"Min man har vuxit i sin papparoll och i mina ögon"
Några frågor till Kristina Haggård, IT-konsult som skrivit boken "Skilda på låtsas - istället för skilsmässa". En bok om hur hon räddade sitt äktenskap genom att schemalägga familjelivet.
Bildmaterial
Kristina Haggård
Familjeliv. Ni hade tänkt skilja er, men ångrade er. Istället fortsätter ni vara gifta, men lever ihop som om ni vore skilda... Kan du förklara, tack?
— När vi låg i skilsmässa våren 2007 så var min tanke att vi skulle göra en uppdelning som skulle kunna leda till att vi kunde skiljas som vänner. Samtidigt skulle det bli ett sätt att förbereda barnen för skilsmässan. Så vi tog ett beslut om att vi kör varannan vecka. Den ene tar arbetet med hemmet och barnen i en vecka medan den andre är ledig och gör precis vad den vill och är borta från hemmet så mycket som möjligt. På så sätt skulle vi få prova att ta hand om hemmet på egen hand, men också känna om man verkligen saknar varandra eller inte.
"Det låter som ett skämt", sa en kollega när jag förklarade ert upplägg. Men det är ju blodigt allvar. Och det har funkat?
— Ja, det kändes rätt från första veckan. Jag släppte mycket på skuldkänslorna och känslan av att vara på jour dygnet runt. Jag kunde välja mellan mina olika roller; konsult, mamma eller väninna. Det var jag som ville skiljas, men allt var infekterat av den stress min vardag hade inneburit. Genom att vara borta från Lennart såg jag hans goda sidor igen. Efter ett par månader pratade vi och min man sa: "Om det är så att du har fått andrum, så kanske vi ska ta och träffas lite?". Så vi bestämde att vi skulle träffas varje tisdag och fredag för en parmiddag. Den som har barnansvaret får middagen som en present av den ledige.
Ni har gjort en veckomässig arbetsdelning. Men är det inte något man gör inom alla förhållanden, från tillfälle till tillfälle, dag till dag?
— Mm, men vi tycker att det blir för hattigt. Överlämningstillfällena blir väldigt många och det ger mycket stress. Och det är en kompetensförklaring gentemot oss själva att säga att vi båda klarar att sköta familjen på egen hand. Man får ofta rådet att prata, men det räcker inte. Det är genom erfarenhet som vi kan få en dialog och det får man genom att testa de olika rollerna i ett hushåll fullt ut: barnskötare, städerska, kock, snickare, målare och bilvårdare.
"Överlämning" och "kompetens" låter som ord som används på kontoret.
— Ja, kanske det, men en bil kan inte köras av två personer samtidigt. När jag inte vet vad jag förväntas göra hemma, blir jag stressad. När ansvaret är tydligt och jag har mandat att fatta alla nödvändiga besluten, blir jag kompetent. Jag ser därför ingen skillnad mellan familj och kontoret.
Ni har två barn ihop, fyra och sju år. Om din son säger "Kan jag slippa borsta tänderna?" och det är din lediga vecka så svarar du alltså "Det är inte mitt bord. Fråga pappa". Kan man ta ledigt från föräldrarollen?
— Ja, det lärde jag mig göra medan jag var borta ifrån familjen. Jag lärde mig att min man klarade att lösa tandborstningen. Nu ligger jag kanske och mediterar i sovrummet och ibland kommer de och stör, men då får jag väl börja om. Barnen får en saga och godnattpuss och jag vet att de mår bra. När vi har vår ansvarsvecka så är vi bara mamma/pappa. Då får de allt fokus. Jag tror att det är bra för relationen att barnen umgås med en förälder i taget. Och min man har vuxit otroligt i sin papparoll - och därmed i mina ögon.
Vilka reaktioner har du fått?
— De flesta har varit positiva, men en hel del negativa. Människor tror att det handlar om egoism. Att man vill göra sina egna behov till de viktigaste. Men så är det inte. Det finns ett högre syfte, men samtidigt måste man vara medveten om sina egna behov. Jag och Lennart har fått tillbaka så mycket kärlek. Och hjälper min man till med något under i sin lediga vecka så uppfattar jag det som en gåva. Det betyder att vi hjälper varandra rätt mycket. På den nivån är det riktigt mysigt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus