Flick- och pojkkläder – en sentida uppfinning
Bildmaterial
Fanny Ambjörnsson, genusvetare.
Familjeliv. En som har följt debatten är Fanny Ambjörnsson, genusvetare och socialantropolog vid Stockholms universitet. Hon förvånas inte över pojkkläder är rymligare än flickkläder, men däremot över klädindustrins förklaring.
– Man hänvisar till kundernas efterfrågan, att det är den som gör att kläderna sys som de gör. Men storleksskillnaderna verkar inte vara något som föräldrar är medvetna om så då faller ju det argumentet, säger hon.
Enligt Fanny Ambjörnsson är könsuppdelade barnkläder ett förhållandevis nytt fenomen.
– För hundra år sedan klädde man pojkar och flickor på samma sätt upp till två-treårsåldern. Sedan 1950-talet, då klädindustrin växte sig starkare, har skillnaderna ökat och gått allt längre ner i åldrarna, säger hon.
Omotiverade skillnader mellan kläder för flickor och kläder för pojkar har debatterats i åratal. Varför slutar aldrig butikerna att göra uppdelningen?
– Förmodligen just på grund av efterfrågan, som de säger. Och efterfrågan kan i sin tur vara en reaktion på att samhället blir mer jämställt – samtidigt som vi är rädda för tanken på det könsöverskridande. Vi vill trots allt fortsätta uppfostra barnen till att bli kvinnor och män. Men skillnaden mellan könen får inte vara att flickan uppfostras till att bli underordnad och pojken till att bli dominant. Så var ska vi då visa skillnaden mellan flickor och pojkar, om inte på kroppen och kläderna?
Fanny Ambjörnsson tror inte att könsuppdelningen inom barnmodet kommer att försvinna.
– Det verkar inte finnas några sådana tendenser. En viss grupp föräldrar efterfrågar alternativa unisexkläder, vilken leder till att sådana säljs i småbutiker och på nätet. Men samtidigt fortsätter mainstream-butikerna att göra skillnad på kläder för flickor och pojkar.
Det som skulle kunna förändra kedjarnornas utbud är kanske – återigen – efterfrågan.
– De stora kedjorna har inget egenintresse i att upprätthålla uppdelningen, men de verkar fortfarande anse se att det finns en tillräckligt stor kundkrets för att det ska bli ekonomiskt lönsamt att tillverka unisexkläder. Kanske tänker de att efterfrågan på sådana kläder kommer från en liten kundkrets som skriker väldigt högt.
– Sedan tror jag också att marknaden är feg. Många vuxna skulle nog våga sig på att handla mindre könsstereotypa barnkläder, men man vill inte ta steget att gå över till pojkavdelningen för att köpa kläder till sin flicka. Det skulle kännas överdrivet, och – absurt nog – som att man prackade på sin flicka något annat än vad hon är, spekulerar Fanny Ambjörnsson.
Kan du på något vis anse det som överdrivet att upprördheten har blivit så stor?
– Ja, på ett sätt. En rosa prinsesskjol behöver inte nödvändigtvis betyda att en flicka inte vågar hoppa och skutta. Det huvudsakliga är vad vi vuxna har på oss. Det är inte konstigt att små pojkar inte vill ha rosa på sig, när de inte ser några män som har det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus