Stinas morbror och hette Bertil Claesson. Ja, det var han som var familjens ”hovfotograf”. Bertil tog hundratals bilder på släkten, både inomhus och utomhus – och det är alltså mycket tack vare honom som släktberättelserna nu kan leva vidare.

För att få veta mer om bilden från 1927 ringde jag Ingrid Carlsson (f. 1913) i Oxelösund. Hon står längst till höger och var vid tillfälllet 14 år.
- Ja, vi var rutiga alla tre syskonen. Det var mamma som hade sytt klänningarna. Hon var duktig på att sy. Och trots att hon hade mycket att göra på gården hann hon ändå med att sy, säger Ingrid.
Även Birgitta Klaesson i Åseda kunde kommentera fotot från 1927. Hon håller sin högra hand på mamma Almas vänstra axel.
- Jo, det är roligt med det gamla kortet. Jag har den bilden också. Men jag kommer inte ihåg själva tillfället när kortet togs. Mamma sydde både till sig själv och till oss, hon var duktig på det, säger Birgitta.

Lilla Anna-Stina blev med tiden en känd personlighet i Kalmar. För är man ”lapplisa” i 18 år blir det bara så. Hon blev både älskad och hatad, fick höra en och annan svordom. Men hon var aldrig svarslös.
- Jag fick både ris och ros. Alla visste vem jag var. Men jag hade många vänner på stan, säger Anna-Stina.
Hon vann dessutom Kalmarmästerskapet i minigolf tre år i rad. Favoritlaget är Kalmar FF, som hon följer noga i fotbollsallsvenskan.
Hennes man Thorsten Andersson (från Karlskrona) är värd ett särskilt kapitel. Han var överstyrman, hade spelat allsvensk handboll och hade rest runt i de flesta länder i världen. Sonen Tommy Andersson har i dag zooaffären Guldfisken i Kalmar.

Hur gick det då med Fällan? Jo, efter Claes Magnussons död 1926 övertogs Fällan av sonen Emil Claesson. Det är han som sitter till höger på bilden. Efter Emil tog Bertil Claesson över och senare Bertils dotter Gerd Klasson, som nu står som ägare till släktgården Fällan.
Men det var stor dramatik under stormen i januari i år.
Stora delar av Småland lamslogs, skogen låg som ”plockepinn”. Fällan drabbades hårt:
- Ja, vi var utan el i 14 dagar och utan telefon i tre veckor, säger Gerd.

Roland Classon

Publicerad 2005-06-07

Läs mer: 

Släktforskning Helsingborgs Dagblad 

Rötter hemsida

Läs mer:

Outgrundliga äro Herrens vägar

Fem vägar – så hittar man sina rötter

Danska släkten spårades via ett kvitto

Johan på Fällan – ett original av sin tid

Fina rökte cigarr med kyrkoherden

Uppklädda – bara för ett foto

Dags leta fram de gamla bilderna

En bild – och ett ögonblick i tiden

Stora möjligheter hitta sin släkt

I spåren av en anfader

Inlägget skrevs den 7 juni, 2005 klockan 04:00 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.