När bilderna får berätta
Carl Stödberg visar stolt upp sin häst framför Kuttaboda Mellangård i Åseda församling, Småland.
Till höger, bakom en buske, syns sonen Gottfrid, som senare kom att överta gården. Foto från 1910.
Alltid finns det någon bild som kan få igång fantasin… Här är ett exempel på hur det kan bli när man hittar ett intressant foto från 1910.
De gamla fotografierna lever sina egna liv. Ibland blir de liggande, nästan bortglömda. Men då och då kommer de fram och påminner oss om tider som flytt. Så var det när jag i helgen återsåg bilden på min farmors far Carl Stödberg framför Kuttaboda Mellangård i Småland.
Den stora bilden togs 1910 och är en av få bilder på Carl Stödberg som finns bevarade.
Han ser stolt ut och trots allt har det nog varit ett bra liv. Fotografen fångade vardagen i en tid som nu känns väldigt avlägsen.
Det här reportaget är ett exempel på hur man som släktforskare kan få veta sanningen – om man har lite tid, tur och tålamod.
Carl August Stödberg föddes den 8 februari 1852 i Kuttaboda Mellangård i Åseda församling, Kronobergs län, Småland. Här växte han upp och när han var 25 år övertog han gården efter sin far och blev hemmansägare. Jakt och fiske var hans stora intressen.
Carl Stödberg gifte sig med Theolinda Johansdotter från Älghults församling och fick nio barn.
När Carl Stödberg står med sin häst, den tidens statussymbol, framför Kuttaboda Mellangård är han 58 år. Han var, som det senare skrevs i Smålandsposten, ”ovanligt kraftig och stark för sin ålder”.
Kuttaboda Mellangård tycks vara i gott skick. Yngste sonen, Gottfrid Stödberg, då 6 år, är med på bilden, halvt skymd av en buske. Ja, det finns en orsak till att han ställde sig just där. Han skämdes för att han inte hade några skor på sig. Trätofflorna hade han glömt på verandan…
Vid den här tiden hade de tre äldsta barnen till Carl och Theolinda Stödberg flyttat till Amerika. Sex barn, en son och fem döttrar, fanns kvar i Åseda församling.
Kuttaboda Mellangård, Åseda, foto 1914. Främre raden Theolinda, Gottfrid och Carl Stödberg. Stående, bakre raden från vänster: Ottila, Hildegard, Jenny, Anna och Nanny.
Men Carl Stödberg avled hastigt på valborgsmässoafton 1922 efter ett besök hos min farmor och farfar. Carl Stödberg var på väg hem, tog en genväg, men kom aldrig tillbaka till Kuttaboda Mellangård. Han hittades på natten, några meter från stigen, in i skogen. Carl Stödberg hade drabbats av hjärtförlamning.
Om detta har min farbror Ingvar Claesson (f 1918), Ängelholm, berättat flera gånger:
- Jag var bara fyra år, men minns att Gottfrid Stödberg kom för att leta efter sin far. Han bankade på vårt sovrumsfönster och undrade om hans pappa var kvar hos oss. Ja, det var stor uppståndelse. Min far och Gottfrid Stödberg gick ut för att leta. Och hittade honom liggande, livlös. Min pappa fick hämta häst och vagn.
Maria Stödberg och Ingvar Claesson vid Kuttaboda Mellangård. Foto från 1991.
Ingvar Claesson minns också en gång när hans morfar Carl Stödberg skrämde upp honom inför ett julbesök i kyrkan:
- Vi åkte släde. Jag satt i hans knä, vi var insvepta i fårskinnspälsar och jag minns ljudet av bjällerklang. Men jag ville egentligen inte följa med. Han hade kvällen innan sagt att i kyrkan är det bara en massa gubbar och gummor som ”gapar och skriker”. Men han ville ju bara skoja med mig. Han var en filur. När vi var framme vid kyrkan ledde han in hästen i ett stall. Och så tror jag att jag somnade, berättar Ingvar Claesson.
Theolinda Stödberg bodde kvar i Kuttaboda Mellangård efter makens död 1922. Hon fick ett rum på övervåningen och levde på ”undantag”, som det hette på den tiden. Det var ett slags livförsäkring med värdigt boende.
Gottfrid Stödberg (1904-1984) tog så småningom över Kuttaboda Mellangård, gifte sig 1935 med Maria Björk, även hon från Åseda församling. De fick tre barn.
Och efter Theolinda Stödbergs död 1950 var det Maria Stödberg som tog hand om alla de gamla släktfotografierna. En del fanns prydligt insatta i album, en del låg lösa i en pappkartong, som en slags kortlek. I ett kuvert fanns foton från Amerika. De hade sänts hem till Kuttaboda Mellangård för länge sedan som en slags påminnelse: glöm oss inte!
Jag träffade Maria Stödberg många gånger under 1990-talet och kände mig alltid välkommen. Det blev många givande samtal i Åseda, alltid inramat med ett välfyllt fat med kakor och gott kaffe.
Kuttaboda Mellangård, Åseda församling, Kronobergs län, Småland.
Maria Stödberg förde släktberättelserna vidare och jag har senare nedtecknat vad hon förmedlat. Hon förstod att jag ville veta och då och då blev det extra intressant. Som när jag frågade hur Carl Stödberg var som person. Svaret: ”han var lite aggressiv, kanske inte så näpen. Ja, han hade nog sina sidor.”
Vid ett tillfälle när vi satt i köket tände hon ett ljus och sa:
”Just i dag är det 57 år sedan Gottfrid och jag gifte oss”.
1991 lyckades jag övertala Maria Stödberg att få göra en rundvandring i Kuttaboda Mellangård. Ingen hade bott där permanent sedan 1962, men det mesta var ändå som förr. Jag tog med min farbror Ingvar Claesson och det är, så vitt jag vet, enda gången jag fått se Kuttaboda Mellangård inifrån. Jag tog också några bilder och har på så vis bevarat ett stycke historia. Fem år senare såldes gården.
Maria Stödberg avled 2002. Hon blev 92 år.
Släkten Stödberg har starka rötter i Åseda församling och härstammar från bonden Per Persson (död 1735). Han var verksam i en by som heter Stödsboda och det gav upphov till efternamnet Stödberg.
En gammal gravsten för Per Perssons son heideridaren Olof Stödberg (1703-1758) finns bevarad och är en av de äldsta gravstenarna i Åseda.
Många i släkten Stödberg var jägmästare, heideridare och skogvaktare. Carl Stödbergs farfar Peter Stödberg (1775-1829) var jägmästare.
Roland Classon
Publicerad 2008-01-07
Läs mer:
Gulnat klipp med stor dramatik (2001)
Undantagsbrevet blev en trygghet (2001)
Vilhelm Mauritz – han tog vara på sin tid (2002)
Carolina Stödberg – en bild växer fram (2002)
Emigranterna i ny databas (2003)
När bilderna får berätta (2008)
Släkten fanns – i Klippan (2008)
Forskning på annorlunda vis (2008)
Rapport från ett släktbesök (2010)
Läs mer:











15 september, 2008 kl 05:04
[...] När bilderna får berätta [...]
26 maj, 2009 kl 04:38
[...] När bilderna får berätta [...]
4 oktober, 2010 kl 03:53
[...] När bilderna får berätta (2008) [...]
4 oktober, 2010 kl 03:57
[...] När bilderna får berätta (2008) [...]
4 oktober, 2010 kl 03:57
[...] När bilderna får berätta (2008) [...]