Hennes son är inte som andra

Hans intresse för disktrasor och karuseller kan beskrivas som maniskt. Och när han säger nej blir det nej. Autistiske Martin har en egen verklighet som ofta krockar med samhällets.

Familjeliv. På utsidan ser han ut som vilken 20-årig kille som helst. Jeansen är noga utvalda och helst ska det stå Nike på skor och tröja. I alla fall denna vecka.

Martin Lindblad har enligt läkarvetenskapen autistiska drag, ett funktionshinder som i verkligheten innebär att han är ett barn i en vuxen mans kropp.
— Det är en nackdel att det inte syns på Martin att han har ett handikapp, säger Carina Lindblad och berättar om tillfällen då Martins uppträdande lätt kan ställa till missförstånd.

Till exempel när Martin var med sin ledsagare på McDonalds en kväll. En man klädd i arbetsbyxor kommer in och möts av Martin som hotfullt undrar varför han har sådana byxor på sig. I Martins värld tar man av sig arbetskläderna klockan fyra på eftermiddagen.
— Eftersom han måste ta av sig sina arbetskläder när han kommer hem från sitt jobb på parkförvaltningen tycker han att det ska gälla för alla andra också.

Hemma hos familjen Lindblad, som förutom Carina och Martin består av Carinas sambo Kalle och — tillfälligt — hennes dotter Sara, i centrala Landskrona är det Martin som styr och ställer. Han visar gärna sina disktrasor, rena och sorterade i färger. En tvättmaskin håller på att centrifugera en laddning. Vittvätt 95 grader. När någon i familjen behöver en disktrasa får de gå till Martin.
— Jag borde bryta det här mönstret. Men alla som har barn vet att det inte alltid är lätt att sätta gränser. Det går inte att förklara för honom att han inte ska samla på disktrasor. Han är helt övertygad om att han är normal och att det han gör är det rätta.

Eftersom han ser sig själv som vuxen tycker han att det är dags att ta körkort. Han tjatar på sin mamma gång på gång, ena stunden handlar det om körkortet, några minuter senare handlar det om något annat.
— Alla barn har sina tjatiga perioder, men jag har det inpå mig år efter år. Det är psykiskt påfrestande.

När vi träffas har Martin och hans mamma precis fått veta att det inte blir den vanliga handledaren som hämtar Martin till parkförvaltningen nästa dag. Den invanda rutinen bryts och Martin har bestämt sig — han stannar hemma.
— Nu råkar jag vara ledig i morgon, konstaterar Carina uppgivet.
Hon vet att hon behöver sin lediga dag för att hämta nya krafter.
— Jag är så oerhört trött så ibland vet jag inte hur jag ska kunna fortsätta.

Carina Lindblad arbetar på ett gruppboende för äldre funktionshindrade. En organisatorisk slump innebär att hon har liknande problem inpå sig dygnet runt.
— Jag ser en del brister i det här gruppboendet. Bland annat saknar de boende egna toaletter. Förhoppningen är att den här gruppen kommer att få det bättre. Vi är flera föräldrar som kämpar tillsammans för att våra barn ska få en dräglig tillvaro.

Hon vill att Martin ska flytta hemifrån. Till ett gruppboende som uppfyller de krav som lagen ställer.
— Martin vill själv flytta. Jag önskar att han ska få ett bra liv, träffa jämnåriga, lyssna på musik och ta en fika. Vi kommer alltid att finnas där för honom — men i en annan relation.
Enligt ett beslut från kommunen har han rätt till ett eget boende med stöd av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
— Men i beslutet står det tyvärr inte när, säger Carina Lindblad.

Martin har alltid varit social. När hans syskon tog med sig kompisar hem var det aldrig några problem. Tvärtom, berättar Carina Lindblad, tyckte de bara att han var gullig. Konstig, men gullig.
Till skillnad från många andra barn med autistiska drag, är Martin inte rädd för fysisk kontakt. Han blir aldrig arg och aggressiv och är i flera sammanhang självgående. Han kan tyda en busstidtabell och knyta sina skor. I dag kan han se en ballong utan att bli vettskrämd.
— Han sköter sin hygien själv och visst, vi kan lämna Martin ensam hemma och gå en kvällspromenad. Men man kan aldrig slappna av helt och hållet. Det finns alltid en gnagande oro att någonting ska hända. Vatten och eld är också två av hans passioner.

När Martin var ett och ett halvt år blev han plötsligt tyst. Innan dess hade han utvecklats i samma takt som sina två äldre syskon. Föräldrarna anade aldrig att något var fel.
— Martin var livlös när han föddes. Läkaren lovade att det var så kort stund att det aldrig var någon fara. Jag är säker på att det är förklaringen.
När han var tre år kunde familjen Lindblad andas ut — efter ett besök på barnpsyk i Lund fick de veta att det konstiga beteendet berodde på "en låsning". Den skulle försvinna så småningom. Men dagispersonalen slog larm och "låsningen" visade sig vara betydligt allvarligare.
— Dagistiden fungerade jättebra. Kommunen stöttade på flera sätt och han fick en assistent.

När Martin var sju år blev tillvaron runt omkring honom stökig.
— Min man lämnade mig och barnen, vi tvingades flytta från ett stort hus och Martin började skolan. Det var en jobbig tid.
Även om Martin har gjort massor av framsteg sedan dess, lever han i en värld där ingen släpps in helt och hållet. I den egenkomponerade världen är det självklart att man kan åka de gröna stadsbussarna till Köpenhamn och Tivoli. Och det är självklart att det är just han som ska ha den sista kakan.
— Han saknar empati och tar inte hänsyn till andra. Han förstår inte att han kan göra andra människor ledsna. Det låter kanske inte så trevligt men i hans verklighet är det så det fungerar.

Mycket av Carina Lindblads tid går åt till att undvika kaos. Det är inte alltid hon lyckas, men hon är helt övertygad om allt skulle bli bättre om bara kommunen ville lyssna.
— Det går inte att tvinga Martin till någonting.
Hon berättar om den ohållbara situationen som uppstod i höstas. Martin vantrivdes på det dagcenter där han var de tre dagarna i veckan som han inte var på parkförvaltningen..
— De lyssnade inte och så gick det snett. Jag såg hur dåligt Martin mådde och det slutade med att jag blev sjukskriven och Martin vägrade gå dit. Då kunde han till och med prata om att ställa sig på gatan och bli påkörd.

Nu är han på Pilgläntans dagliga verksamhet måndag, onsdag och fredag och där trivs han.
— Han vill helst vara ute i samhället ännu mera. Men det finns ingen plats.
Snart har Carina och Martin en gemensam semestervecka. Chansen är stor att de inte kommer ut särskilt mycket.
— Martin älskar att bada och att hoppa från tian på Citadellbadet. Men av någon anledning badar han bara tillsammans med sin ledsagare. Så det går inte.
Men det blir kanske en tur till Köpenhamn. Och till de älskade karusellerna.

Ann Stensman
ann.stensman@hd.se
0418-49 65 24