Dataspel på gott och ont
Kul, lärorikt och utvecklande. Eller förslöande, tidskrävande och i värsta fall beroendeframkallande. Det finns olika sidor av dataspelandet.
Bildmaterial
Kamp i Counterstrike mellan poliser och terrorister.
Kriterier för "datorspelsberoende"
De grundläggande symptomen för ett spelberoende bland barn och ungdomar är enligt dr Mark Griffiths att de:
¤Spelar varje dag.
¤Spelar under långa perioder, cirka 3-4 timmar åt gången.
¤Spelar för att uppleva spänning och upphetsning.
¤Blir rastlösa och irriterade om de inte kan spela.
¤Offrar sociala aktiviteter och sportaktiviteter.
¤Spelar i stället för att göra skolläxor.
¤Försöker spela mindre men lyckas inte med det.
Källa: Dr Mark Griffiths, Fair Play (TT)
DATASPEL. Gråväder, blåst och regn. Spel av olika slag, pc och playstation bland julklapparna. Speciellt på lovet kan det bli många timmar framför datorn. Det finns forskning som visar på att dataspel kan vara intellektuellt utvecklande. Men det finns också nackdelar. Förutom att leda till många timmars stillasittande hävdar många att det också kan vara beroendeframkallande.
I slutet av november förra året beslutade länsrätten att en 15-årig pojke i Dalsland skulle tvångsvårdas för sitt dataspelsberoende. Föräldrarna var maktlösa när pojken slutade gå i skolan, isolerade sig på sitt rum och tillbringade nätterna med att spela via nätet.
Inför helgerna ringde oroliga föräldrar till Nogame i Göteborg, ett företag som i öppenvård behandlar olika form av spelberoende.
— Många föräldrar har hört av sig till oss med sina frågor. Ofta tycker tonåringen själv inte det är något att tala om och det leder till en konflikt i huset, säger Mikael Ericsson som är vd för Nogame.
Där anser man att dataspelsberoende är ett snabbt växande problem och ska starta kurser för föräldrar. Både förebyggande och för att hjälpa föräldrar att i sin tur hjälpa sina barn.
Oftast handlar det om onlinespelen, i nätverksspelen finns motståndare och medspelare över hela världen. Det är spännande och de flesta spelar några timmar åt gången. Men det finns de som inte kan sluta.
— Det är en oändlig värld i till exempel World of warcraft och du måste vara inne mycket för att komma upp i nya nivåer. Alla kompisarna spelar kanske och så bestämmer man tider.
För de flesta är det en fritidssysselsättning bland andra, men har man andra problem, med skola, kompisar eller föräldrar, kan det bli en verklighetsflykt.
— Många upplever att det är en skön miljö att fly in i. Man slipper tänka på omvärlden medan man är där inne.
De yngsta som fått behandling på Nogame har varit i 13, 14-års åldern, de äldsta över 30. Enligt Nogame är symptomen liknande de som finns i annan beroendeproblematik. Det kan vara ångestlindrande att fly in i en annan verklighet. Man förlorar tidskontrollen över hur länge man suttit framför datorn, tvingas man stänga av kan man få ett raseruiutbrott och det blir svårt att fokusera på skolarbete och andra fritidsintressen.
Behandlingen går ut på att hitta nya mönster och intressen och lära sig hantera sitt spelande.
— Det handlar om att bryta ett beteende och att successivt trappa ner på spelandet. Lära sig att leva med en dator på ett vettigt sett, säger Mikael Ericsson.
Hans råd till föräldrarna är inte att förbjuda dataspel, men att vara uppmärksamma på barnens och ungdomarnas spelande och sätta sig in spelens värld.
— Det är föräldrarna som ska sätta regler för hur länge man får spela och håller man på dem så blir det nästan aldrig ett beroende. Ungdomar mår jättebra av att ha fasta regler att hålla sig till.
Mikael Ericsson tycker man ska ta spelens åldersrekommendationer på allvar.
Och det finns också det som är positivt med spelen.
— Ja, självklart. Men det beror naturligtvis på vad det är för spel.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar