Trygghet och stöd för blivande mammor

En speciell mottagning för blivande mammor gömmer sig under namnet Obstetrik på Helsingborgs lasarett. Här tar barnmorskor och läkare emot 10 000 besök varje år. Många är rejält oroliga – för sin bebis i magen eller för hur förlossningen ska gå.

Familjeliv. Jolita Mantach, som bor i Helsingborg, skrattar lite när hon berättar att hon är stamgäst på mottagningen. Den senaste tiden har hon varit här flera gånger i veckan för att kontrollera att allt står bra till med bebisen i magen. Nu sitter hon i en skön fåtölj och är kopplad till en ctg-apparat som mäter barnets hjärtljud och rörelser.

– Det är vårt första barn. Jag hoppas verkligen att det kommer denna vecka, säger hon och grimaserar lite.

Hon har ont i ryggen, svårt att sova på nätterna och längtar efter den nya familjemedlemmen – så frustrationen är stor.

– Och jag är lite orolig också, säger Jolita Mantach.

För tre veckor sedan konstaterade läkarna att barnet i magen var ovanligt litet. I alla fall så mycket under genomsnittet att Jolita Mantach uppmanades gå på extra tillväxtkontroller här på lasarettets obstetriska avdelning.

Avdelningen ligger på andra våningen och består av en enda korridor men innehåller fyra olika mottagningar. En är ultraljudsmottagningen dit i princip alla gravida kvinnor kommer för att göra rutin-undersökning med ultraljud i vecka 18. Den andra är barnmorskemottagningen för komplicerade graviditeter och den tredje är förlossningens akutmottagning. Till akutmottagningen kommer varje dag en strid ström av kvinnor med magar i olika storlekar. Ofta har de tidigare på dagen varit på kontroll hos sin vanliga barnmorska och fått en direktremiss hit. En anledning kan vara om de plötsligt fått markant högt blodtryck eller blivit oroliga eftersom de känner mindre fosterrörelser än tidigare.

Den fjärde enheten är specialistmottagningen. Den är öppen för kvinnor som har olika sjukdomstillstånd, till exempel diabetes, men även gravida som gått över tiden samt de som tidigare haft graviditeter med olika komplikationer.

Linda Nilsson, som bor i Östra Ljungby, hör till den sistnämnda kategorin. För några år sedan förlorade hon ett barn i vecka 26. Det visade sig att moderkakan inte kunnat försörja fostret med näring i tillräcklig mån.

Denna dag tar överläkare Alf Maesel emot Linda i ett undersökningsrum för att kontrollera hur det står till med det foster som hon nu väntar. Det är hennes sjätte graviditet och hon har fött två barn sedan den tragiska händelsen.

– Jag uppskattar verkligen att få komma hit på täta besök. Men det är alltid lika oroligt eftersom jag påminns om när de upptäckte att min son inte levde, säger hon.

Alf Maesel använder en av de nya tredimensionella ultraljudsmaskinerna för att få bästa möjliga underlag för bedömningen och tar sig igenom den checklista som finns för en kontroll av detta slaget.

– I vanliga fall kontrollerar vi inte moderkakans funktion, men i Lindas fall är det förstås viktigt, säger han och sätter på en högtalare för att lyssna på om flödet i navelsträngen är starkt och rytmiskt.

– Det låter som det ska, och fostret ser ut att må bra, konstaterar han.

Linda får några bilder med sig från ultraljudet, och ett datum för en ny undersökning. Beräknad förlossning är i början av oktober.

När det händer att graviditeten måste avbrytas i fall där fostret plötsligt har dött i magen eller har grava missbildningar är barnmorskan Karin Thelin en av dem som tar hand om kvinnan eller paret i det akuta skedet.

– Ett chockbesked för föräldrarna förstås och en jobbig bit också för oss som arbetar här. Det händer i genomsnitt några gånger i månaden eftersom vi tar emot de komplicerade fallen. Vi börjar med att försöka prata med de drabbade och sedan lösa det praktiska, säger hon.

De allra flesta graviditeter slutar dock lyckligt för både mamma och barn. Karin Thelin, som även är funktionsansvarig på avdelningen, ser det som sin främsta uppgift att förmedla trygghet.

– Om den blivande mamman är trygg och litar på oss och sin man så är halva jobbet gjort. Det är ett tufft jobb att föda barn och man ska så klart ha hjälp med det.

Karin Thelin döljer dock inte att hon och kollegorna är bekymrade över att de möter allt fler blivande föräldrar som oroar sig för mängder av saker.

– Oro har alltid funnits, men aldrig så mycket som nu. Det har ökat betydligt de senaste åren och beror förstås på det enorma flöde av information som blivande föräldrar omges av.

– Det finns mycket kunskap att hämta på nätet och i föräldratidningar men även mycket som inte stämmer eller är överdrivet.

När kvinnor sätter ord på sina förlossningsberättelser kan de ibland liknas vid forna tiders lumparhistorier. Man ska bräcka varandra, menar Karin Thelin, och det skrämmer förstföderskorna orimligt mycket.

– Att en förlossning varar i till synes oändliga 48 timmar behöver förstås inte betyda att mamman har jätteont hela tiden...

Det är inte alla lasarett som har valt att ha den obstetriska avdelningen integrerad med förlossningen. Alf Maesel tycker att det ger ett bättre helhetsgrepp för honom som läkare att både undersöka patienten och ta beslut om vad som ska göras.

– Jag kan ju mina patienter och gör gärna undersökningarna själv, säger han.

Alf Maesel är stolt över att Helsingborgs lasarett, jämfört med likvärdiga sjukhus, har en låg andel kejsarsnitt och få barn som föds med skador orsakade av syrebrist.

– Vi tvekar inte att göra kejsarsnitt när det behövs men undviker det givetvis om det är medicinskt omotiverat. En operation är alltid förenat med risker.

Den tekniska utvecklingen för fosterövervakningen har naturligtvis stor betydelse men på Helsingborgs lasarett satsar personalen sedan en tid tillbaka på att träna inför ovanliga situationer.

– Vi tränar systematiskt och i team. Läkare tillsammans med barnmorskor, barnsjuksköterskor, narkosläkare och barnläkare.

– Det är ett säkerhetstänk för att ha ännu bättre beredskap när till exempel ett barn fastnar med axlarna under förlossningen eller när ett svårt sjukt barn tas omhand direkt efter födelsen, säger han.

Tekniska framsteg och personal med spjutspetskompetens till trots, det går aldrig att lova någonting. Det är Alf Maesel noga med att poängtera.

Han säger det igen när Linda Nilsson reser sig från undersökningsbritsen. Det ser ut som det är en flicka hon väntar.

– Några garantier går aldrig att lämna på den här avdelningen.

– Okej, säger Linda Nilsson. Men du hade rätt på könet förra gången!

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73