Så får bilderna nytt liv
Bilderna har stor betydelse när man släktforskar.
Foto: Fredrik Johansson
Det är dags att leta fram de gamla värdefulla fotografierna.
Glöm inte bilderna och berättelserna när du släktforskar. De kan ge dig goda ledtrådar i jakten på förfäderna.
Med hjälp av ett gammalt fotografi kan man sätta fart på fantasin. Släktforskningen blir roligare. Och tillsammans med fakta om personen kan det så småningom bli en god levnadshistoria, ett människoöde.
Här är något att tänka på när man ska kartlägga sina rötter.
Det har hänt mycket inom släktforskningen under de senaste tio åren. Internet har gjort att det har blivit enklare att hitta sina förfäder. Allt fler vill veta vilka rötter de har och via en del cd-skivor och databaser på nätet går det relativt snabbt att få svar på frågorna.
Vem som helst kan släktforska och åldern har egentligen ingen betydelse, även om de flesta förstås är något äldre (+40). Både män och kvinnor forskar. Tendensen är nu att även unga personer vill lära känna sitt ursprung. Och den som väljer släktforskning som projektarbete i gymnasiet behöver verkligen inte skämmas. Det är ett bra sätt att lära känna sin släkt.
Vi lever i ett samhälle med allt snabbare tempo. Mycket ska hinnas med på kort tid. Därför är det viktigt att någon gång stanna upp, samla kraft och reda ut sina rötter. Ja, bara att titta i ett gammalt fotoalbum eller samtala med någon som minns en god släkthistoria kan vara värt mycket.
Det många kanske vill veta är om de är släkt med någon kunglig eller adlig person. Men det är ju inte det viktigaste. På något sätt är vi alla släkt. De flesta hittar förfäder som varit torpare, bönder eller möjligen präster. Det roliga är att ta reda på varifrån man kommer, att resa dit och upptäcka hur det ser ut. Samla mod och fråga de som bor på släktgården – och du blir garanterat bjuden på en kopp kaffe.
Mycket uppgifter om släkten finns i kyrkböckerna. Man får veta var och när personen är född, vilka som ingick i familjen och vart man flyttade. Är en förfäder född utom äktenskap (ett oäkta barn) kan det ibland vara svårt att hitta rätt förälder, men det kan gå. Och det finns ju andra källor, domböcker exempelvis. Eller kanske någon släkting som kan berätta sanningen. Ja, det går ju också bra att beställa hem en gammal bouppteckning från det Landsarkiv du tillhör.
Gör din släktforskning rolig med hjälp av foton och gamla brev.
Foto: Fredrik Johansson
Vad behövs om man vill börja släktforska? Ja, det krävs tid, tur och tålamod. Och var gärna lite envis. Det underlättar förstås om man har en dator där man kan renskriva sitt insamlade material. Låna en bok om släktforskning på biblioteket, det tjänar man på. Det går att köpa cd-skivor och ha abonnemang på olika databaser, men det finns också möjlighet att släktforska gratis på exempelvis Stadsarkivet i Helsingborg. Man bestämmer egentligen själv hur mycket tid och pengar man vill lägga ner på släktforskningen. Det behöver inte vara så krångligt.
Och förr eller senare dyker det oväntade upp, ett fynd, något som du inte visste tidigare.
Det är alltid bra att känna till sin bakgrund, var släkten har bott och verkat. Förhoppningsvis blir man mer ödmjuk. Man får ju på köpet även veta var nu levande släktingar finns.
Men det kan finna släktingar som kan tycka att man gräver i det förflutna. Då gäller det att ha respekt för det.
Hur långt tillbaka i släkten kan man komma? För vanligt folk går det, om man har tur, att komma ungefär 400 år tillbaka i tiden. Från år 1686 var kyrkan tvungen att föra kyrkböcker. Är man av adlig börd går det att komma betydligt längre.
En hälsning från Amerika rörde säkert upp känslorna.
Foto: Fredrik Johansson
Och visst finns det många bra historier att förmedla, sådana som kryddar släktforskningen.
Vi förflyttar oss tillbaka i tiden till Fagerhults församling, Kalmar län i Småland, där jag har mina rötter. Följande sanna historia har min farbror Ingvar Claesson, Ängelholm, berättat. Det handlar om kyrkogården i Fagerhult på 1930-talet.
I denna lilla by samlades ofta lokförarna för övernattning på Stödbergs kafé. Här spelade de kort, åt en bit mat och kopplade av.
Under dagen hade kyrkans dödgrävare Calle Sammel grävt en grav där han hade hittat en massa ben. Men han grävde ändå vidare – och hittade ännu fler ben.
Lokförarna, som såg detta, slog vad med Calle Sammel, förmodligen om en flaska brännvin.
“Du vågar inte gå och hämta ett ben mitt i natten”, sa gubbarna.
“Jodå”, sa Calle Sammel. “Det är klart att jag gör!”
“Nä, det tror vi inte”, sa gubbarna.
Men Calle Sammel stod på sig och gick trots allt till kyrkogården kring midnatt. Gubbarna hade gömt sig bakom en gravsten och när Calle Sammel hade hämtat ett ben hördes det:
“Det är mitt ben!”
Calle Sammel blev skärrad men tog ytterligare ett ben i graven. En spökröst hördes igen:
“Det är mitt ben!”
Detta upprepades en tredje gång:
“Det är mitt ben!”
Men Calle Sammel reste sig upp, visste vad som stod på spel, tog mod till sig och höjde rösten:
“Jag ger fasen i vems benet är – jag tar det ändå!”
Därmed hade han vunnit vadet…
Brännvinet smakade säkert bra.
Roland Classon
Publicerad 2008-12-15
Läs mer:
Släktforskning Helsingborgs Dagblad
De bästa råden:
Låt dina släktingar berätta. De vet oftast mer än vad du tror.
Organisera dina bilder (skriv namn på baksidan). Gör jpg-filer av dina gamla bilder och låt fotoaffären göra nya kopior.
Renskriv dina anteckningar, men var kritisk till de uppgifter du samlar in. Kolla alltid källorna.
Gå med i en förening. Hjälp varandra. Det tjänar man på.
Besök släktforskarförbundets hemsida Rötter (det är gratis). Den har haft 17 miljoner besökare sedan starten 1996. Här finns allt man behöver veta.
Skriv en berättelse om dig själv. Även du blir historia.
