Hur mycket ska barnen få styra?

Dela denna artikel

Familjeliv Publicerad 12 januari 2008 kl. 04:00 Uppdaterad 21 februari 2008 kl. 02:10
  • Othman Altawalbeh och barnen Jasmin, Dana och Anas Altawalbeh, 8, 6, och 4 åe, från Helsingborg. "Barnen ska vara delaktiga i besluten," säger pappa. Barbro Hallin

familjeliv. Förr sågs barn som oskyldiga varelser som behövde skydd. Nu anses de vara små människor vars kompetens måste tas tillvara. Och som får vara med och bestämma så fort de lärt sig prata.

Det är inte helt osannolikt att sådana frågor som de i pratbubblorna ovan ställs till våra barn i dag. Det är inte heller helt ovanligt att barnen tidigt får gå kurser eller utbildningar på sin fritid. Lära sig saker utanför dagis och skola. Spela fiol, golf, crawla. Saker och aktiviteter som visar omgivningen vilken status och vilka intressen föräldrarna har.
De senaste hundra åren har synen på barn förändrats radikalt. Förr ansågs barn vara små människor som behövde skydd. Nu ser vi på barn som individer med samma värde som vuxna, och det viktigaste är att kompetensutveckla dem.

-Förr var vi inte alls föräldrar i den mening vi är i dag. Man brydde sig mindre. Inte så att man inte grät om barnen dog, men det var på ett annat sätt.
Orden kommer från Mats Trondman som är professor i kultursociologi på Växjö universitet, och där forskar kring barns och ungdomars livsvillkor.
-Förr stod föräldraskapet i centrum, nu är det barnen som är i fokus. De är föräldrarnas livsprojekt och många barn mår dåligt eftersom de är så pressade av prestationskraven från föräldrarna.
Det säger Bengt Sandin som är historiker och professor vid Linköpings universitet och har studerat de föreställningar vi i Sverige har och har haft om människolivet första år.

Vad har då hänt? Varför ser dagens föräldrar sina barn som ett livsprojekt?
Mats Trondman hävdar att den ökade tron på att det är viktigt att synliggöra barnets rättigheter har fått dessa oavsiktliga konsekvenser.
-En del barn får helt enkelt betala priset av den ökade individualiseringen. Men samtidigt som vi fostrar våra barn till fria individer, så ska vi ändå lägga oss i allt de gör och det är egentligen paradoxalt.
-Föräldrar i dag är oerhört känslomässigt ockuperade av sina barns förehavanden. Man lever nära sina barn och pratar öppet med dem om allt. Så var det definitivt inte för hundra år sedan, eller ens för femtio år sedan.
Att vuxna numera dessutom ska lyssna på och rätta sig efter sina söner och döttrar är alltså mycket tydligt överallt i vardagen, enligt Mats Trondman.
-Vuxna frågar barnen om det är okej att de byter rum med syskonet, vilken färg de tycker att familjen ska ha på den nya bilen, vart de vill åka på semestern. Och så vidare.

Att barn inte längre får vara som de är utan ska vara en del i ett projekt tog fart på 1950-talet när samhället började intressera sig för barn. Barnen började plötsligt beskrivas som vuxna i den mening att de hade förmågor och skyldigheter, helt enkelt var kompetenta.
Samhället fick individer att förhålla sig till, de blev konsumenter i ett konsumtionssamhälle. Och i och med att de blev symbol för den goda, fungerande familjen, ett lyckat föräldraskap, startade en mängd satsningar på barnen.
-Det sägs att vi inte är speciellt barnvänliga i Sverige men egentligen är det precis tvärtom. Det finns oerhört många människor som har som sin utkomst i att ta hand om barn, säger Bengt Sandin.
-Med andra ord finns det fler än någonsin som ägnar sig åt att förhålla sig till barn och barns behov. Skolpersonal, fritidspedagoger, barnpsykologer är bara några exempel.

Curlingföräldrarna har länge varit ett begrepp. Föräldrar som ett serverar allt, skjutsar, fixar, ordnar allt för sina barn. Vad kommer härnäst?
Bengt Sandin tror sig veta:
-Det som är på gång nu är diskussionerna kring hur vi ska handskas med barns rättigheter, det som står inskrivet i lagstiftningen. Frågan är vem som ska bestämma vad som är bäst ur barnets synvinkel.
Att det blir ett slagfält för olika intressen är Bengt Sandin övertygad om.
-Vem ska alltså tolka barnperspektivet? Pedagogerna, läkarna, psykologerna? Det är definitivt inte självklart.

Enligt Mats Trondman kommer den huvudsakliga diskussionen framöver att handla om vem som ska få bestämma.
-En psykologisering och pedagogisering av barnens liv har redan slagit igenom. De förklarar sig själva med vetenskapliga uttryck.
-Men saken är den, fortsätter han, att barn mår dåligt om de får ta för stort ansvar. Det är viktigt att vi vuxna är auktoriteten, vi ska ha större ansvar för saker och ting än våra barn.

Marika Rasmusson
042-489 93 73

Textförstoring

Läs mer

Kommentarer

I dag: 19.00: Allsvensk fotboll Falkenberg – HIF

Familjeliv

Huvudnyheter