Född hemma – som planerat

Lilla Sissa Åkervinda kom till världen hemma i lägenheten. Precis som hennes föräldrar hade tänkt. Det lyxigaste sättet att föda barn, menar Xanna och Patrik Åkervinda.

Familjeliv. Vi sitter i köket i Xanna och Patrik Åkervindas lägenhet som ligger i centrala Ängelholm. Deras förstfödda dotter sover på mammas arm. Det rycker lite i flickans ögonlock ibland. Kanske drömmer hon om när hon kom till världen.

Den natten för drygt tre veckor sedan satt två barnmorskor vid samma köksbord tillsammans med den blivande pappan. Det var en planerad hemförlossning och Xanna hade gått en dag över tiden. Värkarna hade börjat tidigare på dagen och vid tiotiden på kvällen var barnmorskorna Li Thies-Lagergren och Ulla Pettersson, två av fyra som assisterar vid hemmaförlossningar, på plats.

Den blivande mamman ville tackla värkarna på egen hand så länge de var uthärdliga.

– Det mesta av värkarbetet skötte jag själv, säger Xanna. Jag gick in i badrummet när värkarna kom och däremellan sov jag. Jodå, jag kunde sova en minut i taget, säger hon och skrattar.

Förlossningsarbetet pågick under några timmar och när krystvärkarna började komma kallade Xanna på sin man och barnmorskorna.

– Tre krystvärkar senare, tio i tre, kom Sissa, säger Patrik. En krystvärk till och moderkakan var ute. Det var helt fantastiskt.

– Ja, det var så coolt. Patrik tog emot henne och det var som att fånga en vattenballong eftersom hon var kvar i fosterhinnan, säger Xanna.

– Jättehärligt, fortsätter Patrik. Hon föddes här i vårt sovrum och hela förlossningen var en behaglig process.

Han försäkrar att han inte var det minsta orolig för att något skulle gå snett. Det enda som bekymrade honom var hur Xanna skulle uppleva smärtorna.

– Men allt gick lugnt till, och det beror förstås på att det inte var något utdraget värkarbete och att allt flöt på som det skulle.

Det var heller inte några problem att få den nyfödda dottern att smaka lite bröstmjölk.

– En timme efter att hon var född kunde vi lägga oss alla tre i en nybäddad säng och pyssla om vår bebis, säger Xanna. Det kändes verkligen lyxigt.

Ytterligare någon timme senare åkte barnmorskorna hem efter att ha försäkrat sig om alla i familjen mådde bra. Dagen efter var en av dem på återbesök och båda två ska snart komma på ytterligare ett återbesök.

Xanna och Patrik har inte en sekund ångrat sitt val.

– Vi är så glada för att den här möjligheten finns och framför allt imponerade av att det finns barnmorskor som ställer upp. En otrolig service. Det är utan tvekan det bästa sättet att föda barn, säger Patrick.

Båda vill betona att det var ett noga genomtänkt och välplanerat beslut. Ingen av dem har någon bekant som fött hemma, utan de fick höra talas om möjligheten av en händelse.

– Jag har inget emot sjukhus men kände redan tidigt under graviditeten att jag väldigt gärna ville vara hemma, säger Xanna.

– När man föder barn är man i en utsatt situation och det kändes fel att behöva packa ihop saker och ge sig i väg. Jag var faktiskt lite rädd att en förlossning på sjukhuset effektiviseras och att jag inte skulle få chans att lyssna på min kropp.

Först trodde hon inte att en förstföderska skulle komma ifråga för att föda hemma. Men när hon insåg att det inte var något hinder tvekade hon inte.

– Det var min kropp som talade om vad jag behövde, säger Xanna och tillstår med ett leende att hon nog är lite mer av hippiesjäl än sin man.

Sedan blir hon direkt allvarlig igen.

– Efter att ha träffat barnmorskorna som bistår vid hemförlossningar kände jag att jag hade total tillit till dem. Jag visste att jag skulle känna mig trygg och mest avslappnad hemma och är övertygad om att förlossningar blir bättre om kvinnan mår bra.

Patrik erkänner att han till en början var lite skeptisk.

– Men sedan läste jag på och blev snabbt övertygad om att min fru behövde vara hemma för att få det lugn hon ville ha.

Eftersom så få svenska kvinnor föder hemma, letade han efter statistik och information från bland annat Schweiz och Holland.

– Alla undersökningar visade att om graviditeten är normal och kvinnan frisk blir det färre komplikationer vid hemförlossningar. Jag försökte se logiskt på det och kom fram till att det var rätt.

När de berättade om sitt val för släkt och vänner var motståndet och ifrågasättandet kompakt.

– De flesta tyckte att vi inte var kloka som riskerade barnets liv på det sättet. Det var till och med människor i vår omgivning som frågade om jag ville dö. Då blev jag faktiskt arg, säger Xanna.

Efter ett tag tröttnade de på alla negativa reaktioner och på att hamna i försvarsställning.

– Så vi nämnde det inte mer. Det väcker onekligen starka känslor och är provocerande för många. Tänk på riskerna, sade så gott som alla. Jag tror att det handlar om att människor vill ha en extra försäkring. Det vill säga läkare, maskiner och andra kontrollerande saker i närheten, säger Patrik.

När Xanna var i vecka 37 fick de träffa en förlossningsläkare i Helsingborg som informerade om vad de gav sig in på.

– Den känsligaste frågan var hur vi ställde oss till att åka till sjukhuset om det blev några komplikationer, säger Patrik.

– Vi var införstådda med att barnmorskorna hade veto i frågan och beredda att åka in. Det betydde otroligt mycket för oss att Xanna kunde föda Sissa hemma men vi hade inte sett det som ett nederlag om hon hade behövt åka in i slutskedet.

– Då hade den kompetensen behövts, säger Xanna.

Skulle ni säga att ni är särskilt modiga?

– Nej. Att föda hemma handlar inte om mod utan om tillit. Till situationen, till sin kropp och till barnmorskorna, säger Xanna.

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73