Ärlighet varar längst för familjär krönikör

Sanningssägare. I sina krönikor blandar hon på ett humoristiskt sätt tjat på barnen, ångest över glömda vantar och evighetshögar av smutstvätt med längtan efter lite glamour i vardagen. Martina Haag vill vara absolut ärlig när hon beskriver livet som småbarnsmamma.

Familjeliv. Hon möter upp i högklackade sandaletter, nylonstrumpor och en ljuv stickad tröja. Visserligen energisk och lite tidspressad men inte distraherad av något annat än att få i sig lite lunch samtidigt som hon blir intervjuad.
Med andra ord är Martina Haag inte att känna igen. De senaste åren har hon i sina krönikor beskrivit sin tillvaro som ständigt kaotisk och intensiv, insvept i en faslig oreda; ett virrvarr av barn, jamande katter, damm, ouppackade skolväskor och glömda föräldramöten.
Hon må dock ursäktas, för vid detta tillfälle är hon inte hemma i huset i Stockholm, utan på jobb i Malmö. Närmare bestämt som en av föreläsarna i turnén Inspirationsdag.
Att hon ändå lyckats få en stor fläck på kjolen är det första hon kommenterar. Annars vore hon förmodligen inte den hon är. Med tre små barn, två katter och en man anser hon nämligen att tillvaron ofta är komplett galen. Och, hävdar hon lika envist, den saknar definitivt en ingrediens.
- Man lider av en ofantlig glamourbrist som småbarnsmamma. Beige, otränad och omgiven av bajsblöjor och kräk. Själv blev jag flintskallig på vissa ställen när jag ammade, säger hon och fortsätter med stor inlevelse:
- Nä, aldrig får man sådant sug efter hotellfrukostar och romantiska gondolfärder i Venedig som när man går hemma med barnen och det enda man gör är att köra igång maskiner som gör rent.
Är hotellfrukostar detsamma som lyx för dig?
- Ja, säger hon lite drömmande. Och att få sovmorgon i rena lakan. En skönhetsbehandling på förmiddagen kanske och sedan gå och shoppa och fika med en väninna. Kanske till och med äta på restaurang. Jag tror att man blir en bättre mamma om man får komma bort en stund ibland. Därmed inte sagt att jag tror att alla småbarnsmammor går och tänker på champagne hela tiden!
Själv löste hon under en period en del av glamourbristen genom att en kväll varje vecka samla några väninnor framför tv:n för att se den alldeles förfärliga, för att använda hennes egna ord, dokusåpan ”Bachelor” och dricka champagne samtidigt som deltagarna gjorde det.
- Visserligen satt vi där i mjukisbyxor varje gång, men ändå!

I sina texter bjuder Martina Haag på sin egen otillräcklighet och beskriver hur hon klantar sig i olika situationer. Själv säger hon att det handlar om att vara så ärlig som möjligt.
- Det gör att andra känner igen sig och blir peppade av det, istället för att känna att deras liv är värdelöst och och ointressant. Jag försöker inte vara lyckad och inbilla någon att det i verkligheten fungerar att till exempel ta en mysfika med dagispersonalen på morgonen. Mysfika, va?! Bara namnet... säger hon och slår ut med armarna i irritation över hur mycket som förhärligas.
- När jag istället skildrar hur det verkligen är påstår många att det känns som om jag varit hemma hos dem och tjuvlyssnat.
Var går gränsen för vad du bjuder på ur ditt privatliv?
- Vid kroppsvätskor. Jag skulle aldrig skriva om kroppsvätskor eftersom jag själv inte är intresserad av att läsa om det. Sedan skulle jag inte skriva om hur jag grälar med min man om jag inte var kär i honom. Om jag någon gång skulle fundera på att skilja mig så skulle jag inte skriva om att han var dum.
- Men utöver det, så kan jag inte hålla igen, då blir det inte intressant. Ska något beröra så måste man vara ärlig.
Vad tycker dina barn om att du skriver om dem?
- I takt med att de blir äldre och lär sig läsa så blir det mindre om dem och mer om våra katter i krönikorna, säger hon och skrattar.

Martina Haag skrattar ofta. När hon skulle beskriva sig själv för att vi skulle hitta henne i Malmö sa hon: ”jag sitter bland några tjejer i rosa tröjor, men, äsch, ni ser mig, det är jag som är glad”.
Av hennes impulsiva sätt kan man förledas att tro att hennes alster skrivs i flygande fläng, att hon drabbas av svepande inspiration och att det är därför som det blir så spontant och roligt. Det går nästan att se henne framför sig, hur hon avbryter sig mitt i disken eller när hon ska skura bort smutsränderna i badkaret, för att sätta sig vid tangentbordet. Men så är det definitivt inte.
- Tvärtom. Det tar mig två veckor att få ur mig varje krönika. Först skriver jag, sedan får min syster rätta med rödpennan. Ibland skriver hon till exempel klyschvarning, så då får jag skriva om och flytta. Och sedan ändrar jag ännu mer. Räknat i tid skulle jag väl ha en timpeng på 50 öre...

Så länge skrivandet är förenat med lust fortsätter hon och den första krönikesamlingen kommer snart att följas av ännu en. Under hösten ska Måns Herngren och Hannes Holm starta inspelningarna av en film som baseras på hennes första roman, ”Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)”.
- Så nu skriver jag och Måns Herngren manus till filmen och det är stor skillnad mot allt annat jag skrivit. Det gäller att vara varsam med boken men vissa saker går förstås att göra snyggare på film. Som en flört. Hur klumpigt kan inte det bli att beskriva med ord?

Text: Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se
042-489 93 73

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73