En del barn har allt - andra har inget
De ekonomiska skillnaderna mellan barn ökar. Men också trycket på vad man ska ha för att passa in. Många föräldrar med knapp ekonomi gör allt för att deras barn inte ska sticka ut och känner skuld och skam över att inte kunna ge sina barn det andra får. Vi har pratat med två familjer som inte har råd till annat än det allra mest nödvändiga.
Bildmaterial
Det är tufft att vara den som bara kan titta på. Elvaåriga Johanna kan inte simma som sina klasskamrater, och hennes mamma har inte råd till simskolan.
FAMILJELIV.
Katarina är ensamstående med två barn. Och varje månad är en kamp för att få pengarna att räcka till det allra viktigaste. Mat och kläder. Något annat är det aldrig ens tal om.
— Vi är alltid hemma. Vi har inte pengar att hitta på någonting, någon aktivitet eller så. Jag vet att barnen skulle vilja gå på bio, men det går inte.
Det fanns en tid när de hade allt. Barnen fick vad de önskade, det stod en bil i garaget och familjen kunde göra vad de ville. Sedan hände det som inte fick hända. Pappan i familjen dog. Sorgen var oändlig, men också alla de praktiska problem som följde.
Mamma Katarina hade varit hemma länge med barnen och hade inget jobb. Inte heller någon ersättning från Försäkringskassan. Pappan, som haft ett eget byggföretag, visade sig ha skulder. 200 000 som måste betalas. Familjen föll rakt igenom alla skyddsnät.
— Barnen skäms. De vill inte att någon ska veta hur det är. De håller tyst.
Omställningen har varit tuff. Men i dag har elvaåriga Johanna och sexåriga Emma börjat finna sig i situationen.
— I början pratade Johanna om kläder och saker hon ville ha. Som märkeskläder. Men nu vet hon att det inte går, säger Katarina.
Det är rean som gäller. Den allra billigaste rean på rean. Den som är billigare än priserna i second handbutikerna. Tidigare handlade de en del på loppis, men nu har Johanna blivit så stor och medveten att hon inte accepterar det längre.
— Det är svårt för mig att känna att jag inte kan ge dem allt jag hade önskat, säger Katarina och kramar om Emma som krupit upp i knät.
Efter pappans död var familjen hänvisad till socialbidrag. I två år led Katarina varje gång hon tvingades ha med socialkontoret att göra. Men i dag känns situationen bättre och mer värdig. För två månader sedan började Katarina läsa till undersköterska och fick studiemedel. Lånet från CSN, bostadsbidrag, barnbidrag och barnpension efter pappan är familjens samlade ekonomi.
— Problemet är att hyran är så hög där vi bor. Jag skulle vilja flytta till något billigare, men Johanna vill bo kvar.
De bor i ett litet samhälle utanför Helsingborg, i ett trerumsradhus där barnen delar rum. Och efter pappans död känner Katarina att det är viktigt att behålla tryggheten med boendet om det är det barnen vill. Här känner de alla och barnen har nära till skola, förskola och kompisar.
— Vi har inte köpt någonting till hemmet. Det är tur att vi hade allt det här innan.
Katarina gör en svepande gest ut i vardagsrummet. Det är mysigt inrett med allt man behöver. Men skulle något gå sönder blir det svårt.
— Tvättmaskinen var trasig i ett år. Jag fick gå in till grannen och tvätta. Men för tre veckor sedan köpte vi en till slut, på rean.
Hon visar stolt den nya maskinen som snurrar innanför köket.
— Jag är hela tiden nervös för att något ska gå sönder.
Som datorn. Den la av samtidigt som Katarina skulle börja sin nya kurs. Och det förutsattes att alla hade tillgång till egen dator.
— Jag var runt i alla affärer för att köpa en dator på avbetalning, men fick nej. Till slut var det en väninna som jobbar hos en försäljare som gick i god för mig, så att jag fick köpa.
Regelbundet söker Katarina olika fonder. För att få pengar till vinterkläder till döttrarna eller kanske en semesterresa. Det senaste projektet är att försöka ordna pengar till simskola för Johanna.
— Hon tycker det är jobbigt i skolan att hon inte kan. Jag vill att hon ska börja, men det är för dyrt.
Efter en stund berättar Katarina att det aldrig skulle ha fungerat om hon inte gjorde något hon inte får. Jobba svart. Ett par dagar i veckan städar hon på olika ställen. Johanna brukar hämta Emma på förskolan och så går de hem och väntar på mamma som kommer senare på kvällen.
— Annars hade det inte gått. De pengar vi har räcker bara till hyran och räkningarna.
Katarina är duktig på att laga mat. Hon lagar allt från grunden och köper mycket när det är billigt. Åtminstone när de har tillräckligt med pengar för att göra det.
— Vi köper inget färdigt eller halvfärdigt. Det kan vi inte.
Om ett och ett halvt år börjar Johanna högstadiet inne i Helsingborg. Det oroar Katarina. Tankar om att Johanna skulle bli mobbad för att hon inte har märkeskläder maler.
— Man gör ju allt för att det inte ska märkas hur vi har det.
Fotnot: Katarina, Johanna och Emma heter egentligen något annat.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus