Sanningen om den ”svarta boken”
Torsten Liljenström har släktforskat i många år.
Här är han i Stadsarkivet i Helsingborg då han höll
ett föredrag om det hemska mordet i Lövestad 1841.
Det är först nu sanningen kommit fram…
Foto: Sonny Thoresen
Den skyldige skulle straffas, till varje pris. Det slutade med ett mord. Men sanningen kom fram först långt efter kyrkoherdens död.
Torsten Liljenström har släktforskat i många år. Han har med åren blivit en känd profil i forskarsalen på Stadsarkivet i Helsingborg. Men att en avlägsen släkting blivit brutalt mördad fick han veta först för några år sedan.
- Det är inte någon som har pratat om det här. Allt är mer eller mindre nedtystat, säger Torsten Liljenström.
Han har under senare år forskat fram sanningen via kyrkböcker, domböcker, rättegångsprotokoll och inte minst: den ”svarta boken”.
Men för att ta det lite från början. Vi förflyttar oss till den 13 juli 1841 och Lövestad socken (nära Kivik) i Färs härad, Skåne.
Huvudpersonen i detta drama är Christen Henriksson (1778–1841), som var Torsten Liljenströms farmors farmors farbror.
- Jag visste att han hade existerat, att han härstammade från Lövestad. Min farmors farmors far var för övrigt en tid inspektor på Bläsinge säteri i Östra Ljungby, säger Torsten Liljenström.
Vad som fanns antecknat i kyrkböckerna gjorde Torsten Liljenström nyfiken. Något fasansfullt hade hänt.
I husförhörslängden skrevs nämligen att Christen Henriksson blivit mördad. I dödboken från den 13 juli 1841 var det mer utförligt beskrivet. Där stod: ”Blev inhysemannen Christen Henriksson på nr 33 Lövestad på misstankar för stöld piskad till döds hos åboen Nils Nilsson på nr 15 Heinge. Christen Henriksson blev 62 år, tio månader och en dag.”
Ur Hovrätten, Malmöhus län, 1841: ”… överfallit och
så illa slagit husmannen Christen Henriksson från Lövestad
i avsikt att förmå honom att sig bekänna en hos Nils Nilsson
berövad stöld, att Christen Henriksson samma dag
av berörda misshandling avlidit”.
Historien rullades upp: Christen Henriksson hade under en tid gjort takläggningsarbete hos Nils Nilsson på gården Heinge i Lövestad. Så upptäcktes att 15 så kallade blågarnsskjortor försvunnit. Misstankarna riktades genast mot Christen Henriksson, som hade dåligt rykte. Men han nekade till anklagelserna.
Nils Nilsson hade en god ställning i bygden, drev eget bränneri. Och med stöd av en granne, som var ”rannsakningsman” och kyrkvärd, letade man i traktens alla gårdar. Men inga skjortor hittades.
Så samlades man på Heinge gård för mat, öl och brännvin. Några personer gick till gårdens ”sommarstuga” dit Christen Henriksson motvilligt togs till ”förhör”. Här användes diverse redskap för att få Christen Henriksson att erkänna. Misshandeln pågick från middagen till kvällen. Det blev allt värre och Christen Henriksson blev helt enkelt ihjälslagen.
- Meningen var kanske bara att ge Christen Henriksson stryk, men brännvinet spelar nog stor roll i det hela, säger Torsten Liljenström.
Två personer erkände, efter förhör. Det blev en omfattande utredning. Fallet gick vidare till Hovrätten (26 tättskrivna sidor). De dömdes till döden genom halshuggning, men benådades av kungen, Karl XIV Johan, som mildrade straffet till en månads fängelse med vatten och bröd, kyrkoplikt samt åtta års straffarbete på Malmö fästning.
- Men de blev frisläppta efter fyra år och återvände till bygden redan i december 1845. De hade tydligen skött sig bra, säger Torsten Liljenström.
Men locket lades på. Ingen ville tala om detta hemska, även om det måste ha satt djupa spår i Lövestad socken. Alla var ju inblandade på något sätt.
- Änkan efter Christen Henriksson, Ingar Jönsdotter, fick ett fattigt liv. Hon blev ensam kvar med nio barn, säger Torsten Liljenström.
Torsten Liljenström forskade vidare, gav sig inte och av en ren slump fick han för något år sedan veta sanningen om mordet.
- Jag sökte på nätet. Där såg jag att det fanns något som kallades för ”svarta boken”. I den antecknade kyrkoherden i Lövestad det som inte kunde skrivas in i den officiella kyrkboken, berättar Torsten Liljenström.
Ja, kyrkoherden i Lövestad, Jakob Nilsson Quiding (1804–1858), förde noggranna noteringar i ”svarta boken” om allt elände som hände i församlingen. Det blev till slut 72 sidor.
- Här finns allt om folks dåliga vandel, säger Torsten Liljenström.
Tanken var att boken skulle förstöras innan kyrkoherden dog. Ingen skulle få veta vad han skrivit. Men så blev det inte, av någon okänd anledning. ”Svarta boken” har sedan dess levt sitt eget liv. Den hamnade till slut hos Landsarkivet i Lund, som för några år sedan lade ut den på internet.
Och det var kanske tur. För här kunde Torsten Liljenström få veta hur allt gått till, vem som egentligen var ”skyldig”. Det blev en oväntad upplösning på mordhistorien. Hustrun till Nils Nilsson på Heinge, Boel Persdotter, hade under biktliknande former en dag erkänt för kyrkoherden, som sedan antecknade vad Boel Persdotter sagt: ”Skjortorna var aldrig stulna. Jag hade i fyllan och villan förlagt skjortorna.”
Men vad Boel Persdotter talat med kyrkoherden om stannade mellan dem. Och så gick åren. Om mordet i Lövestad talade man inte. Sanningen kom fram först drygt 160 år senare.
”Svarta boken” finns numera i original på Landsarkivet i Lund.
- Men den är nu av någon anledning bortplockad från Landsarkivets hemsida, säger Torsten Liljenström.
Roland Classon
Publicerad 2009-12-14
Läs mer:
Minnet av Nytorgsgatan återskapas (2008)
Släktforskning Helsingborgs Dagblad
