Allergi i familjen kräver exakt planering

Av familjen Svennblads fyra barn är Filip, elva år, den som kommit lindrigast undan. Undviker han bara solen och tar en daglig puff med inhalatorn för sina astma, så fungerar vardagen utan att han eller föräldrarna, Tom och Christina Svennblad, behöver tänka mer på det.

Familjeliv. Desto mer information och planering krävs för att Filips syskon ska må bra.

Femtonåriga Erica är astmatiker och tål varken nötter eller soja, femårige Viking har en annan kombination av födoämnesallergier medan nioåriga Tuva har svår astma.

– Erica råkade ut för en anafylaktisk chock för några år sedan, det vill vi inte ska hända igen, säger Christina Svennblad. Och Viking blev till och med sjukskriven från förskolan efter att ha fått fel mat.

En anafylaktisk chock är en snabb överkänslighetsreaktion som ger kraftigt blodtrycksfall och svår andnöd och måste behandlas med adrenalin. Tur i oturen var att Erica vid det tillfället befann sig på lasarettet för att behandlas för sin pollenallergi.

– Det var riktigt obehagligt att vara med om, och först visste vi inte vad det berodde på eftersom hon inte reagerat så tidigare, säger Christina Svennblad.

Efteråt konstaterade läkarna att det var chokladen, eller rättare sagt nötterna i den, som Erica ätit i bilen på väg till lasarettet som utlöst den kraftiga allergiska reaktionen. Vikings födoämnesallergi fastställdes redan när han var några månader. Att magen krånglade och huden var röd och narig berodde på att han var överkänslig mot mjölkprotein.

– Då tog vi bort mjölk ur kosten och han mådde bra igen. Men det blev problem när han började förskolan och vi är fortfarande besvikna över att det kunde hända, säger Tom Svennblad.

När Viking var ett och ett halvt år gammal konstaterades nämligen att han även blivit allergisk mot soja, och det är en överkänslighet som inte går att växa ifrån. Läkarna tror att han utvecklade intolerans mot soja eftersom han fick det i så stora mängder. På förskolan var det praxis att byta ut allt som innehåller mjölk mot sojaprodukter, trots att det finns andra alternativ.

– Det var billigast så och förskolan kunde inte ändra på det, var beskedet vi fick.

Både Tom och Christina Svennblad är förvånade över att det genom åren ofta inträffat att barnens allergier inte tagits på riktigt allvar.

– Många tror inte att det är någon fara och tar inte så allvarligt på det. Men de förstår förstås inte vilka konsekvenser det kan bli, det finns faktiskt personer som dött av sådana allergier, säger Tom Svennblad.

Det var jobbigast i början att möta okunskapen. Men de lärde sig snabbt att det gäller att vara ihärdig och ständigt informera.

– Jag och Christina måste vara på hugget hela tiden. Så fort något av barnen byter skola, ska på utflykt, åka iväg med sin idrottsförening, eller vad det nu handlar om. Då måste vi vara med och se till att vi till exempel inte missat att informera nya lärare eller andra vuxna.

För att de ska känna sig helt trygga vill de att alla vuxna i barnens närhet vet.

På hemmaplan gäller det att se till att det finns mediciner på lager – och framför allt att matlagningen planeras noggrant. De räknar med att det tar dem dubbelt så lång tid som andra att handla mat. Alla innehållsförteckningar ska skärskådas innan varorna hamnar i kundvagnen.

– Även om vi köpt samma sak hundra gånger måste vi kolla. Vips så är receptet nytt och kan innehålla andra saker. Choklad och kex är typiska exempel på det. Men även marinader. Sojaprotein finns överallt, till och med i klubbor, säger Tom Svennblad.

Det mesta lagar de från grunden, bröd och kakor är alltid hembakat. Ska de åka i väg på utflykt eller övernattningar med någon idrottsförening ser de till att ha med rejäl matsäck och reservgrejor om det inte skulle gå att få tag i de livsmedel som krävs.

– Jag har blivit både arg och ledsen för barnens skull när vi varit iväg och arrangörerna som lovat ordna mat till våra barn inte visat sig klara av det. Då är det bättre att vi fixar det själva, säger Christina Svennblad.

Semesterresor är ett kapitel för sig apropå förberedelser. För att få ta med mediciner i kabinen krävs föranmälan på flygbolaget och läkarintyg vid incheckningen. Dessutom måste de ha med sig extra mat till Viking ombord och en kylväska i bagaget med matvaror som han kan äta om det skulle bli kris.

Matallergierna hindrar dock inte familjen från att ge sig ut i världen, i sommar bär det av till Rhodos.

– Vi har hittat en bra sajt där människor tipsar om vilka restauranger som klarar vilka allergikrav, det gör det hela mycket enklare, säger Tom Svennblad.

Internet har på olika vis underlättat deras situation. Att få tips och stöttning av andra föräldrar som har allergiska barn kan vara ovärderligt. Familjen har också fått hjälp av sjukvården. Bland annat har en dietist vid några tillfällen följt med till barnens skolor för att ge personalen praktiska råd.

– Sedan är barnen själva förstås proffs och är de tveksamma till något väljer de att inte äta, eftersom de förstås vet konsekvenserna, säger Tom Svennblad.

Erica, som går första året på gymnasiet i Lund, lärde sig snabbt vilka fik hon ska styra kompisarna till. Hon berättar att de flesta tycker synd om henne för att hon inte kan äta allt.

– Men det finns de som tycker att det är jobbigt, att det blir besvärligt om jag är med, säger hon.

En stor nackdel är att hon sticker ut, det går inte att försvinna i en stor grupp som man ibland vill göra. Erica är ”den allergiska”, den som det måste göras specialarrangemang för. Det har hänt att det har blivit helt fel. Som när klassen skulle ordna pizzakväll med garantin att Erica skulle få en sojafri pizza.

På plats visade det sig att det inte gick att ordna och Erica fick titta på när de andra åt.

– Det var hemskt trist, säger hon med låg röst.

Även om vardagen kunde ha varit enklare beklagar sig inte Tom och Christina. De är istället noga med att poängtera att de tycker att de är lyckligt lottade.

– Vår situation kan låta besvärlig men den är helt klart hanterbar. Vi har genom åren träffat andra familjer vars barn har betydligt värre besvär, säger Tom Svennblad.

– Det gäller bara för oss att fortsätta informera för att få andra att förstå att graden av känslighet varierar hos allergiker. Och ibland trolla med knäna för att alla ska bli mätta och må bra. Men det är vi riktigt bra på vid det här laget, säger Christina Svennblad.

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73