Släktforskning

Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren i Helsingborgs släktforskare-
och bygdeförening lägger ner många timmar i veckan på Söderprojektet.
Foto: Fredrik Johansson

Snart vet de allt om Södergatan i Helsingborg. Och nästa år, lagom till jul, blir det en bok.
Tiden går fort när Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren i Helsingborgs släktforskare- och bygdeförening träffas. De har med glädje tagit på sig jobbet att samla allt om hur det var på Södergatan för länge sedan.

De har rest tillbaka till 1930-, 40-, 50- och 60-talet och fångat den tidens atmosfär och livsrytm.
- Detta är jätteroligt. Målet är att berätta om Söderbornas liv i vardagen och vad de gjorde när helgen kom, säger Gunilla Persson Aretoft, ordförande i föreningen.
Vi träffas på Stadsarkivet. Här, i föreningens lokaler på Bredgatan 17, visar de upp det hittills insamlade materialet. Bordet räcker inte riktigt till. De är ivriga, entusiastiska, glada och pratsamma.
- Och visst finns det minnen. Men tiderna var annorlunda. Inget är egentligen som förr.

Gunilla Persson Aretoft samlar sig och säger:
- Nuförtiden har de flesta så bråttom att leva och ser inte förändringarna. Ingen har tid att stanna upp. Man tar så mycket för givet.
Hon tar några exempel:
- När kom den första bilen hit? Det kan man fundera på. Och tänk på att på 1940-talet var det nästan bara männen som hade körkort.
Ja, Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren har mycket att förmedla till eftervärlden. Sådant som är självklart i dag var bara inte att tänka på för 50 år sedan. Utvecklingen har gått med en rasande fart.

Det har blivit massor av intervjuer under det senaste året. Högen av fotografier blir allt större. Och de har fått låna ett flertal klippalbum.
- Vi har samlat och samlat, säger Gunilla Persson Aretoft. Ja, vi skulle nog kunna fylla den här boken med enbart bilder. Vi älskar att titta på bilderna – och att sedan få en berättelse kring bilden.
Släktforskarföreningen har också fått löfte av Helsingborgsexperten och fotografen Karl Erik Ander att, vid behov, använda en del av hans bilder.

Boken om Södergatan kommer att innehålla många bilder.
Foto: Fredrik Johansson

Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren har tidigare efterlyst personer som ville berätta.
- Vi fick många svar, har gjort intervjuer, spelat in på band och haft återträffar. De flesta ville helt enkelt inte sluta prata, berättar Gunilla Persson Aretoft.
Den kommande boken blir en tidsresa där frågorna radas upp – och besvaras. Hur behandlades sjukdomarna? När kom barnbidraget? När kom telefonen? Och hur lång var semestern? Vi får dessutom veta att det var då poliserna patrullerade två och två, att glassen smakade bra. Och man hade dass på gården.

Och via ett väl ordnat husarkiv, som tillhörde Anders Svensson på Södergatan 84, har man fått mycket insyn i de olika familjerna.
Christina Nygren har också skrivit av en hel del uppgifter ur kyrkböckerna. Det är ju viktigt att alla fakta stämmer, även om man inte kommer att rada upp alla personer som bodde på Södergatan under den här tiden.
Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren har fångat stämningen, atmosfären – och resan tillbaka i tiden har verkligen varit fängslande.
Allt material finns nu samlat i olika A4-kuvert. Det är noga påskrivet vad det handlar om. Inget lämnas åt slumpen.

Södergatan i Helsingborg – som det såg ut förr i tiden.

Från början hade Christina Nygren en idé att göra ett projekt om Kullagatan i Helsingborg. Men efter en del funderande blev det Södergatan istället. Och på bara ett år har projektet bara blivit större och större.
- Vi har hela tiden fått in mer material. Högarna växer, säger Christina Nygren.
Och för Gunilla Persson Aretoft (med anor på Råå) är Södergatan något alldeles extra. Här får hon kraft, samlar styrka och visst är det något extra med luften just på Söder.
- Jag var bara fyra år när min familj flyttade dit 1945. Vi bodde på Södergatan 101. Huset var nästan helt nybyggt och fullt modernt. Jag bodde på Söder under hela min uppväxt, berättar Gunilla Persson Aretoft.
1945 var dessutom ett dramatiskt år med den stora metallarbetarstrejken. Den varade i fem månader, från februari till juli.
- Den drabbade 1 623 personer och deras familjer, säger Gunilla Persson Aretoft. Vi har hittat material i Folkrörelsearkivet och det är mycket spännande. Strejken påverkade folket på Södergatan oerhört mycket. Ja, frågan är hur de egentligen klarade sig – även om de en tid fick uppskov med elen och hyran. (Strejken innebar att arbetarna fick sex öre mer i timmen…).

Södergatan i Helsingborg – här stod inte tiden stilla.

På Södergatan var det liv och rörelse. Här fanns det en mängd egna företagare, fler än i dag. På Söder bodde arbetarna. Och visst var det skillnad på ”det fina folket” på exempelvis Tågaborg.
- Vi har räknat till att det fanns ungefär 200 affärer på Södergatan 1930. Här inkluderas då även olika rörelser som till exempel begravningsbyrå, mäklare och ingenjörsbyrå, säger Gunilla Persson Aretoft.
Exempelvis hade handskfabrikör Ernst Andersson (1869-1946) sin verkstad och skinnkammare här.
- Den fanns på Södergatan 34. Kvinnor som inte hade jobb sydde handskar hemma, så kallat hemarbete. Det var mycket vanligt förr, säger Gunilla Persson Aretoft.

De har specialiserat sig på några utvalda områden, bland annat kvarteren Holland (där nu Södercity finns) och Sachsen (HSB-huset). Projektet börjar vid Södergatan 2 (Stadsparken) och slutar vid Södergatan 137.

Roland Classon

Publicerat 2008-11-10

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Helsingborgs släktforskare- och bygdeförening

Inlägget skrevs den 10 november, 2008 klockan 05:20 och har etiketten Släktforskning. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Kommentarsfunktionen är stängd, men du kan pinga inlägget från din egen sajt.