Så hittar man ”fader okänd”

28 februari, 2011 klockan 09:52

 

Elisabeth Reuterswärd, Lund, är väl insatt i hur man kan forska i de olika arkiven. I den nya boken ”Fader okänd” har hon samlat alla goda råd hur man ska bära sig åt för att hitta släktens hemligheter.
Foto: BRITT-MARI OLSSON

Alla bär på en släkthemlighet. Men ge inte upp. Nu finns det många möjligheter att få veta sanningen. Det går att hitta en lösning på gåtan… 

Hur gör man när det står ”fader okänd” i kyrkboken? Alla släktforskare stöter på detta problem någon gång i sin jakt på rötterna.
Därför ger Sveriges släktforskarförbund nu äntligen ut en handbok i detta ämne. Den heter just ”Fader okänd” och kommer med stor sannolikhet att bli en försäljningssuccé.
Boken är författad av Elisabeth Reuterswärd. Hon är fil dr i historia, har varit 1:e landsarkivarie vid Landsarkivet i Lund och vet var och hur man ska leta i arkiven.
– Jag har tidigare sagt att det behövs en sådan här handbok, men hade inte en tanke på att det var jag som skulle skriva den. Men så fick jag en förfrågan av Ted Rosvall. Det har varit ett spännande arbete.
 

Hjälp finns på internet, men det är ju inte riktigt samma sak som att ha en handbok hemma. I boken ger Elisabeth Reuterswärd mängder av tänkvärda tips och en handledning i hur man hittar föräldrar till barn som är födda utom äktenskap.
– Fadern är kanske okänd, men inte spårlöst försvunnen. Det gäller att hitta en lösning på gåtan. Men vet man bara vilka källor man ska söka i kan man göra släktens historia mer levande, säger Elisabeth Reuterswärd.
Det gäller att samla in så många ledtrådar som möjligt för att få ett bra svar.
– Jag har under åren gjort många släktutredningar och fått forskningsförfrågningar från hela världen, men mest från dem som har svenskt ursprung, säger Elisabeth Reuterswärd.

Här finns många bra tips och goda råd i jakten på en fader.

Efter närmare 30 år som arkivarie vid Landsarkivet i Lund vet hon vad släktforskarna vill veta. Ja, hur gör man då för att hitta en okänd fader? Elisabeth Reuterswärd har svar på det mesta. Men som släktforskare måste man ha gott om tid och tålamod, ja, nästan som en detektiv.
Elisabeth Reuterswärd delar upp möjligheterna i forskningen om ”fader okänd” i olika perioder, vilka alla har olika förutsättningar med tanke på varierande lagstiftning:
– Sämsta tiden för forskaren är 1864–1917 och näst sämsta 1810–1864. Det går bättre under hela 1600-talet fram till 1778 då kvinnan uppmanades att berätta vem som var fadern till barnet. Den bästa perioden inföll 1918 till cirka 1980. Barnavårdsmannen och socialförvaltningen måste då enligt lag göra sitt yttersta för att få fäder till utomäktenskapliga barn att erkänna faderskapet. Handlingarna finns i de kommunala arkiven.
– Men från och med cirka 1980 börjar släktforskaren få nya problem på grund av spermadonationer och äggdonationer, säger Elisabeth Reuterswärd.
 

Och hur man får veta vilka föräldrarna är till adoptivbarn är också ett kapitel för sig.
– Här finns en internationell lagstiftning, den så kallade Haag-konventionen, säger Elisabeth Reuterswärd.
I boken ”Fader okänd” redovisas allt detta. Här finns även en omfattande bilaga om lagstiftningen, många lagar som har varit svåra för forskare att själva leta upp.
Men ibland, hur man än försöker, går det kanske inte att hitta någon fader till barnet i de olika arkiven. Elisabeth Reuterswärd säger, som en tröst:
– Ja, en del kommer aldrig att hitta vem fadern var. Men man kan ändå få en fantastisk berättelse om vad som hänt förfäderna. Njut av forskningen – den processen är i sig ett stort äventyr, säger hon.
 

Och ibland kan det ju faktiskt vara så att kvinnan blev mutad för att hålla tyst. Även förr i tiden var det ett spel mellan människor, mellan man och kvinna. Just rådande samhällsförhållanden och vilka alternativ de ställdes inför beskrivs utförligt i boken.
Mycket styrdes av kyrkan och dess lagar. Kyrkan var noga med att allt skulle gå rätt till och straffade syndarna. Om det var några som fick barn utan att vara gifta var det stor skandal. Och det var brottsligt. Inte minst kvinnan fick känna skammen inför församlingsborna.
Via kyrkböckerna går det dock att få många svar. Det finns födelseböcker, husförhörslängder, in- och utflyttningslängder. Och konfirmationslängder.
– Det man söker kan helt enkelt stå på baksidan av en flyttningsattest, säger Elisabeth Reuterswärd.

Men det finns även andra möjligheter. Absolutionslängder är ett exempel. Och många svar går att finna i domböckerna, inte minst i stämningslistorna.
Titta gärna i barnhusarkiven, där kan det finnas uppgifter om fadern.
Och kanske finns namnet på en så kallad namnsedel, som lämnades till pastorsämbetet vid förlossningen.
– Ibland kan det stå ”Fader sades vara…” i dopboken. Det kan visa sig vara fel fader som registrerats i födelse- och dopboken. Då ska man alltid gå in i domboken och kontrollera, säger Elisabeth Reuterswärd.
Och sök gärna i kommunens arkiv.

Men det var inte ovanligt att så kallade ”oäkta” barn lyckades i livet.
En gång fick Elisabeth Reuterswärd en förfrågan om en bonddotter från mellersta Skåne. Forskning i domboken visade att den blivande fadern gärna ville gifta sig med bonddottern, men att hon vägrat.
– Sonen föddes 1789 och växte upp med modern. Han blev skräddare och sydde uniformer. Så småningom kom han England och skapade ett stort företag på Bond Street i London. Han blev jätteförmögen. Ja, det kan ibland sluta hur lyckligt som helst, säger Elisabeth.
Och ska man tro på rykten? Ibland finns det ju spekulationer om att någon ”finare” person är fader.
– Ja, har man undersökt allt så förstår jag mycket väl hur man tänker. Så visst: om det är en tröst så kan det vara väl unnt, säger Elisabeth Reuterswärd.

ELISABETH REUTERSWÄRD
Elisabeth Reuterswärd (f 1940) är född i Gamla stan i Stockholm. Hon är dotter till Ivar Hallström (1903–1992), kammarmusiker i Hovkapellet och intendent vid Gösta Stenmans galleri i Stockholm och Blanche Reuterswärd (1918–1953), konstnärinna. Blanche Reuterswärd var syster till Oscar Reutersvärd (1915–2002), konstnär och professor, Lund.
Elisabeth Reuterswärd bodde de första fem åren i Gamla stan. Därefter blev det fem år på Lidingö innan familjen emigrerade (med båt) till Nya Zeeland.
– Jag var 24 år när jag kom tillbaka till Sverige, säger Elisabeth.
Hon gick forskarutbildning vid Lunds universitet, blev senare amanuens vid Landsarkivet och därefter 1:e arkivarie. Totalt har det blivit närmare 30 år på Landsarkivet och yrkesvalet är sannerligen inget hon ångrat.
Elisabeth Reuterswärd har gett ut ett flertal böcker. Hon var även en av författarna i bokverket ”Helsingborgs historia”, skrev kapitlen om försörjning och folkrörelse för åren 1863–1970.
Elisabeth Reuterswärd har två yngre systrar (en bor i Nya Zeeland) och tre barn.

Fler handböcker i släktforskning
Handboken ”Fader okänd” (80 sidor) ges ut av Sveriges Släktforskarförbund och kan köpas via släktforskarförbundets hemsida Rötter och dess Bokhandel. ”Fader okänd” kostar 215 kronor.
Det är Ted Rosvall som svarat för bokens redigering och layout. Han har tidigare varit ordförande i Sveriges släktforskarförbund i åtta år. Han är numera bland annat anlitad som expert i SVT-serien ”Vem tror du att du är?”.
Förbundets första handbok, ”Emigrantforskning”, kom ut hösten 2009. Den författades av Anna-Lena Hultman (projektledare i förbundet) och Ted Rosvall.
Fler handböcker i släktforskning är på gång.
– Två nya handböcker finns i planeringsstadiet, säger Barbro Stålheim, ordförande i Sveriges släktforskarförbund.

Roland Classon

Publicerad 2011-02-28

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Landsarkivet i Lund

Fader okänd som databas (2010)

Boken om emigration ger alla svar  (2009)

Den stora släkthemligheten (2010)

 

Roland Classon

Kategorier och taggar

Släktforskning

Huvudnyheter