En resa till en annan tid

Dela denna artikel

22 februari, 2014 klockan 09:40

Ringhult Mina och Augusta

Så här kunde det se ut i Småland för ungefär 100 år sedan, vid en gård i Ringhult. Vid grinden står Mina Eriksson (1865–1939) och vid trappan till huset hennes syster Augusta Johansdotter (1871–1957). Gården är fortfarande i släktens ägo, nu i femte generationen.
Foto via Inga-Lill Eriksson, Berga, Småland

Det händer ibland att man tittar på ett gammalt foto – och vill veta mer. Har man tur finns det någon att fråga och därmed få nöjet att kunna resa tillbaka till en annan tid.
Det här reportaget handlar om hur det kan bli om man tar hjälp av kyrkböcker, bouppteckningar och släktingar med gott minne. Det är en berättelse från förr.

Jag har tidigare skrivit om min farmors mor Teolinda Stödberg (1862–1950) och hennes släkt, hur det var i Kuttaboda Mellangård i Åseda församling, Kronobergs län, Småland.
Men hon hade även åtta syskon. Släkten är stor och utspridd. Här är historien om Augusta Johansdotter (1871–1957), som blev dövstum vid fem års ålder, led av epilepsi och troligen inte hade det så lätt i livet. Men hon klarade sig.

Augusta fick i många år bo hos sin syster Vilhelmina ”Mina” Eriksson (1865–1939) och hennes familj. De bodde på en gård i Ringhult, Fagerhults församling, Kalmar län, Småland. Här hade föräldrarna Johan Jonsson (1831–1904) och Anna Sofia Johansdotter (1835–1915) bott och verkat sedan 1865. Mina och hennes man Carl Eriksson övertog gården 1896.

Stödberg, Teolinda

Gottfrid Stödberg (1904–1984), Nanny Stödberg
(g. Sand, 1899–1985), Teolinda Stödberg (1862–1950)
och Victor Johansson (1857–1940). Teolinda och Victor
var syskon till Augusta, Mina och Ida.

Det finns goda minnen av Augusta. Inte långt från gården i Ringhult bodde nämligen ytterligare en syster: Ida Johansdotter (1855–1936). Ett barnbarn till Ida är Karin Karlsson (f 1920), som numera bor på Solåsen i Eskilstuna. Vi har haft god kontakt med varandra i närmare 15 år. Hon känner väl till sin släkt och berättar gärna om sin farmors syster Augusta:
– Hon var så fin på något sätt, hade en speciell utstrålning. Jag kommer ihåg henne mycket väl. När hon kom och hälsade på hos oss hade hon alltid med sig något hon stickade på. Det var ofta något handarbete på gång.

– Augusta hade alltid ett leende och hade en sjalett på huvudet. Jag träffade henne flera gånger, men efteråt tänkte man kanske inte så mycket på det. Hon var dövstum och hade ett handikapp. Jag förstod inte vad hon sa, hon kunde inte tala. Men jag kan aldrig glömma henne. Det var en underbar människa, säger Karin.
När Augusta kom till sin syster Ida blev det fest.
– Min farmor fick plocka fram det lilla hon hade att bjuda på. Augusta satt alltid en stund vid spisen, säger Karin.
Augusta Johansdotter avled på ålderdomshemmet i Fagerhult. Hon blev 85 år.

Karin Karlsson växte upp med sex syskon. Pappan Josef Gustafsson var hemmansägare i Farshult, Fagerhults församling, men var även i många år nämndeman och ledamot i skolrådet. Hans signatur finns på bouppteckningen (där alla släktingarna är antecknade) efter Augusta Johansdotter.
– Han hade en mycket vacker handstil, säger Karin.

Karlsson, Karin (f 1920)

Karin Karlsson (f 1920) minns sina gamla släktingar.
Bilden är från 1945, året innan hon gifte sig.

Karin minns även mycket väl sin farmor Ida, som blev 81 år:
– Men hon hade ett torftigt liv. De sista åren hade hon ett rum och kök i undantagsstugan. Hon lagade mat i en öppen spis, hade ett kokkärl med ben. Jag minns de goda isterbanden som stektes på glöden. Det var så gott.
– Ibland fick någon av oss barn ligga i en säng hos farmor. Det var så skönt, tyst och lugnt.
– Min farmor läste mycket i bibeln och psalmboken. Hon kunde sjunga alla psalmer med klar och vacker röst. Men när farmor var på dåligt humör drog hon ner sjaletten i pannan. Då fick vi barn hålla oss undan. När hon var glad var sjaletten lite uppdragen, berättar Karin.

Karin Karlsson har även en del minnen av sin farfar Ulrik Jonsson, som dog 1925 när Karin var fem år.
– När min farfar vad död låg han i en kista i kammaren. Jag fick följa med mamma in och smeka honom på kinden. Det var hemskt att känna det där kalla. Men man fick ju inte vara rädd för döden. Så var det på den tiden, säger Karin.
Men något foto på Karin Karlssons farmor och farfar finns inte, så vitt vi vet.
– Det var ingen idé att försöka ta en bild på henne. Min farmor var helt enkelt rädd för kameran. Hon bara sprang undan, berättar Karin, som dock kan beskriva henne som en lång och ståtlig kvinna med mörkt hår.

Gustafsson, Josef xxx

Foto från 1930 på familjen Josef Gustafsson från
Fagerhults församling, Kalmar län, Småland.
Bakre raden från vänster: Stina, Holger och Margit.
Främre raden från vänster: Elsie, Lisbeth,
Anny (1892–1966), Josef (1888–1964) och Karin.

Men som tur var togs det ett foto på Karins föräldrar och syskon 1930. Den bilden fanns i min farmors samlingar – i en skokartong. Det är den lilla bilden ni ser på den här sidan. Karin står längst fram till höger, vid sidan om sin pappa.
– Jag kommer ihåg tillfället, vet att vi skulle klä upp oss för fotografen. Nu har jag fotot i en gammal bibel, berättar Karin.

Själv har Karin Karlsson sin närmaste släkt i Eskilstuna: barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hon stickar, löser korsord och tittar på tv (gärna idrott).
– Jag klarar mig bra, vaknar klockan 4 på morgonen och kokar kaffe. Sedan är det ju lagom att läsa tidningen som kommer vid 5-tiden, säger Karin. Jag är nöjd med tillvaron. Men det är mycket som har hänt när man tänker tillbaka.

Roland Classon

Publicerad 2014-02-22

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Läs mer:

Gulnat klipp med stor dramatik (2001)

Undantagsbrevet blev en trygghet (2001)

Carolina Stödberg – en bild växer fram (2002)

När bilderna får berätta (2008)

Släkten fanns – i Klippan (2008)

Forskning på annorlunda vis (2008)

Rapport från ett släktbesök (2010)

 

Roland Classon

Kategorier och taggar

Släktforskning