Barkåkra – det goda exemplet

Dela denna artikel

19 november, 2012 klockan 09:47

Solen lyser över Barkåkra kyrkogård och det unika projektet med de gamla gravstenarna. Här är kyrkogårdschef Mats Hultmark och släktforskaren Britt Bengtsson i lapidariet, ”minnenas trädgård”. De har räddat ett 100-tal gravstenar åt eftervärlden. Foto: SVEN-ERIK SVENSSON

Det är en het debatt om vad som ska hända med våra gravstenar. Ska de krossas när gravrätten går ut? Eller ska de återvinnas? I Barkåkra församling har man sin egen filosofi. Här har man skapat en särskild plats för gamla gravstenar – ett lapidarium.

Det pågår ett unikt projekt i Barkåkra församling, strax utanför Ängelholm. Här räddar man gravstenarna till eftervärlden!
Kyrkogårdsföreståndare Mats Hultmark är mån om att bevara historien. Och även om gravstenarna inte har någon gravrättsinnehavare bör de bevaras.
– När vi tidigare tog bort gravstenar placerade vi dem mot muren på nya kyrkogården. Men muren behöver underhållas – därför var vi tvungna att flytta gravstenarna. Så kom vi på idén med ett lapidarium, säger Mats Hultmark.
Lapidarium är ett latinskt namn med innebörden att bevara stenmonument, bland annat från äldre, igenlagda gravar.

Barkåkra kyrkogård är en vacker plats. Här finns både nya och gamla kyrkogården, delad av vägen mellan Ängelholm och Båstad. Här är en bedårande utsikt. Kyrkogården är exemplariskt skött.
– Vi vårdar ett minne av någon som har gått bort. Då ska också kyrkogården se bra ut. Det är viktigt hur man hanterar detta. Kyrkogården är ju ett sätt att läka såren efter en anhörig. Hur vi tar hand om våra döda visar vad vi känner för de levande, säger Mats Hultmark.

De gamla gravstenarna finns nu vackert
placerade nära kyrkan i Barkåkra.
Foto: Sven-Erik Svensson

Av en händelse kom Mats Hultmark för några år sedan i kontakt med släktforskaren Britt Bengtsson, Skälderviken. Hon är bland annat expert på gravstensinventering. På kort tid blev det en dokumentation av samtliga gravstenar och inte minst av de gravstenar som egentligen skulle förts bort. Nu är allt fotograferat. Ja, det har till och med blivit släktforskning om varje person (och lite till) på gravstenarna.
– Det Britt Bengtsson inte vet om denna kyrkogård är inte värt att veta, konstaterar Mats Hultmark. Britt Bengtsson har varit medlem i de flesta släktforskarföreningarna i Skåne. Hon har bland annat varit i styrelsen i Bjäre i 15 år och sekreterare för Kullabygdens släktforskare i sju år.

Mats Hultmark och Britt Bengtsson vet allt
om gravstenarna i Barkåkra. Foto: Sven-Erik Svensson

Alla gravvårdar på Barkåkra kyrkogård sparas dock inte.
– Ett nödvändigt urval måste göras och somliga går till destruktion. Men alla gravvårdar är dokumenterade och på så sätt sparade åt eftervärlden, säger Mats Hultmark.
Barkåkra församling skapade lapidariet för sex år sedan. Då utökade man kyrkogården med en ny stor yta intill kyrkan sedan man fått köpa mark av grannen och förre godsägaren på Övragård (för en krona!). Här har man nu detta lapidarum med ett 100-tal gravstenar.
– Vi är stolta. Det har blivit mycket vackert, säger Mats Hultmark. Och vi har förberett för att fler gravstenar kan komma hit. Detta är god kulturvård, en ”minnenas trädgård”.
Här, i lapidariet, finns även en plats där besökarna kan ta en fika. Målet är att ha en kyrkogårdsvandring varje år.
Bland stenarna finns till och med några från 1700-talet.

Så här ser några av de äldre gravstenarna ut,
de som finns i kyrkogårdens lapidarium.
Foto: Sven-Erik Svensson

En del inskriptioner har fångat Britt Bengtsson och Mats Hultmark mer. Inte minst gravstenen som berättar om två små barn, Lars Harald (ett år och tre månader) och Astrid Linnéa (två år och åtta månader), som dog med fyra dagars mellanrum 1897. Minnesversen lyder:
Saul och Jonatan,
de älskade kära.
I livet och döden förenade,
snabbare än örnar, starkare än lejon.
– Det var rörande. Vi grät. Och när man ser versen undrar man hur föräldrarna tänkte, säger Britt Bengtsson.

Mats Hultmark och Britt Bengtsson berättar också hur det var när man skulle läsa texten på några av de gamla gravstenarna innan de skulle flyttas.
– Texten var i stort sett oläslig. Det började bli kväll. Vi höll på att ge upp. Så tittade solen fram, ljuset kom från sidan – och helt plötsligt såg vi texten. Det var en märklig upplevelse, säger Britt Bengtsson.
Hon fotograferade gravstenarna samma kväll – och antecknade. Allt finns nu, liksom övriga närmare 2 500 gravstenar på Barkåkra kyrkogård, på cd och även i tio pärmar på expeditionen i Barkåkra församling. Allt ska även inom kort föras över till en databas på Sveriges släktforskarförbunds hemsida Rötter under ”Gravstensinventeringen”.

Britt Bengtsson och Mats Hultmark
på lapidariet, Barkåkra kyrkogård.
Foto: Sven-Erik Svensson

Och det händer varje år att det kommer besökare från Amerika till Barkåkra kyrkogård. Då plockar Britt Bengtsson fram sina pärmar.
– Förra sommaren kom det personer från USA som hittade anförvanter i lapidariet. Och jag kunde hjälpa dem med flera generationer bakåt i tiden. De blev otroligt glada, säger Britt.

Barkåkra är det andra lapidariet i Sverige. Det första lapidariet finns vid Tullstorps kyrka (Trelleborg). Det finns numera även ett i Sibbhult i Östra Göinge (invigt i maj i år).

Roland Classon

Publicerad 2012-11-19

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Rötter Gravstensinventeringen

Barkåkra församling

 

Släktforskaren Britt Bengtsson, Skälderviken, har inventerat många gravstenar. Foto: Sven-Erik Svensson.

 

 

 

Roland Classon

Kategorier och taggar

Släktforskning

Huvudnyheter