Rapport från ett släktbesök
Gottfrid Stödberg och Elsa Stuberg vid Kuttaboda Mellangård,
Åseda församling, Småland. Foto från 1954.
Gör en resa och träffa dina släktingar. Har du tur kanske det finns en kartong med gamla papper, brev och fotografier…
Vi var på resa i Småland. Det var en av sommarens allra hetaste dagar, 30 grader, solsken och nu var det dags för en paus.
Vi kom till den lilla orten Åseda. Här bor många av mina släktingar, bland annat Kenneth Stödberg, ett brorsbarn till min farmor.
Jag hade i många år lovat att hälsa på och nu tyckte jag att det var dags. Men det var oklart om någon var hemma, så jag gick försiktigt mot baksidan av villan och sa:
– Finns det någon Stödberg här?
Jodå! Familjen var hemma, Kenneth, fru Margita och sonen Richard hade just ätit lunch och kopplade nu av på altanen. Vi blev bjudna på kaffe och glass. Och det blev en trevlig pratstund om både dåtid och nutid.
Teolinda och Carl Stödberg, Kuttaboda Mellangård.
Foto från 1920.
Detta reportage är ett exempel på hur det kan bli när man släktforskar.
Och för att ta det lite från början. Min farmor Hildegard Claesson och Kenneth Stödbergs far Gottfrid Stödberg var syskon. De var sammanlagt nio syskon, varav tre emigrerade till Amerika. Syskonen var födda i Kuttaboda Mellangård och föräldrarna hette Carl Stödberg (1852–1922) och Teolinda Stödberg (1862–1950).
Gottfrid Stödberg gifte sig 1935 med Maria Björk, tog över Kuttaboda Mellangård och fick tre söner (Åke, Kenneth och Rune).
Jag hann lära känna Maria Stödberg (1910–2002), som under våra samtal i Åseda gärna berättade om livet i Kuttaboda.
Gottfrid Stödberg (1904-1984) var hemmansägare i Kuttaboda,
långt före mjölkförpackningarnas tid.
Maria och Gottfrid Stödberg vid köksbordet,
så som det kunde se ut på 1950-talet.
Nu talade vi om flydda tider, men mest om det aktuella, om trädgården, om en egen verkstad, om familjen och hur Kenneth Stödberg (f 1944) nu ska hinna med allt som nybliven pensionär. Det finns ju så många projekt.
Efter några timmar påminde jag Kenneth Stödberg om en del Amerikabrev som han tidigare talat om. Det verkade ju spännande.
– Jo, det har jag inte glömt. De ligger samlade i en kartong, sa Kenneth.
Så hämtade han en stor låda, fylld till bredden.
– Ja, här är också lite gamla fotoalbum och annat som du kanske kan ha glädje av. Ta lådan. Du får låna den så länge du vill!
John Stuberg (till vänster), foto taget i Chicago 1924.
Johan August Stödberg, som han hette innan han emigrerade,
var född den 23/5 1890 i Kuttaboda Mellangård,
Åseda församling, Kronobergs län, Småland.
Jag placerade kartongen försiktigt i bagageutrymmet. Och har under de senaste veckorna hunnit studera det mesta. Det tar tid att titta på bilder, läsa brev och analysera gamla tidningsartiklar.
Och så fastnar man ju alltid vid något speciellt. Den här gången hittade jag ett brev från 1954. Gottfrid Stödbergs bror Johan August Stödberg (John Stuberg) hade utvandrat till USA som 21-åring 1911, varit murare, men avlidit i Chicago 1951. Nu var hans fru Elsa Stuberg äntligen på besök i Kuttaboda.
Brevet som Elsa Stuberg skrev var daterat den 29/7 1954. Elsa var då i sin födelsestad Linköping tillsammans med sin bror Oscar Rydin. Hon skrev bland annat: ”Hur har ni det med vädret i Småland? Här i Östergötland har det varit tråkigt, kallt och regnigt sedan midsommar. Det ser inte ut som vi skulle få något varmt väder.
Vi har nu inte så värst länge kvar att stanna i Sverige, men medan vi var hos eder alla syskonen i Småland, var det ju så gudomligt trefligt, tack för all gästvänlighet vi hade hos er.
Och vad jag hört har det varit en stor värmebölja över Chicago, det är ganska svårt när dom har små barn för där är varmt på nätterna också.”
Ett bildbevis på att Elsa Stuberg träffade släkten i Åseda 1954: från vänster: Gottfrid Stödberg, Nils Gustavsson, Hildegard Claesson, Lilian Gustavsson (dotter till Nils och Lilly Gustavsson), Ernst Edberg, Elsa Stuberg, Nanny Sand (syster till Gottfrid och Hildegard), Teodor Sand och Anders Magnusson.
Jag vet att min farmor och de övriga syskonen träffade Elsa Stuberg. Det finns det bildbevis på. De var även på kyrkogården. Och jag vet också att Elsa Stuberg hade med sig en del presenter från Amerika. Min mamma berättade en gång: ”Jag minns att Elsa var i Sverige, men vi träffades aldrig. Hildegard fick nylonstrumpor i present, sådana som man fäste i en korsett. På den tiden fanns det inga sådana strumpor i Sverige. Men Hildegard kunde inte ha dessa på sig, hon hade för kraftiga ben – så jag fick dem istället.”
Kenneth Stödberg.
Trots att Kenneth Stödberg endast var tio år när Elsa Stuberg kom till Kuttaboda minns han det väl:
– Alla såg fram emot detta, alla visste att hon skulle komma. Det var en stor händelse i hela byn när det kom Amerikafrämmande, det hände ju inte så ofta. Ja, det var ju enda gången hon kom. Folk kom cyklande för att se en skymt av henne. Jag kommer så väl ihåg det.
– Det bakades, städades och det byttes gardiner. Till och med gräset blev slått. Hon skulle ju få se hur bra vi hade det. Vi tog också på oss de allra finaste kläderna.
Elsa Stuberg avled i USA 1984, men jag hade under flera år kontakt med John och Elsa Stubergs dotter Evelyn Foster (1924–2006), som var i Sverige två gånger på 1980-talet. Ja, hon var till och med i Helsingborg 1987, men det var innan jag kände till släkten i Chicago. Jag fick då bland annat veta att familjen var god vän med NHL-legendaren Bobby Hull.
Nu är det Elsa Stubergs barnbarn som håller släktgrenarna vid liv i Amerika: Joanne Foster (advokat, Seattle), Scott Foster (Chicago) och Grady Foster (Arlington). Vi har en del kontakt – och Joanne Foster kommer fortfarande ihåg sin mormors Sverigeresa 1954, trots att hon då bara var sju år. I ett e-post skriver hon: ”Jag minns när hon reste. Hon flög från Chicago till New York och tog sedan båten till Sverige. Jag minns också alla vackra saker hon tog med sig från Sverige; fantastiska stickade tröjor och scarfs med kartor av Sverige på.”
Bilden av Sverige, rötterna, skulle hållas vid liv.
Roland Classon
Publicerad 2010-08-23
Läs mer:
Gulnat klipp med stor dramatik (2001)
Undantagsbrevet blev en trygghet (2001)
Vilhelm Mauritz – han tog vara på sin tid (2002)
Carolina Stödberg – en bild växer fram (2002)
Emigranterna i ny databas (2003)
När bilderna får berätta (2008)
Släkten fanns – i Klippan (2008)
Forskning på annorlunda vis (2008)
Rapport från ett släktbesök (2010)
Släktforskning Helsingborgs Dagblad
Kuttaboda Mellangård, Åseda, Kronobergs län, Småland.
Foto från 1950-talet.
