Att säga nej eller okej till att dricka hemma

Louises son får dricka hemma. För Helenas döttrar är det inte tillåtet med en enda droppe. De berättar om tonårsföräldrars oro, gränssättning och om olika attityder till alkohol.

FAMILJELIV. Helena har två döttrar som är 17 år och en som är 15. Louise son är 16 år. Båda har tidigt tänkt till hur de ska ställa sig till att deras barn dricker alkohol innan de blir myndiga. Men medan Helena säger nej tycker Louise att det i vissa lägen kan vara okej.

Vi möts över en lunch. Det märks direkt att Helena och Louise, som inte träffat varandra tidigare, har vässat argumenten. Båda är övertygade om att de valt rätt linje.

— För mig är frågan vad som är bäst. Det står mellan att han dricker under kontrollerade former i vår lägenhet eller med kompisar på Gröningen eller i någon park någonstans, säger Louise.

Så när sonen strax före jul frågade om han fick festa med några kompisar hemma tyckte Louise att det kunde vara okej. Men hon ställde som villkor att kompisarna har sina föräldrars tillåtelse att dricka.

— Jag vet att de annars skulle dricka någon annanstans och jag tycker att det är rätt harmlöst än så länge. De sitter och snackar och min son dricker på sin höjd några burkar cider.

Helena har suttit tyst och lyssnat, men nu kommer hennes första invändning:

— Jag förstår hur du tänker men jag kan inte låta bli att undra om du är säker på att du verkligen har koll på hur mycket han dricker, säger hon.

— Ja. Fullständig koll, svarar Louise med bestämd röst och berättar att det är hon som tar hand om flaskor och burkar efteråt. Hon är dessutom säker på att hennes son varken dricker öl eller sprit.

— Dessutom tycker jag att det här är en individfråga. Eftersom min son är rädd om sig och inte vill tappa kontrollen går det att resonera så här. Om något trots allt skulle gå snett hoppas jag att han ringer mig utan att tveka.

— För mig handlar det om ett förtroende oss emellan. Han vet att det blir konsekvenser om han gör mig besviken.

Vid ett tillfälle spårade en fest ur. När Louise kom hem var två av sonens kompisar rejält berusade. Hon skickade sms till deras föräldrar och tog hand om ungdomarna. Den ena spydde ner hela badrummet. Hans föräldrar hörde inte av sig efteråt och det är Sanni fortfarande upprörd över.

— Föräldrarna till den andre ringde dagen efter och bad om ursäkt för sonens uppträdande.

De två ungdomarna får inte komma på fest hos Louises son fler gånger. Hon vill inte att hennes hem ska vara ett ställe där ungdomar gör som de vill. Hon tillåter alkohol men tycker ändå att hon har fasta och ganska hårda gränser.

— Men hälsoriskerna, hur tänker du där? undrar Helena och vänder sig till Louise igen.

— Det är lite jobbigt att tänka på, det erkänner jag. Men eftersom det inte är någon stor mängd de dricker så tror jag inte att det är så farligt, säger Louise.

För Helena är skadeverkningarna en springande punkt. Samt det faktum att hon inte tycker att tonåringar är mogna att hantera alkohol.

— Mitt mål som förälder är därför att skjuta på debuten så långt som möjligt. Jag tror på de forskningsrön som säger att ju senare debut, desto mindre risk för framtida missbruk. Alkohol är dessutom inkörsport till en massa annat elände.

Ingen alkohol serveras alltså hemma, och hennes tonåringar får inte dricka när de är ute heller.

— Redan när de var i tolvårsåldern började vi prata om det. Än så länge fungerar det. Jag vet att deras kompisar har samma regler med hemifrån, så det känns tryggt.

Både Louise och Helena tror att ungdomar tar intryck av hur vuxna beter sig. Därför har de varit noga med att deras barn inte har sett någon berusad hemma. Louise dricker inte tillsammans med sin son och hon säger att han inte kommer att lyckas övertala henne att fixa alkohol till honom innan han fyller 20 år.

— Köpa ut kommer jag aldrig att göra. Jag vill inte medverka till att han dricker.

Hon hejdar sig själv när hon sagt det och fortsätter:

— Men visst, jag är medveten om att jag låter honom göra något som är olagligt och skadligt för hälsan.

Vet du var din son och hans kompisar får sin alkohol ifrån?

— Ja, från någon av ölbilarna som åker runt i staden. Tonåringarna har minst 15 nummer som de kan ringa. Men hellre det än hembränt.

Louise påstår att hon inte är orolig just nu, men att hon är medveten om att den dagen kommer när sonen dricker för mycket. Än så länge har hon inte full beredskap varje kväll det är fest på gång, men det finns hela tiden i bakhuvudet.

För Helena är skräckscenariot är att någon av döttrarna dricker så mycket på en fest att de förlorar kontrollen och råkar illa ut eftersom de blir försvarslösa.

— Men det går förstås inte att vaka över dem 24 timmar om dygnet.

Att deras ungdomar får en sund relation till alkohol är vad både Louise och Helena önskar.

— Att kunna dricka måttligt och ansvarsfullt. Och att njuta av det, så som det ska vara, säger Helena.

— Jag vill att han ska dricka på samma vis som jag gör. Några glas vin till en god middag. En god drink då och då, säger Louise.

Fotnot: Av hänsyn till sina barn har Helena och Louise valt att inte ha med sina riktiga namn i artikeln.

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73