För dem är strandliv vardag

Josefina Wahlund flyttade från Ödåkra till Australien. När hon blev gravid blev hennes föräldrar oroliga – Alice Springs, så primitivt, hur skulle det gå?

"En termin av sjukgymnastutbildningen tillbringade jag som utbytesstudent i Adelaide i Australien. Där träffade jag Steve från Calgary i Kanada. 2003 tog vi vår examen och Steve ordnade ett arbetsvisum och så flyttade vi till Ödåkra.

Efter att ha lärt sig svenska på sfi kunde Steve börja jobba med autistiska barn i Maria Park. Men redan efter ett år i Helsingborg blev han erbjuden att arbeta i Alice Springs, Australien. Jag fick ett partnervisum och bestämde mig för att följa med och lämna mitt jobb som distriktsjukgymnast på Råå.

Mina föräldrar, som bor i Trelleborg, var måttligt glada över vår flytt. De hade sett tv-programmet ”The flying doctors” och trodde sig veta det mesta om ökenstaden Alice Springs.

Väl där fick vi snabbt tag på en central trerummare. Steve jobbade för en kristen organisation med handikappade barn och vuxna. Barnen var av aboriginskt ursprung och antingen övergivna eller lämnade av familjerna att bo på campus. Jag fick jobb på Alice Springs sjukhus som assistent eftersom jag inte kan arbeta som sjukgymnast i Australien utan att gå igenom en enormt dyr, komplicerad och lång examensprocess.

Vi trivdes jättebra i Alice Springs, som lever på turism. Det finns många bra restauranger, bio, badhus, småaffärer och ett stort K-mart öppet dygnet runt. Dock var klimatet för varmt på sommaren, upp mot 40 grader. Vintern var härlig med sol varje dag, enorma regnoväder och 15–25 grader varmt. Höst och vår existerade inte.

På fritiden campade vi mycket och åkte till djupa vattenhål for att bada. Att lära känna den aborigins-ka kulturen var helt fantastiskt och jag har många positiva minnen från mitt arbete på sjukhuset.

Vår dotter Isabella föddes den 2 juli 2006. Mina föräldrar blev förskräckta nar jag berättade att jag skulle stanna i Alice och föda vårt barn där. Så primitivt kunde vi bara inte ha det, tyckte de. Tänk om något hände! Men Alice Springs sjukhus har bra läkare och det föds i genomsnitt fyra barn per dag så de har all utrustning och expertis man kan önska sig. Isabella kom ut med ett tjut och viftade med armarna och har ännu inte slutat!

De som väljer att föda privat måste ha en speciell försäkring minst ett år innan de föder annars får man betala cirka 1 000 svenska kronor för varje natt på sjukhuset förutom kostnad för eventuell medicin och smärtlindring.

Jag stannade sex dagar på sjukhuset och servicen var verkligen bra. Jag hade eget rum med utsikt över bergen och bestämde själv meny till frukost, lunch och middag. Allt levererades till mitt rum, fika med kaffe, te och kakor där emellan. Jag fick hjälp med allt från omvårdnad i sängen till duschning, första badet av Isabella, hur man byter blöjor, hur man ammar och de bäddade ner mig for vila innan besökarna kom. Steve stannade två nätter på en madrass på golvet. Han fick också gratis mat.

Alla mammor i Australien får en engångsutbetalning på 4 000 aust-raliensiska dollar (cirka 22 000 svenska kronor) och det lever de flesta på under hela sin mammaledighet. Det innebär att många mammor måste gå tillbaka till jobbet snabbt. Alla dagis tar emot barn från fyra veckors ålder.

Vi bestämde oss för att flytta till Adelaide och bo nära havet. Steve fick ett bra jobberbjudande och jag skulle vara hemma med Isabella i ett år så havet och sandstranden lockade.

Under mammaledigheten gick vi varje dag på öppna förskolor som anordnades av diverse kyrkor och andra frivilligorganisationer. På mitt favoritställe fanns det pensionärer som bakade kakor och hade mängder av bra leksaker till barnen. De tog väl hand om oss mammor, lekte med barnen och bjöd på frukt och juice. Jag och andra mammor gick dessutom på långpromenad och till stranden varje dag.

När Isabella var 1,5 år gammal började hon dagis i Adelaide. Hon är där tre dagar i veckan mellan klockan 8 och 17. Det kostar oss 70 australiensiska dollar per dag, och är inkomstbaserat. Dagiset är uppdelat på grupper om 12 barn och 3–4 vuxna: 0–18 månader, 18 månader–3 år samt 3–5 år. Skolan börjar vid fem års ålder.

Isabellas dagisgrupp är utomhus mesta delen av tiden och all mat lagas på dagis. Eftersom det finns så många olika nationaliteter är maten vegetarisk.

Oberoende av om jag jobbar eller inte får vi ha Isabella på dagis hur mycket eller lite vi vill. Just nu är Isabella inskolad och jag ska hitta ett jobb. Tyvärr kommer jag nog inte kunna göra färdigt min registrering här som sjukgymnast eftersom det kostar för mycket. Så jag ska nu hitta en ny karriär.

Vi åker sällan till Sverige på grund av kostnaden. Isabella hatar dessutom att flyga så det är en ren mardröm. Men vi hoppas komma hem till sommaren för att tillbringa tid med familj och vänner.

I början av 2009 planerar vi att flytta till Dubai. Där bor Steves föräldrar och de vill gärna vara aktiva farföräldrar, dessutom behöver vi deras stöd. Familjen blir viktigare ju äldre barnet är och Isabella är snart två år. I Sverige finns många av hennes kusiner och om vi bor i Dubai kan hon tillbringa varje sommar med dem. ”

Josefina Wahlund