Skilda män tar strid för sina rättigheter
Pappor är ofta förlorarna i vårdnadstvister. Men nu finns det en nyväckt rörelse för pappornas rätt till sina barn. Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen har tagit ställning och menar att pappor diskrimineras.
Bildmaterial
Lars Petersson
Kim Möller
Domstolen försöker få föräldrarna att komma fram till ett gemensamt beslut. Om det inte går får socialtjänstens familjerätt göra en utredning om vem som är bäst lämpad som förälder.
2006 gick föräldrar till 7,,300 barn igenom en utredning om umgänge, boende och vårdnad.
En förälder som inte har vårdnadsansvar för sitt barn har ingenting att säga till om när det gäller var barnet ska bo eller frågor som rör skolgången.
Familjeliv.
Stödföreningar för pappor som vill ha rätt till sina barn är i ropet. De hävdar att pappor inte har en rimlig chans i vårdnadstvister eftersom lagstiftning och socialtjänst diskriminerar dem. En av dem är den Stockholmsbaserade organisationen Pappa-Barn, vars ordförande Michael Alonzo nyligen gav ut sin debutbok ”Ge aldrig upp”.
Boken handlar om hur Michael Alonzo blir fråntagen vårdnaden av sin son och hur han kämpar för att få honom tillbaka.
Två andra föreningar med samma syfte har sin bas i nordvästra Skåne. En är Pappaliv som grundades av Ekebybon Lars Petersson för drygt tre år sedan.
-Vi var några pappor som var trötta på systemet. Att vi inte får träffa våra barn på samma villkor som mammorna. Därför startade vi stödföreningen som nu har 1100 medlemmar, säger Lars Petersson.
-Responsen är enorm. Det är ett ofantligt problem och inte lätt att påverka men vi tycker att de instanser som hanterar vårdnadsfrågor i alla fall fått upp ögonen för oss.
Föreningen jobbar dels på det lokala planet genom att hjälpa pappor som är mitt uppe i tvister med råd och tips samt förmedla kontakt med advokater, dels på regional och högre nivå genom lobbyverksamhet gentemot myndigheter och politiker.
-Det måste till attitydföränd-ringar i samhället. Vårt mål att vi ska uppfattas som jämlika, att mamman och pappan får samma betydelse. Som det är nu känner vi oss diskriminerade.
Kim Möller, som är ordförande i Föräldrajouren, har samma inställning.
-Män diskrimineras i vårdnadstvister, men det förekommer även att kvinnor blir det. Hälften av våra 400 medlemmar är faktiskt kvinnor, för till skillnad från de andra organisationerna skiljer vi inte på kön. Det är barnens behov och rättigheter som ska vara i fokus, säger han.
Från sin bostad i Åstorp jobbar Kim Möller med att sprida information och stötta föräldrar som tvistar om barnen i rätten.
-Sedan lobbar vi också mot myndigheter. Vårt mål att samhället ska bli mer jämlikt och att utredningarna ska gå snabbare för att undvika att det blir utdraget för barnen och infekterat mellan föräldrarna.
Enligt Statistiska centralbyrån (2006) är det mammorna som blir ensam vårdnadshavare i de allra flesta fall. 96 procent bland tidigare gifta föräldrar, 92 procent för samboföräldrar. Siffrorna gäller för barn upp till 16 år.
Domstolen ska döma till enskild vårdnad om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller, och det är nytt sedan 2006, om föräldrarna har grava samarbetssvårigheter.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar