Vi lär barnen gamla könsroller
Barbie eller lastbilar. Rosa eller blått. Gråta eller skrika. Riv upp de gamla
invanda könsrollerna och ge ditt barn hundra möjligheter i stället för två.
Bildmaterial
Blanda dockkläderna och se vad som händer med leken. Vem är manlig och vem är kvinnlig?
FAMILJELIV. Det menar Kristina Henkel och Marie Tomicic, som skrivit en handbok om genusfällor i vardagen.
Marie Tomicic och Kristina Henkel liknar dagens barnuppfostran vid två transportband. När ett barn föds kollar man om det har snippa eller snopp. Därefter placeras man på det ena eller andra bandet. Sedan rullar allt på när det gäller kläder, attityder och leksaker.
— Men det finns många barn som varken är det ena eller andra, utan nånting mittemellan. Det är vi vuxna som vill att de ska vara antingen det ena eller andra, säger Marie Tomicic.
Hon driver bokförlaget Olika. Kristina Henkel är jämställdhetskonsult. När de blev föräldrar kom de på att de saknade en handbok om barn och jämställdhet. Därför skrev de en själva: "Ge ditt barn hundra möjligheter i stället för två".
— Vi ville göra en lättillgänglig vardagsbok om hur man kan bryta mönster och könsroller, säger Marie Tomicic.
Men varför vill vi att barn ska vara antingen det ena eller andra?
— Vi vill att världen ska vara förutsägbar. Det skapar trygghet när vi vet hur någon är. Då kan vi förutse hur han eller hon agerar.
En åhörare på en av Maries föreläsningar påpekade att den vanliga frågan "är det en hon eller han?" är tänkt att vara artig. Ett sätt att inleda ett samtal.
— Men frågan rymmer något djupare. Att det finns en skillnad mellan hon och han. Det maskulina värderas många gånger högre än det feminina.
Men så behöver det ju inte vara, menar Marie Tomicic.
I ett samhälle där barnen får hundra möjligheter säger vi inte "fin", "söt" eller "duktig" i var och varannan mening när vi pratar med en flicka. Hon får inte bara ömtåliga, ljusa kläder som hindrar henne från att klättra och smutsa ner sig.
Pojkarna i det samhället får gilla glittriga tröjor. Och det är okej att vara en försiktig kille som blir ledsen ibland.
— I dag är det tvärtom så att vi uppmuntrar små pojkar att ta för sig. Pojkar som gråter blir inte positivt bemötta. Då slutar de gråta. De lär sig att slåss i stället för att gråta för att ilska hänger ihop med att vara stor och stark.
Det är lättare för en flicka eller kvinna att anamma maskulina attribut. De står ju för något positivt. En pojke eller man som vill använda sånt som förknippas med flickor/kvinnor har det svårare. Det är nästan degraderande. Tänk bara på byxor och kavaj, respektive klänningar. Kvinnor kan klä sig i allt. Män är mycket mer instängda.
Marie Tomicic är övertygad om att det kan förändras.
— Men det måste finnas en vilja och medvetenhet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus