Så hittar man släkten i Amerika
Anna-Lena Hultman är projektledare i Sveriges släktforskarförbund. Hon vet hur man hittar släkten i Amerika och har även, tillsammans med förre förbundsbasen Ted Rosvall, gett ut en handbok i Emigrantforskning.
Foto: Roland Classon
Det var fullsatt i Stadsarkivet i Helsingborg när släktforskarförbundets Anna-Lena Hultman berättade om hur man hittar sina släktingar i Amerika.
Hon är en av experterna i ämnet emigrantforskning och nu gav hon goda råd och tips – sådant man bara måste tänka på.
– Börja alltid med att leta efter vad du har hemma, där du står. Gör en egen liten inventering. Det finns alltid något brev eller gammalt foto som kan ge några ledtrådar, eller en gammal adress, säger Anna-Lena Hultman.
Ja, det är många som ”kör fast” i jakten.
– Därför måste man börja från början, i de svenska kyrkböckerna och sedan gå vidare i passagerarlistorna till Amerika, säger Anna-Lena Hultman. Annars kan det bli mycket arbete i onödan.
Och att släktforska tar tid.
– Men ett litet tips kan ofta lösa hela problemet. Och leta gärna lite längre ut i släkten, kanske det finns en ”skatt” hos någon syssling. Ta kontakt, säger Anna-Lena Hultman.
Själv började hon emigrantforska 1980.
– Då upptäckte jag att det var många som utvandrat från min hemsocken och sedan har jag inte kunna släppa ämnet, säger Anna-Lena Hultman.
Vem är då Anna-Lena Hultman? Jo, hon bor i Hössna, Ulricehamn, och är anställd som projektledare av Sveriges släktforskarförbund. Hon reser ofta runt i landet och håller föredrag, ibland i kåserande form.
Alla som släktforskar behöver ju hjälp. Och Anna-Lena Hultman är bra på att förklara och har alltid lite nyheter att förmedla.
– I Helsingborg blev det lite mer faktabetonat, hur man med hjälp av sin dator kan hitta sin släkt, säger Anna-Lena Hultman.
Så ger hon en snabbkurs i hur bra det är med husförhörslängder, utflyttningslängder, bouppteckningar, arvskiften, lagfarter, flyttningsattester och utvandrarkontrakt.
– Bara ur en bouppteckning kan man plocka upp många namn och adresser, säger Anna-Lena Hultman. Utvandrarkontraktet var som en biljett och den innehåller en del intressanta uppgifter, inte minst vad resan kostade. Det var rabatter för barn, vilket medförde att den antecknade åldern inte alltid stämmer.
Så finns även några bra cd-skivor, bland annat Emigranten populär (de som utvandrade) och Emibas. Som forskare har man även stor användning av svenskamerikanska kyrkböcker och svenskamerikanska tidningar, vilket finns på mikrofilm på Emigrantinstitutet i Växjö.
– Man bildade egna svenska församlingar i USA (”record books”), ville vara tillsammans med de man kände samhörighet med. Och i tidningarna skrevs om allt, det fanns ingen sekretess, säger Anna-Lena Hultman.
Själv letade Anna-Lena Hultman en gång efter en utvandrad släkting i Amerika som, enligt berättelsen, ”var guldsmed och hade blivit rånmördad”.
– Det tog lång tid innan jag hittade sanningen. Jag läste gamla tidningsnotiser på Emigrantinstitutet, men fick sedan släktforska på vanligt sätt. Och det visade sig att han hade avlidit av solsting. Släktingarna tyckte kanske att det var pinsamt, så de bättrade helt enkelt på historien, säger Anna-Lena Hultman.
Anna-Lena Hultman hoppas nu att det blir ny fart i Emigrantinstitutet, där det varit stor turbulens under senare år. Det har varit stängt sedan augusti, men ska glädjande nog öppna i november igen.
– Det är viktigt att forskningsavdelningen med bibliotek och arkiv håller öppet, säger Anna-Lena Hultman.
Att släktforskning är populärt har även gjort att förbundets handbok om Emigrantforskning (som hon skrev tillsammans med Ted Rosvall förra året) redan är slutsåld.
– Men det kommer en ny uppdaterad upplaga lagom till jul. Då finns det bland annat mer om mormonernas satsning på nätet, säger Anna-Lena Hultman.
Anna-Lena Hultman är även projektledare för ”Namn åt de döda”, vilket leder fram till Sveriges dödbok. Hittills har det kommit ut fem versioner, den senaste (en dvd) för 1901–2009 som innehåller uppgifter om cirka 7,9 miljoner personer. Hon är även engagerad i Gravstensinventeringen, där syftet är att rädda gravstenarnas information åt eftervärlden (och att göra det sökbart på förbundets hemsida Rötter). Anna-Lena Hultman är även värd för Anbytarforum, en avdelning på Rötter.
Och så håller hon egna kurser om emigrantforskning i Hössna och har egen hemsida (http://www.konkordiahuset.se).
Att forska via nätet underlättar. Det finns en mängd sajter och databaser.
– Sök, var envis. Det kan ta timmar. Men till slut så hittar man. Har man tur finns det uppgifter om, ålder, längd, hur personen såg ut – och till och med ett foto, säger Anna-Lena Hultman.
Så ger hon även ett gott råd:
– Fyll inte i en massa uppgifter. Fyll i så lite som möjligt så får ni svar.
Och så gick alla hem och släktforskade – hela natten.
EMIGRANT-LÄNKAR
http://www.ellisisland.org/
Ellis Island, register för de som invandrade 1892–1924. Gratis att registrera sig, endast lösenord behövs.
http://www.ancestry.com/
Ancestry. En betaltjänst (140 kronor för en månad) med många olika databaser som folkräkningar (census, bland annat 1900), passagerarlistor och ansökningar om pass 1792–1925. Här finns även Social Security Death Index 1960 och fram till i dag och ett register 1917–1918 för militärer under Första världskriget.
http://www.familysearch.org
Mormonernas hemsida. Gratis, och man behöver inte registrera sig. Här finns födda, vigda, döda och census.
http://www.findagrave.com/
Sök på gravstenar. Gratis.
http://www.whitepages.com/
Telefonkatalogen på nätet. Sök – och var inte rädd att skriva ett brev. Man kan faktiskt få svar.
http://www.emiweb.eu
Emiweb. Här finns bland annat dödsrunor från USA.
Roland Classon
Publicerad 2010-10-30
Läs mer:
Släktforskning Helsingborgs Dagblad
